Min reseberättelse från Frankrike fortsätter

Efter det senaste inlägget om vår resa genom södra Frankrike kom jag visst av mig i reseberättelsen. Ni kanske minns att vi startade resan i Nice och bilade ned mot spanska kusten. I senaste inlägget hade vi kommit till ett fantastiskt pensionat i Carcassonne, men det skulle bli ännu mer hänförande. Så här bodde vi nästa natt, högt uppe i bergen med milsvid utsikt. Det var så vackert att jag nästan inte kunde ta in att vi faktiskt var där och fick uppleva det.

Den här utsikten hade vi från poolen.  Och jag som har sagt till mig själv och andra att jag inte vill resa någonstans på väldigt länge. När jag ser bilderna jag tog vill jag tillbaka. Igen.

Just nu väntar jag på att surdegsbröd som jag bakat skall bli klara i ugnen, men sedan skall jag sätta mig vid datorn och fortsätta reseberättelsen som jag påbörjade i somras!

♥

Ett frågetecken är ett halvt hjärta

I går låg den här boken som en trevlig överraskning i brevlådan. Visst är det ett fint omslag. Jag gillar stämningen som det förmedlar. Jag gissar att det är en feelgoodroman, men inte av det glättiga slaget, utan litet mer utforskande på djupet.

Den som är romantiskt lagd blir nog förväntansfullt rusig redan av bokens titel – Ett frågetecken är ett halvt hjärta. Själv är jag inte riktigt så romantisk, så titeln är litet för sentimental för min smak. Däremot tycker jag att typsnittet och färgsättningen passar väldigt bra tillsammans med motivet. Jag är kanske litet frågande till äpplet, men det visar sig nog ha betydelse för handlingen.

Många bokbloggare, läste Sofia Lundbergs förra roman, Den röda adressboken, som kom som nyutgåva i slutet av förra året. Bilder på boken dök ofta upp i mitt Instagramflöde, med omdömen som varm och gripande. Av omslaget att döma kan vi nog förvänta oss det även av Ett frågetecken är ett halv hjärta.

♥

Om att sprida läsglädje

Förra året läste och skrev jag om 97 böcker. Hur stor betydelse just mina texter får för böckernas genomslag hos läsare har jag ingen aning om. Det har nog inte förlagen heller. Men jag blir väldigt glad när jag får höra att det jag skrivit om en viss bok lockat andra att också läsa den. Ni vet hur det är när man brinner för ett visst intresse, man vill att alla skall få uppleva samma härliga känsla. Så är det för mig med bokläsning. Jag blir väldigt glad när andra också läser, och jag kan prata om böcker tills jorden går under.

Det är också väldigt roligt att få se en så kallad blurb på baksidan av en bok man läst och skrivit om. Som här, på Mattias Edvardssons roman En helt vanlig familj. Det blir en konkret bekräftelse på att den tid man lagt ned på att förmedla upplevelsen av en viss bok faktiskt har betydelse även för förlaget. Och har man tur kan man imponera på sina tonårsdöttrar en kort, kort stund ;)

Ha en fin fredag!

♥