Två veckor kvar till jul och allt är lugnt

I dag har jag funderat ganska mycket på hur det senaste året har varit. Förra året var ett år som bara passerade. Jag levde ganska mycket i nuet i min bubbla, utan att tänka varken framåt eller bakåt. Planen var att det här året skulle bli annorlunda. Jag skall som vanligt analysera och sammanfatta året som gått i ett inlägg med text och bilder om ett par veckor, men just i dag känns det som att jag måste rycka upp mig och göra en del förändringar under 2019. Men som sagt, mer om det längre fram.

De närmaste veckorna handlar det om att förbereda för nytt år, och att förbereda för jul. Bella och Jackie skriver årets sista prov den här veckan och vi skall på stort och fint luciafirande i deras skola. Vi skall baka pepparkakor av pepparkaksdegen jag gjorde i helgen och baka lussekatter och göra julgodis. Och så en del som kan förberedas till julbordet på julafton.

Jag måste till skogen och hämta granris, vilket kommer att bli enklare i år eftersom ett skogsbolag avverkat timmer på min brors mark så det ligger granris överallt, och även små granar. Jag tänker som vanligt klä vår julbock och göra kransar till dörren och öppna spisen. Och så behövs mossa till krukorna.

Sedan är det faktiskt dags att montera ihop två bokvagnar som jag köpte för länge sedan, och placera de olästa recensionsexemplaren i dem så att jag slipper boktravar på golvet i mitt arbetsrum… Jag kanske visar före- och efterbilder sedan ;) När böckerna är sorterade och placerade i ordning blir det plats på skrivbordet för andra projekt. Jag längtar efter att kunna sätta igång så snart julen är över.

Men nu skall vi se ett nytt avsnitt av Escape at Dannemora. I morgon hoppas jag hinna titta in hos er!

Recension: Stark genom klimakteriet av Monika Björn

Monika Björn är entreprenör inom träning och hälsa och arbetar som personlig tränare, yogalärare och träningscoach samt håller klasser på SATS i Göteborg. Hon har alldeles nyligen givit ut en bok om hur man som kvinna på bästa sätt tar sig igenom klimakteriet.

När man läser om hennes upplevelser och ser bilderna på henne i den här boken kan jag verkligen föreställa mig chocken hon fick, när hon som är en så aktiv och hälsosam person plötsligt började sova dåligt, kände sig låg, trött och sliten utan någon uppenbar anledning. Monika Björn trodde själv att hon drabbats av allergi eller en annalkande förkylning. Det var ingenting av det. Hon var 46 år och hade hamnat i förklimakteriet.

Det här är en både lärorik och peppande bok. Jag gillar inställningen hos författaren. Hon ser tiden när vi kvinnor kommer i klimakteriet som en slags nystart, då vi kan fundera över vad vi vill nu. Om jobbet känns meningsfullt, vännerna, förhållandet. Om vi vill lära oss något nytt, var vi vill vara om ett år, fem år, tio år. Jag gillar hur författaren vänder en säkert ganska jobbig period till något positivt.

Boken innehåller informativa avsnitt om vad klimakteriet är och vad som händer under den perioden. Hon berättar till exempel om hur det är att plötsligt bli kokhet och börja svettas både på dagarna och nätterna och om en hel del mer som hör till klimakteriet, som att få led- och muskelvärk, huvudvärk, humörsvängningar, oönskat håravfall och irriterad och torr hud. Är problemen väldigt stora bör man gå till en läkare och få hjälp, men känner man att det är hanterbart är jag ganska övertygad om att de råd Monika Björn ger kan räcka långt.

Boken innehåller många inspirerande foton på den snart 50-åriga författaren, som det här.

Monika Björn tipsar om hur man kan träna sig starkare, både fysiskt och psykiskt. Många studier visar att träning är bättre mot pms än hormonbehandling. ”Kom ihåg att det oftast är under de tröttaste och tyngsta dagarna och perioderna som fysisk aktivitet och träning kan göra den största skillnaden.” Hon visar i tydliga bilder och text olika styrkeövningar och rörlighetsövningar som man kan göra hemma. Hon berättar också om hur hon själv läste på och testade olika vitaminer och mineraler för att minska besvären, vilket hon upplevde gav effekt inom fyra till sex veckor.

Jag lever redan efter flera av de råd Monika Björn ger i boken, som att jag tränar och stretchar och äter D-vitamin och magnesium, men nu vet jag dels att jag är på rätt spår för framtiden, dels har jag fått många bra tips så att jag kan bli bättre och effektivare på det jag gör. Alla som känner sig litet undrande och kanske oroliga över vad det innebär att komma i klimakteriet borde läsa den här boken. Och förstås alla som är 40+ och tycker att kroppen och sinnet inte är som förut.

