Jag har upplevt det flera gånger. När det klickar mellan mig eller någon annan person och en katt, en hund eller en häst. Jag har själv verkligen försökt tänka logiskt för att avgöra om det skulle kunna bli en perfekt matchning, men de gånger det blir riktigt bra är det nästan alltid intuitionen som har avgjort. Eller att det är vi människor som blivit valda. Så var det för kattungarna här på bilderna. De valde sina nya familjer.
♥
Vissa år tycker jag inte att det är någon mening att plantera höstväxter i krukorna, jag brukar ju ändå hämta granris att sätta i krukorna så snart det blir minusgrader. Men den här hösten och vintern kommer jag inte kunna hålla traditionen vid liv och hämta granris tillsammans med mamma, eftersom hon är nyopererad och nu påbörjar en utdragen cellgiftsbehandling.
Så, jag åkte till Wallby trädgård och köpte höstväxter. Olika slags ljung, bland annat bärljung, och silverek, murgröna och prydnadskål. Jag letade efter något som skulle kunna skapa litet höjd i krukorna, men till slut ringde jag till min bror och frågade om jag fick gräva upp en liten gran på deras mark.
Jag brukar klä julbocken och kälken också, med granris. Men det blir i så fall först i november.
Vi har haft röda terrakottakrukor under… ja, säkert tjugo år. Jag har inte brytt mig så mycket om att den rödorangea färgen på terrakottakrukorna har skurit sig mot den gula fasaden, och tagit fokus från växterna, men nu såg jag de här grå krukorna på Wallby trädgård, med ett lejonhuvud på. De matchar ju vår ringklocka på huset. Så nu har vi enhetligt grå krukor med svarta detaljer.
Varje säsong när jag byter växter i krukorna känns det så mycket trivsammare. Skillnaden blir alltid stor eftersom jag väntar in i det sista, och de gamla växterna då hunnit vissna för länge sedan.
♥
Ett fint tecken i vägen när jag och Shelly tog en promenad i dag.
I går besökte vi mamma på sjukhuset. Det var lugnande att se att hon såg så fräsch ut efter ett sådant stort ingrepp. Sex timmar på operationsbordet. Om allt följer planen får hon snart lämna sjukhuset och komma till ett rehabiliteringshem några dagar innan hon åker hem.
Jag berättade i måndags på Instagram om ett väldigt speciellt möte dagen innan mammas operation. Det mötet gav mig hopp om att det skulle gå bra.
”Vad livet är märkligt ändå. När man som mest behöver fina dagar, då får man dem.
I går kom en man hit för att köpa en av våra kattungar. Jag fick en så bra känsla och förstod att Ester kommer att få det så bra hos honom. Han berättade att han har två pudlar. Jag frågade litet om hans liv och om pudlarna, något låg i bakhuvudet och jag försökte få grepp om det. Efter en stund vågade jag fråga om han var sambo med Christer, som sålde Alice till mig för femton år sedan. Och cirkeln slöts.
De hade varit ett par då, och var fortfarande vänner. Lilla Ester kommer att bo tillsammans med en fantastisk person, i ett otroligt välkomnande, vackert och konstnärligt inrett hem, som jag faktiskt har tänkt på ibland genom åren. Peter berättade dessutom om sin mamma, som också haft spridd cancer. Hon klarade kampen mot alla odds.
Det här oväntade mötet gav mig hopp inför i dag, som är en ödesmättad dag. Och ännu mer när känslan var ömsesidig. ”Det har var väl riktigt fint”, sade Peter när han åkte hem med Ester. Livet ibland.”
Tack alla, för omtanken om mamma och oss ❤️🙏🏻
Just nu - Just här 