En dag på golfbanan

Nej, någon heldag på golfbanan var det inte, jag travesterar på Bröderna Marx film, En dag på kapplöpningarna, som dök upp i minnet. Ni vet den filmen när Doktor Hugo Z. Hackenbush (Groucho Marx) försöker övertala Emily Upjohn att gifta sig med honom och säger: ”Gift dig med mig och jag ska aldrig mer titta åt en annan häst”. Det kanske blir roligare om man själv är hästmänniska och lätt kan relatera :)

På väg till golfrestaurangen var jag bara tvungen att ta en bild på de här entusiasterna. Det hade regnat hela morgonen och nu duggregnade det och blåste ganska rejält. De här ungdomarna värmde upp innan de skulle slå ut.

Jag fotade, som vanligt numera, med kameran på mobiltelefonen, men ångrade i vanlig ordning att jag inte tagit med mig systemkameran så att skärpan blev bättre. Men ändå ganska häftigt med silhuetterna mot den dramatiska himlen.

Ytterligare en entusiast. Men med kikare istället för golfklubbor. Det är fint med naturbilder, men visst blir de mer spännande när det händer något i bilden, som den här mannen som får en att fundera på vad han egentligen tittar på, eller hur?

Det är det här han ser. Långt där borta är några golfspelare på väg mot artonde green. Tuff morgon för dem, i spöregn. Men vi hade det skönt i golfrestaurangen med god lunch som vanligt.

 

Spännande ny kriminalroman, första delen i en planerad serie

Det här är en spänningsroman som passar alla oss som älskade teveserien Äkta människor. Om artificiell intelligens och om moral, men den innehåller förstås också de klassiska delarna i en kriminalroman, som mord och utredning av brott.

Robotforskaren Heinrich Becker och hans fru Nora blir vittne till hur en framstående forskare och nobelpristagare blir knivhuggen till döds i hissen på ett stort konvent. Strax därefter bryter sig någon in i Beckers arbetsrum och stjäl roboten Adam. Säkerhetspolisen Alex Lindhage utreder fallet och inser snabbt att mycket inte är vad det ser ut som.

Den här boken hade varit utläst för länge sedan om det inte var för att jag har arbetsrelaterade texter att läsa och författa, och ett antal steg att få ihop. Men i kväll kanske jag får tid att läsa vidare, för den är väldigt bra så här långt.

Odla i pallkrage – rödbetorna skördas

Polkabetorna är så fina att använda i sallader när man ser den polkagrisrandiga insidan. Smaken är inte lika markant som hos de vanligare rödbetorna, men väldigt god på ett annat sätt. Det här är sorten Chioggia, som är en kulturarvssort från 1880-talet.

Man kan ju tro att jag är galen i rödbetor, eller hur? ;) Det är jag faktiskt, det är så roligt att odla dem, för det blir rejäl utdelning, och det är gott att äta dem kokta, ugnsrostade, i sallader, rårivna eller som en röra med bland annat vitlök, citron och spiskummin.

Jag sådde inte lika många gulbetor, nästa år blir det fler. Det är praktiskt med gulbetor, eftersom de inte färgar av sig på den övriga maten, till exempel om man blandar dem i en sallad. Det här är Burpees Golden, en kulturarvssort från före 1828.

Litet mer traditionell rödbeta, men ändå inte. Den här är också en kulturarvssort, från 1880-talet. Crosbys Egyptian. Jag tror att de växte i för mycket skugga bakom ringblommorna, så de har inte vuxit till sig lika bra som de andra, men jag tog upp dem ändå.

Polkabetorna längst ned, gulbetor till höger och de rödare betorna överst.

I kväll skall jag skära dem i tärningar och i skivor, förvälla dem och styckfrysa dem någon timme på en bricka i frysen. Lägger man dem sedan i större förpackningar i frysen går det lätt att ta loss bara så mycket som man behöver, utan att allt har frusit ihop.

Men nu, arbete. Hoppas ni får en fin dag!