Gabriel Zetterström, som har skrivit bidraget Jag är 20 år och har OCD, tycker att det är viktigt att det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa tas upp.
– En titel jag funderade på till min text är ”Det snurrar i min skalle”, det tror jag är något många kan känna igen sig i – när hjärnan går på högvarv kring saker som är intressanta, jobbiga, känslosamma. Jag ville se hur det blev när man följde tankegångarna tydligt i en flödesskriven text.
Foto: privat
Juryns motivering: Jag är 20 år och har OCD är en våldsamt underhållande hälsning från en hjärna där tankeverksamheten går på högvarv. Författaren tar oss från det amerikanska presidentvalet till Systembolaget till fotbolls-VM i Brasilien, via olycklig kärlek, Tinder och Margareta Winbergs bortkomna namne. Är tankeströmmen bara ett sätt att stänga ute andra, jobbigare tankar? Kanske, kanske inte. Hur som helst har vi här att göra med en författare som förmår skapa kreativ ordning i galenskapen.
Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Jag har alltid varit väldigt fascinerad av psykisk ohälsa och tycker det är viktigt att det tabubelagda ämnet tas upp. Jag har läst en del om folk som berättat om sina erfarenheter, bland annat av just ocd, och blev inspirerad. En titel jag funderade på till min text är ” Det snurrar i min skalle”, det tror jag är något många kan känna igen sig i – när hjärnan går på högvarv kring saker som är intressanta, jobbiga, känslosamma. Jag ville se hur det blev när man följde tankegångarna tydligt i en flödesskriven text.
.
Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Förhoppningen med min text är, lite i enlighet med min motivering, att man ska komma in i en annan persons hjärna och hänga med i tankegångarna. Kanske lämnar man texten med en större förståelse för hur tvångsmässighet och koncentrationssvårigheter kan yttra sig. Koncentrationssvårigheter diskuteras väldigt ofta numera, vilket är jättebra, även om det finns en fara att adhd blir en trend snarare än en diagnos. Men vi diskuterar sällan på vilka sätt det kan snurra i någons huvud, på vilket sätt psykisk ohälsa faktiskt påverkar personen som lider av det.
.
Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?
Jag har skrivit sedan jag var liten och alltid haft en väldigt livlig fantasi, hittat på historier som jag har skrivit ner eller berättat, ofta för mina småsyskon. Min mamma är journalist och konstkritiker, hon har inspirerat och uppmuntrat mig otroligt mycket, så jag har skrivandet hemifrån och det har odlats av såväl min familj som svensklärare genom skolåren.
.
Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Mamma tipsade mig om tävlingen bara någon vecka före deadline! Det var sista chansen att skicka in eftersom jag är 20, så det var lite nu-eller-aldrig.
.
Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag har perioder då jag läser böcker, men precis som huvudpersonen i min berättelse kan jag ha svårt att komma in i en bok, svårt att koncentrera mig. Men när jag väl gör det så kan det gå snabbt. Pär Lagerkvist gjorde starkt intryck på mig med Gäst hos verkligheten när jag var 14, precis som Klas Östergrens levande fantasieggande språk i Gentlemen. Jag inspireras även av författare som använder ett enkelt, sjungande språk, som Patrick Modiano. Min svensklärare i gymnasiet påpekade alltid att man i skrivandet inte skulle ”skjuta med hagel”, alltså undvika att sväva iväg för mycket i sina formuleringar.
.
Men sedan läser jag en hel del reportage. Jag skriver fotbollstexter för SvenskaFans och en egen blogg jag har om Afrika, och då tittar jag mycket på fotbollsmagasinet Offside och deras sätt att bygga upp en historia. Jag är också otroligt musikintresserad och tar till mig låttexter lika mycket som böcker, för mig är Håkan Hellström, Joakim Thåström, Veronica Maggio och Erik Lundin poeter i lika hög grad som mer klassiska diktare.
.
Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?
Titta inte för mycket på vad andra nominerade har skrivit! Jag känner väl att min text och även flera av de andra bidragen skiljer sig åt på så många olika sätt, det verkar inte finnas någon speciell mall för det perfekta ”Augustprisbidraget”. När jag gick i fyran intervjuade jag KP:s dåvarande chefredaktör Ola Lindholm. Hans råd till mig för att skriva en bra text var att man måste tycka att det man skriver om är roligt. Det är någonting jag omedvetet lever efter – tycker jag inte mitt ämne är intressant, blir det sällan speciellt bra.
