Blir årets julkalender den allra julmysigaste?

Jag är litet tveksam till om årets julkalender i SVT, Storm på lugna gatan, kommer att vara sådär julmysig som vissa av de tidigare årens kalendrar varit, men med tanke på vilka skådespelare som är med kan det nog bli ganska humoristiskt. Jag brukar gilla det mesta med Johan Rheborg och Lena Philipsson.

I år kommer det att handla om olika familjer på en gata i det lilla samhället Järnkroken. Jag gissar att det kommer att bli en hel del fördomar om olika människor, och en hel del igenkänningskomik, eftersom man presenterar familjerna i programmet som storstadsfamiljen som flyttar till småstaden, yogafamiljen, teknikfreakfamiljen, enstöringen och den fina familjen med järnladyn som samhällets starka kvinna.

En traditionsenlig julkamp kommer att pågå och vid sidan om den börjar märkliga stölder inträffa i byn och misstankar väcks om sabotage i tävlingen. Ett mysterium behöver lösas och barnen i byn agerar detektiver för att rädda julkampen innan julafton står för dörren. Att döma av pressbilderna kommer det i alla fall att vara vintriga scener med snö, is och varma kläder, och det är mer än vad man kan säga om många tidigare julkalendrar.

Mina tre favoriter bland alla SVT:s julkalendrar

SVT har varje år sedan 1960 visat julkalendrar under december månad. En riktigt bra julkalender skall innehålla snö tycker jag, så att nedräkningen mot jul blir mysig och man åtminstone kan föreställa sig en vit jul, även om den i verkligheten blir grön.

1. Selmas saga (2016) är den julkalender som varit allra bäst. Den spelades in under vintern och våren på bland annat Skansen, i Sälen och på Haga slott, med mycket snö och mysiga stickade mössor och vantar som gjorde att man längtade till kyligare dagar. Duktiga skådespelare och riktigt snygg steampunkrekvisita med luftballonger, kugghjul, mässing, hattar. Dessutom var temat för julkalendern starkt kopplat till julen, nämligen att ta reda om tomten verkligen finns.

2. Stjärnhuset (1981) med Johannes Brost och Sif Ruud som pratade om stjärnbilder och visade sagor från den grekiska gudavärlden blev en stor favorit för mig som alltid älskat de grekiska gudasagorna. Jag tror väl knappast att den håller måttet i dag, eftersom den inte ens har rörliga bilder till gudasagorna, men då var den väldigt fängslande.

3. Tomtemaskinen (1993) med Ika Nord som katten Findus och Ingvar Hirdwall som gubben Pettson var så mysig. Samspelet mellan dem var perfekt, och Ika Nord och hennes rörelser och minspel var hypnotiserande bra som alltid.

Hos CDON finns Tomtemaskinen, Stjärnhuset och Selmas saga att beställa som DVD-samlingar.

Har ni några favoriter bland alla årens julkalendrar?

Nya böcker i oktober 2018

Varje månad får jag ett mail från Goodreads med tips om nyutkomna böcker av författare jag läst och registrerat på deras sida. I oktober skall de här sex böckerna ges ut.

När jag har sökt på Bokus och Adlibris verkar tiden för utgivning stämma med ett undantag. Jane Harpers nya bok ser ut att komma först i februari nästa år. Även på Amazon verkar försäljningen vara planerad till februari, men på vissa andra sidor uppges att utgivningsdatum är 23 oktober. Märkligt. Jag skall nog maila det svenska förlaget som givit ut författarens tidigare böcker och fråga vad som gäller.

När det gäller övriga böcker stämmer utgivningsmånaden oktober. Tatiana de Rosnays bok finns visserligen redan översatt till svenska och har då titeln Regnvakt, men den här utgåvan är ju mycket vackrare och mer stämningsfull än det svenska omslaget.

Från de svenska förlagen vill jag gärna läsa de här böckerna.

I slutet av oktober är det dessutom dags för nomineringseventet då de böcker avslöjas som nominerats till Augustpriset. Jag har tipsat i det här inlägget om mina favoriter till Årets svenska facklitterära bok. Vi får se om det blir dem eller några andra fackböcker jag skall läsa innan slutet av november.

Har ni någon eller några böcker ni ser fram emot att läsa den närmaste månaden?

Recension: Makten, av Naomi Alderman

För ett par veckor sedan tipsade jag om den här boken i en webbcommunity där vi presenterar smakbitar ur bra böcker. Jag hade läst nästan etthundra sidor och berättelsen hade fångat mig helt och hållet, jag ville helst inte göra någonting annat än att fortsätta läsa för att få veta hur det skulle gå.

För er som kanske inte känner till den här boken kan jag berätta att den tillsammans med bland andra Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò var nominerad till Baileys Women’s Prize for Fiction förra året. Vann priset gjorde Makten. Det i sig borde ju ge en fingervisning om hur speciell den är, kan man tycka.

Ramberättelsen är en brevväxling mellan två personer tusentals år i framtiden, där en av dem har skrivit ett manus om hur det tros ha gått till, det som i deras tid är helt naturligt och självklart, nämligen att kvinnor är det starkare könet. Tonåriga flickor antas plötsligt ha utvecklat en kraft som ledde till att makten i samhället försköts från att tidigare ha varit förbehållen män till att hamna hos kvinnor. Manuset är historien som berättas i boken.

Det finns ett uttryck som stämmer så väl in på vad jag kände under första halvan av boken, nämligen ”karma is a bitch”. En genant insikt, men det var så det var. Med den nya kraften behöver inte tonårsflickor vara rädda för att vistas utomhus sent på kvällarna, det är inte de som riskerar att bli våldtagna. De kvinnor som blivit tvingade till prostitution vänder sig mot sina angripare. Kvinnor som sedan länge varit förtryckta i Saudiarabien och Indien startar en revolution. Hela världsbilden blir omvänd, det som tidigare varit typiskt mansdominerade områden i samhället blir nu kvinnornas sfärer.

Jag kände mig både omtumlad och faktiskt ganska hämndlysten när flickor och kvinnor inte längre var det så kallade svagare könet, och männen fick smaka på sin egen medicin. Men självklart visar det sig inte vara så enkelt som att allt vore bättre om rollerna i samhället var ombytta och kvinnorna hade makten. Makt förändrar många människor, oavsett könstillhörighet.

Det är väldigt spännande att följa de olika personerna och de vägar deras nya kraft leder in dem på, och hur omgivningen reagerar och agerar. Vi får följa dels några tonårsflickor och en vuxen kvinna, dels en ung man som reser runt med sin kamera för att dokumentera det som sker runt om i världen när konsekvenserna av kraften börjar visa sig.

Historien är tankeväckande och det blir aldrig klichéartat. Många händelser som i vårt samhälle vanligtvis inte får mig att reagera särskilt kraftigt, får mig att bli illa berörd när rollerna är omvända i boken. Det säger en hel del om hur strukturer och beteenden snabbt blir normaliserade och därför accepteras i ett samhälle. Jag tyckte mycket om temat för boken, frågeställningarna den väcker och de första tvåhundra sidorna som skildrar hur allt började. Jag är mer tveksam till den andra halvan av boken som visserligen fortsätter att väcka tankar, men som inte riktigt griper tag och berör.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 393
Utgivningsdatum: 2018-06-11
Förlag: Modernista
Originaltitel: The Power
Översättare: Helena Ridelberg
Formgivning: Marsh Davies
ISBN: 9789177813200
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris