De bästa svenska deckarna inför årets Crimetime Göteborg

Publicerat den av Justnujusthar18 kommentarer

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Crimetime – de bästa svenska deckarna i år.

Eftersom det är dags för Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, har jag bara tagit fasta på de nominerade till deckarpriset Crimetime Specsavers Award, alltså inte svenska deckare generellt.

Årets deckarförfattare/läsarnas pris

Av de nominerade till Årets deckarförfattare/läsarnas pris är Camilla Läckberg min favorit. Jag tycker att hon har visat att hon förtjänar priset. Hon uppfyller kraven på att ha varit verksam i minst fem år, kommit ut med minst en bok under 2017-2018 och lyckats hitta en stor läsekrets.

Årets deckardebut

Jag har läst tre av de nominerade till Årets deckardebut, och jag tycker att det står mellan Stina Jacksons Silvervägen och Pascal Engmans Patrioterna. Priset delas ut till en ny stjärna på deckarhimlen. Förutom berättelsens fängslande kraft bedömer juryn hur författaren har lyckats hitta sin publik och ser gärna att boken tillför något nytt till spänningsgenren.

Silvervägen är otroligt välskriven med mycket känsla, men jag hade önskat att trådarna nystades upp efterhand på väg mot upplösningen. Som det är nu utreds alla när, var, hur och varför i sista kapitlet genom att det resoneras och diskuteras. Jag tyckte även att Silvervägen hade många likheter med Emily Fridlunds Vargarnas historia, så även om Silvervägen är en mycket välskriven roman kan jag inte säga att den tillför något direkt nytt till spänningsgenren.

Patrioterna var en wow-upplevelse som fick mig att undra om det verkligen kunde stämma att den var författarens debutroman. Det är så genomtänkt och proffsigt skrivet. Trots det höga tempot lyckas författaren beröra med sina gestaltningar av både karaktärer och miljöer i boken. Pascal Engman använder sig dessutom av ett grepp i spänningsgenren som inte är vanligt alls, förutom i en viss HBO-serie som gjort succé. Mer kan jag inte avslöja tyvärr, utan att avslöja för mycket. Ledsen, ni får helt enkelt läsa boken.

Årets barndeckare

Av de nominerade till Årets barndeckare har jag läst flera böcker. Martin Widmark och illustratören Helena Willis skriver barndeckarna om LasseMajas Detektivbyrå. Jag har inte läst deras senaste böcker i serien, men de uppfyller med råge alla kriterierna för att tilldelas priset. De skriver deckare eller spänning för barn 6–12 år, deras utgivning har verkligen bidragit till att utveckla genren och till att öka barns intresse för böcker och läsning.

Ett annat författarpar som är nominerade till Årets barndeckare är Camilla och Viveca Sten med andra delen i serien om Havsfolket, nämligen Sjörök. Jag har läst hela trilogin och den är fantastisk. Men jag tror att det blir svårt att slå LasseMajas detektivbyrå. Jag har även läst den första delen i Karin och Albin Alvtegens bokserie om Hinsides, en klassisk fantasyroman som också är väldigt bra. Jag har inte läst Falafelflickorna av Christina Wahldén eller Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund.

Hederspriset

Redan under förra veckan fick vi veta att författaren Liza Marklund tilldelas Crimetime Specsavers Award i kategorin Hederspriset. Hederspriset delas ut till en författare som varit banbrytande för den svenska kriminallitteraturen och satt Sverige på deckarkartan.

Sammanfattningsvis anser jag

… att Pascal Engman borde tilldelas priset för Årets deckardebut, men jag tror att det blir Stina Jackson eller kanske Niklas Natt och Dag
… att Martin Widmark och illustratören Helena Willis borde tilldelas priset för Årets barndeckare, men jag tror att det blir Elias och Agnes Våhlund
… att Camilla Läckberg borde tilldelas läsarnas pris och utses till Årets deckarförfattare, men jag tror att det blir Sofie Sarenbrant eller kanske Emelie Schepp igen

På lördag kl 16.15 avslöjas vinnarna. På Crimetime Göteborgs hemsida finns all information.

♥

Eldslandet av Pascal Engman – söndagens smakbit ur en bra bok

Publicerat den av Justnujusthar18 kommentarer

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Astrid Terese som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Pascal Engman debuterade som romanförfattare förra året med spänningsromanen Patrioterna, som är en av de fem nominerade till priset Årets deckardebut på Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i slutet av kommande vecka.

Precis som Patrioterna är Eldslandet otroligt välskriven och spännande. En av de saker jag uppskattar med båda böckerna är att författaren kan konsten att gestalta personer och skeenden på ett indirekt sätt. Han vågar lita på att läsaren skall förstå av sammanhanget utan att han behöver vara alltför uttrycklig. Dessutom håller han ihop sina berättelser under resans gång, utan att det krävs resonemang och förklaringar till handlingen i sista kapitlet. Det är proffsigt helt enkelt.

Närmare analys och omdöme om Eldslandet kommer i morgon, men här är en smakbit från sidan 19 i boken av vad jag menar med att Pascal Engman lyckas med sina gestaltningar.

– Du vill att man skall gråta här? Jag ska berätta en sak för dig. Under hela mitt vuxna liv har jag gråtit en gång. Vill du veta när?
– Ja.
Vanessa lutade sig framåt och sänkte rösten till en viskning.
– Det får du inte.
– Inte? frågade Ingrid Rabeus och höjde på ögonbrynen.
– Nej. Det är säkert bra och renande att gråta. Folk sitter här och gråter Lille Skutt-tårar framför dig och det gör dem väl gott. När du går hem på kvällen inbillar du dig att du trängt in i deras psyken. Gjort ett bra jobb. Räddat ännu en själ. Det har du säkerligen, du verkar snäll och klok och har väl gått på något fint universitet. Men jag lovar dig en sak. Du kommer aldrig att se mig gråta, för jag gråter inte.

Håll med om att man får en väldigt tydlig bild av huvudpersonen, utan att författaren använder ett enda adjektiv om henne?

 

 

Om att välkomna eller bäva för hösten

Publicerat den av Justnujusthar16 kommentarer

Efter en ihärdigt lång, varm och torr sommar har det nog vänt nu. I morse var det bara åtta grader ute, ganska fuktig luft och dimmigt.

Jag fick en kommentar i går om att jag är tidig med att lägga ut tips om adventskalendrar, men saken är den att det under två veckors tid har strömmat in läsare i bloggen till förra årets inlägg om kalendrar. Vad tyder det på, tror ni?

Personligen tror jag att många för en gångs skull är mättade på sommar och värme och ser fram emot den mer ombonade och lugnare tid som hösten och vintern ofta blir. Att exempelvis kunna stanna inomhus och läsa en bok eller ha filmmaraton utan att känna sig pressade att ta till vara varenda soltimme, eller att vara sociala och umgås så mycket som många ofta gör på somrarna.

Dessutom är det så när det gäller just adventskalendrar med te, choklad och skönhetsprodukter, att de tar slut blixtsnabbt. En av kalendrarna som jag tipsade om i det här inlägget i går, tog slut på bara fyra minuter förra året. Det visar väl vilken hajp det blivit med adventskalendrar för vuxna.

Hur är det med er, välkomnar ni eller bävar ni för höst och vinter?

♥