.
Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Är ni intresserade av fotboll kan ni läsa alla typer av texter, artiklar, längre dokument, på SvenskaFans Chelseasida där jag har en egen spalt. Jag har också en blogg om Afrika, waveyourflag.se. Men jag drömmer om att fortsätta skriva framöver, och jag har massa anteckningar i mobilen på olika projektidéer, så förhoppningsvis kommer folk fortsätta läsa det jag skriver.
.
Till sist vill jag tacka för en läsupplevelse präglad av humor med en allvarlig underton och för att du tog dig tid att svara på mina frågor.
.
Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!
Recensionsexemplar från Historiska Media – stort tack!
Mitt betyg: 4/5
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2016-09-21
Formgivning: Miroslav Sokcic
Förlag: Historiska Media
ISBN: 9789175453361
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
Bokens innehåll i korthet, från förlagets hemsida
I traditionell militärhistoria är kvinnor ofta osynliga. Och i traditionell kvinnohistoria har det regelrätta kriget sällan någon plats. Begreppen krig och kvinnor tycks helt enkelt inte höra ihop. I boken Kvinnor i strid berättar Anna Larsdotter om kvinnor som på olika sätt deltagit i krig, från 1600-tal till 1900-tal. Levande och kunnigt skildrar hon deras många olika roller som soldater, piloter, prickskyttar, vårdpersonal eller delar av trossen. En del kvinnor förklädde sig till män för att kunna delta i strid. Vissa sökte på så vis sin försörjning, medan andra ville ha frihet och äventyr. I fascinerande personporträtt möter vi bland många andra könsöverskridaren Hannah Snell, ikonen Harriet Tubman, kaptenen Flora Sandes och Vietnamveteranen Lynda Van Devanter. Kvinnor i strid utmanar våra invanda föreställningar och ger en ny och spännande ingång till militärhistorien. Boken visar att kvinnor alltid har varit en naturlig del av kriget, inte minst vid fronten.
. Så tyckte jag om boken
Det här är en väldigt intressant bok som har givit mig en ny och betydligt mer nyanserad syn på kvinnors roller och betydelse under krig. Jag har haft en tro att kvinnor antingen stannade hemma och tog hand om barnen när männen deltog i krig eller, under senare tid, möjligen deltog som sjukhuspersonal. Jag hade inte heller någon aning om hur man till att börja med såg ned på kvinnor som arbetade som vårdpersonal under krig. För mig blev den här boken en riktig ögonöppnare och jag rekommenderar verkligen alla att läsa den! Jag har strukit under och vikt hörn på var och varannan sida i boken, det är så mycket som är så väldigt intressant och spännande.
.
Den fråga jag först ställde mig när jag valde att läsa boken var, varför har kvinnor överhuvudtaget valt att delta i krig? Ingen har tvingat dem, ändå har krigshärarna bestått av förvånansvärt många kvinnor, och även barn. Boken ger svaret att det för många handlade om försörjning. Under 1600-talet fick männen betalt som knektar. De kvinnor som stannade hemma fick ofta en svår situation, både ekonomiskt och socialt. Vissa tvingades till fattigvården och andra till prostitution, och många följde med som obetalda hushållerskor för att åtminstone få tillgång till matransoner. Klippte kvinnorna av sig håret och klädde sig som män öppnade sig helt andra möjligheter. I sina nya roller som män fick de dels betalt, dels ett annat anseende och en annan frihet. Många kvinnor var fattiga och kom från svåra förhållanden. För dem blev krigshären ett sätt att komma hemifrån och skapa sig ett nytt liv. Vissa sökte förstås också äventyr.
.
Det var länge förbjudet för kvinnor att ta värvning, och även att klä sig i manskläder, så de kvinnor som klädde sig som män för att kunna delta i krig tog stora risker. Blev de upptäckta kunde det ledda till avrättning. Men hur lyckades kvinnorna hålla sin identitet hemlig? Hur kunde man missa att se att det var kvinnor och inte män, och att inte höra på deras röster att de var just kvinnor? Det verkade ganska osannolikt för mig. Författaren menar dock att det inte alls var så märkligt som det först kan förefalla. Dels var de manliga soldaterna väldigt unga och skillnaden mellan de unga männen och de unga kvinnorna var inte så stor. Dels var klädseln starkt knuten till en persons identitet. Klädseln visade både vilket kön och vilket yrke man tillhörde, det var ingenting man normalt sett ifrågasatte, men ibland hände det förstås: ”Jag såg tydligt på flera av våra officerare, som betraktade mig noggrannare än vanligt på gatan och under skjutövningarna, att misstankarna dagligen och stundligen tilltog.”
