Spännande faktaböcker i höst

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vilken faktabok vi är sugna på i höst.Jag är alltid sugen på att läsa faktaböcker av olika slag, och jag vet att jag kommer att läsa de här under hösten eftersom jag redan har dem hemma. Middagstipset har jag redan skrivit om i bloggen, och troligtvis i morgon skall jag skriva om Olga Rönnbergs nya bok som riktar sig till oss över 35 år.

Mia undrar också vilket som är mitt bästa weekendtips. Innan vi fick barn brukade Patrik och jag åka på weekendresor till charmiga herrgårdar på landsbygden. Hotellkedjan Countryside Hotels hade ofta förmånliga erbjudanden om övernattning med eftermiddagsfika och trerättersmeny. Det var väldigt mysigt.

Just nu har jag ingen önskan om att resa någonstans eller göra något annat än att vara hemma och ägna mig åt det jag tycker är roligt. En perfekt weekend för mig skulle bestå av att umgås med familjen, träna på gymmet, rida, läsa och fota (som när jag fotade Mörby Slottsruin).

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också.

Höststartsläsning och en trave med boktips

Titta vilken spännande blandning med böcker som kommer att få inleda min höstläsning.

Eldslandet är en riktig tegelsten på fler än 500 sidor, och det är biografin om Vilhelm Moberg också. Svälten kände jag att jag var tvungen att läsa, särskilt i och med likheterna mellan tiden som boken handlar om och vår tid.

Just nu läser jag fortsättningen på den fantastiska boken om Lucy Barton. Titeln antyder att det är en hoppfull historia, Vad som helst är möjligt, men jag antar att det finns en del mörker även i den här romanen, precis som i den förra av Elizabeth Strout.

Parallellt med läsningen ser Patrik och jag tv-serien Olive Kitteridge av samma författare på HBO med Francis McDormand i en av huvudrollerna. Den är riktigt bra, och vilka fantastiska skådespelare.

I dag är det första dagen med vardagsliv igen. Nu gäller det att ta till vara på tiden och göra mesta möjliga av den. Ha det fint!

Fönsterputsaren överraskade med en jättekram

Våra fönster är så kallade kulturfönster, sådana man ofta hade under den nordiska klassicismen under 1920-1940-tal. De är handkittade med äkta glas, sex glasrutor i varje fönster och fasta spröjs. De är vackra, men innebär också otroligt mycket merjobb.

Jag kan intyga att det är otroligt svårt att få de här glasen fina när man putsar dem. Det blir flammigt hur man än gör, antagligen eftersom de inte är helt släta på samma sätt som fabrikstillverkade glas. Vi bestämde oss för att anlita proffshjälp genom Hemfrid. För 1600 kr fick vi alla fönstren putsade, och det var det verkligen värt. Det blev litet flammigt ändå, men jag är glad att jag slapp hänga ut genom fönstren på övervåningen för att nå glasen på utsidan.

Fönsterputsaren var en glad man som stånkade och stönade hela tiden när han jobbade. Jag fick nästan dåligt samvete för att jag inte putsade fönstren själv, när han verkade tycka att det var så jobbigt. Men våra fönster är svåra, jag sade ju det. Han tackade nej till kaffe, han tyckte absolut inte om svenskt kaffe, men erkände att espresson jag ändå lyckades truga på honom var riktigt god ;)

När alla fönstren var putsade var han inte nöjd, men ville att jag skulle gå runt och inspektera och se om jag godkände. Tänk er den känslan. Usch, det var jag inte bekväm med. Hela pigdebatten snurrade minst tjugo varv i mitt huvud. Men självklart hade han gjort ett så bra jobb som det går att göra med de här svåra fönstren.

När jag sade att det såg jättefint ut kom den dagens överraskning – han sade högt: Åhhh! log, lade huvudet på sned och sträckte ut armarna för att ge mig en jättekram. Hahaha, jag har aldrig tidigare fått en sådan bamsekram av varken hantverkare som vi anlitat, banktjänstemän, besiktningstekniker på bilprovningen, lantbrevbärare, hovslagare, kassapersonal, optiker, tandläkare eller läkare.

I dag är det introduktion i Bellas och Jackies skola, vilket innebär att vardagen är tillbaka. Ha en fin dag hörrni!