Jag tror att jag förstår tanken bakom bokens omslag. Det räcker med att nämna klimakteriet så ser jag framför mig en väldigt grå tillvaro med trötthet, glåmighet och svettningar. Här har man valt att ta fasta på hur klimakteriet kan vara, om man följer författarens råd. En ny, positiv och färgstark period i livet. För mig blir det tyvärr bara konstigt och för glättigt. Jag tror att boken skulle nå ut bättre med ett omslag med någon av bilderna inuti boken, till exempel den här ovanför. De bilderna utstrålar styrka och hälsa och får mig att snöra på mig träningsskorna och bege mig till gymmet!

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2018-10-23
Förlag: Norstedts
Formgivning: Sanna Sporrong
Foto: Meddi Kabirzadeh
ISBN: 9789113083797
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Önskelista och recept på julgodis

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vad vi önskar oss i julklapp.

I år har vi bestämt att vi inte skall ge julklappar till de vuxna i släkten. Ett steg på vägen mot att minska klimatkrisen. Men anledningen är inte bara så nobel, det finns flera skäl och egentligen var det nog de skälen som fick alla att bli överens.

Vi är ofta 16-18 personer på julafton, och ibland har julklappsutdelningen tagit så lång tid att vi varit tvungna att ta en fikapaus innan vi fortsatt igen. Vissa delar ut alla julklappar direkt, och så får alla öppna sina julklappar samtidigt. Så gör inte vi. Vi delar ut julklapparna en och en eftersom alla vill se vad alla får, och ibland har vi också rim på paketen. Då tar det tid.

Men det har också blivit mer tydligt att vi vuxna inte önskar oss något speciellt. En anledning till att barnen givit julklappar till dem som de får julklappar av, är att vi vill att de skall lära sig att man inte bara får. Jag tycker inte om tanken att barnen bara fokuserar på vad de vill ha, jag vill att de skall fundera på vad andra kan tänkas bli glada över. I år blir första året då det bara blir barnen som får julklappar. Förutom julklapparna i julstrumporna, som vi tittar i på morgonen innan alla andra kommer hem till oss.

Så, det här är vad jag hade önskat mig om det inte var bara barnen som skulle få julklappar i år.

* Jag vill ha ett trådlöst on-ear-headset; Jays U-Jays Wireless Bluetooth-headset, i neutral svart färg som finns hos Kjell & Company. Då kan jag lyssna på mina egna spellistor på Spotify istället för gymmets val av musik, och hörlurarna gör att jag kan träna i lugn och ro utan att bli avbruten.
* Träningsbyxor från Gymshark. Mina gamla spricker i sömmarna efter flera års användning, och nu är tyget så tunt att det inte fungerar att sy ihop dem längre. De här har hög midja, vilket är skönt tycker jag.
* Tröjan kommer från Wholesome Culture. Det ser ut att vara en skön modell och ett bra budskap som jag gärna hjälper till att sprida genom att bära den tröjan.
* Halsbandet, Mother Earth, kommer från Efva Attling. Hennes tanke med smycket är det här: ”En jordglob med det viktiga budskap om att vi måste ta hand om vår jord. Med allt som händer vår planet, miljöförstöring, naturkatastrofer och klimatförändringar, är det nu viktigare än någonsin att stanna upp och tänka till.”

Jag passar på att tipsa om en julklapp som vi gav till våra barn för några år sedan, nämligen ett medlemskap i Panda Planet hos WWF.  Då blir barnet fadder för djur och natur. Beställ innan den 10 december om mjukisdjuret skall hinna komma innan julafton. Våra tjejers medlemskap löper på år efter år, men man kan förstås ge det för ett år också.

 

Som bonusfråga undrar Mia om vi har något favoritjulgodis som måste finnas vid jul. Jag är mer en matperson än en godisperson, men vissa saker finns alltid hos oss. Som hemmagjorda bountys, citrusbollar, vit ischoklad, Fazers Gröna kulor, polkagrisar, skumtomtar. Choklad i någon form finns också, men inte choklad som innehåller palmolja.

Här kommer receptet på vit ischoklad. Den vita chokladen gör att smaken av kokosfett inte bryter igenom och de smälter i munnen, jag lovar.

Ingredienser
100 g ekologiskt kokosfett
200 g vit choklad
Nonstop till dekoration

Gör så här
Hacka chokladen. Smält kokosfett i ett vattenbad. Ta av kastrullen från plattan och rör ned chokladhacket så att chokladen och fettet blandas. Häll upp i ischokladformar. Låt svalna tills ischokladen blir litet fastare, och dekorera med färgglada nonstop. Förvara i kylskåp.

Citrusbollar (25 st) gör du så här
200 g mandelmassa
Röd och gul hushållsfärg
75 g nougat
25 kryddnejlikor

Färga mandelmassan jämn med några droppar hushållsfärg. Litet mer av den gula. Skär nougaten i 25 bitar. Forma en rulle av mandelmassan och skär i 25 skivor. Platta ut dem och klä in nougaten med den. Rulla jämna kulor och rulla sedan ytan mot ett fint rivjärn. Stick i en kryddnejlika som stjälkfäste.

 

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också.