.
I boken får vi läsa om flera olika kvinnor som valt att delta i krig, alla lika intressanta kvinnoöden och med något undantag var alla helt okända för mig. Berättelserna visar att kvinnor inte alls är veka varelser, utan har anpassat sig efter vad tiden krävt. Bilden av den veka kvinnan, som behövde luktsalt vid varje obehaglig situation, skapades på 1800-talet, men ”förväntar du dig styrka, som samhället gjorde av 1600-talets kvinnor, så möts du i allmänhet av det.” Nålen och svärdet kan absolut svingas med samma hand, det har Anna Larsdotter övertygat mig om genom boken Kvinnor i strid.
– Jag vill att läsaren ska åka med i huvudpersonens känslomässiga bergochdalbana med kullar och branter i form av hopp, desperation, frustration, maktlöshet, förtvivlan och ovisshet.
Smilla Luuk, som skrivit bidraget Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner, berättar hur en känsla hon själv upplevt, och skrivit ned som en mobilanteckning, gav inspiration till den här novellen.
Foto: privat
Juryns motivering: En klarröd halsduk och ett dito hjärta. Ett knippe klarröda tulpaner och ett liv som står på hold medan kärleken vägs på distans. Innehållet i novellen Åttahundratusen trehundrafemtiosex klick och ett knippe röda tulpaner är tusen år gammalt, men kärleken är ny. Medan vi njuter av fina metaforer och snygga formuleringar väntar vår huvudperson på beskedet som ska hela eller trasa sönder tillvaron.
Grattis till den fina nomineringen till Lilla Augustpriset! Hur fick du inspiration till just den här texten?
Min novell handlar om att desperat vänta på ett besked som för tillfället känns så livsavgörande att man helt skärmar av omvärlden och bara kan tänka på hur domen kommer falla. Jag har själv känt en liknande känsla när jag väntade på ett annat besked, och för att under den tiden få lite distans skrev jag en mobilanteckning om hur jag kände. När jag sedan skulle skriva den här novellen gick jag tillbaka till denna anteckning och byggde min text utifrån känslan av desperation och maktlöshet.
Om du kunde önska, vad skulle du vilja att vi känner efter att ha läst din text?
Jag vill att läsaren under läsningen ska åka med i huvudpersonens känslomässiga bergochdalbana med kullar och branter i form av hopp, desperation, frustration, maktlöshet, förtvivlan och ovisshet.
Varifrån kommer ditt intresse för eget skrivande?
När jag var liten var jag en riktig bokmal. Litterär konsumtion och känslan av att själv vilja uttrycka hur jag tänker och känner är nog det som lagt grogrunden för mitt skriv-intresse.
Hur inspirerades du till att skicka in din text till tävlingen om Lilla Augustpriset?
Min gymnasielärare i kursen Skrivande tipsade mig om tävlingen. Jag hade precis skrivit klart den här novellen och tänkte ”varför inte?”.
Har du några litterära förebilder, som allmänna inspiratörer eller mer konkret vad gäller till exempel berättartekniker, miljöbeskrivningar eller något annat?
Jag inspireras mycket av kortare, slagkraftiga texter så som blogginlägg eller krönikor. Både Sandra Beijer och Flora Wiström (bloggare och författare) tycker jag skriver fint. Annars inspireras jag ofta av starka känslor och skriver utifrån dem.
Har du något råd till andra som drömmer om att bli nominerade till Lilla Augustpriset?
Skriv massa olika saker – korta, långa, genomtänkta, ogenomtänkta, strukturerade och kaosartade – och låt de ligga. Bygg sedan utifrån dessa texter när du väl skriver din novell. När ord och meningar fått ligga och mogna blir de ofta bättre.
Kommer vi att få möjlighet att läsa något mer av dig framöver, och i så fall vad?
Ja! Jag håller just nu på att skriva på en kokbok som kommer ut nästa år, så att facklitterärt kommer ni garanterat att få läsa. Och att någon gång i framtiden få publicera något skönlitterärt vore helt fantastiskt – det är en dröm jag haft väldigt länge.
Till sist vill jag tacka för en vacker läsupplevelse och för att du tog dig tid att svara på mina frågor.
Här kan du läsa de sex texterna och rösta på ditt favoritbidrag fram till och med den 21 november!