Ormen i Essex, av Sarah Perry

Ibland ramlar man över en alldeles unik roman, som är så mycket och ger så mycket, och därför egentligen inte går att beskriva på ett kortfattat och rättvisande sätt. Det här är en sådan roman.

Handlingen utspelar sig 1893 och något år framåt, alldeles i slutet av den viktorianska perioden. En period som författaren tycks behärska helt och fullt. Den unga Cora blir ingift i den viktorianska societeten, men äktenskapet blir inte lyckligt. Maken är framgångsrik inom sitt yrke, men privat är han en sadist som misshandlar henne både fysiskt och mentalt. När han dör i bokens inledning är det ingen som sörjer, inte Cora heller. Tvärtom känner hon en frihet och lycka hon inte upplevt sedan hon blev gift.

Tillsammans med sin väldigt specielle, sannolikt autistiske, elvaårige son och sin jungfru Martha lämnar Cora London och flyttar temporärt ut på landsbygden där hon genast kastar av sig alla konventioner och krav på hur en societetsdam borde uppföra sig och klä sig. Hon vandrar omkring i leriga kängor med smuts under naglarna, stenar i fickorna, utan korsett i en för stor herrock i kärren i Essex, letandes efter fossiler.

Författaren väver in tidens olika kontraster i berättelsen, såsom den nya tidens tro på framsteg och förnuft, vetenskap och läkarkonst, som motsats till den vidskepelse som visar sig i berättelsen, liksom den kristna tron. Som kontrast till Cora och hennes tro på naturvetenskapen står bybornas, och även hennes egen, övertygelse om att de ouppklarade dödsfall som skett och de olyckor som drabbat byn beror på att sjöodjuret dykt upp igen, Leviatan, som det berättas om i Gamla Testamentet. Stämningen i byn präglas av rädslan för denna jätteorm, men omedvetet påverkar även Cora många i berättelsen, på olika plan.

Författaren låter sin protagonist agera fullt ut som om äktenskap vore motsatsen till frihet. Cora vill inte bli bedömd som varken kvinna eller man, utan som människa. Hon möter och blir nära vän med byns kyrkoherde, Will Ransome, och genom deras relation testas den viktorianska tesen att lättsam, otvungen kärlek baserad på samhörighet inte kan existera mellan en man och en kvinna utan att vänskapen övergår i attraktion. Just den där florstunna gränsen mellan samhörighet och attraktion skildras så fint i den här romanen.

Läs den här boken, och ge den tid. Inte förrän jag kommit halvvägs kunde jag läsa på i den takt jag brukar, texten höll mig hela tiden tillbaka. Särskilt inledningsvis kräver den en del av sin läsare, dels därför att det tar en stund att få ordning på människor, platser och händelser, dels därför att layouten är ovanligt kompakt utan luft i texten. Under andra halvan går läsningen betydligt snabbare.

Jag tyckte väldigt mycket om den här berättelsen. Den är intelligent, intressant, klurig, litet smågalen och inte så sällan humoristisk. Jag kommer att sakna både människorna och miljöerna.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 426
Utgivningsdatum: 2018-02-05
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: The Essex Serpent
Översättare: Eva Johansson
Formgivning: Jojo Form AB
ISBN: 9789100171872
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

 

Ingen jämfört med dig, av Jonas Brun

Jag har varit nyfiken på den här boken, och så låg den överraskande i brevlådan för ett par veckor sedan. Det är en berättelse om Stewe och John, tryckande värme, Sinéad O’Connor på radion, tristess och hemligheter och en sommar som fick ett ödesdigert slut.

Uttrycket kan låta som en klyscha, men det här är verkligen vad jag skulle beskriva som en stor roman i ett litet format. Det är en så kallad komma-ut-roman, och till viss del följer den de klassiska delarna i en sådan roman. Huvudpersonen är en tonårig kille som, efter att ha feltolkat signaler från sin bäste vän, avslöjat sin sexuella läggning, blivit avvisad och reagerar med både skam och rädsla för att hans homosexualitet skall bli känd. Sommarlovet räddar honom tillfälligt, men det som inträffat skaver och gör att han sluter sig inom sig själv.

Av en slump träffar han en åtta år äldre man och låter sig förföras. De inleder en intensiv och passionerad sommar som för en av dem handlar om att komma underfund med vem han är och för den andre om att få känna kärlek och trygghet i ett oroligt och turbulent liv. Den varma sommaren med tryckande värme som till slut briserar i ett kraftigt åskväder varslar om att något ödesdigert kommer att inträffa.

Parallellt med historien om den till att börja med bekymmersfria och lättjefulla sommaren berättas vad som händer tjugo år senare. John, som fastnat i kriminalitet och lösdrivarliv, dyker oväntat upp hos Stewe som lever ett stadgat, intellektuellt medelklassliv. De skillnader som kunde anas mellan de två männen för tjugo år sedan, är nu ännu mer tydliga. Inte bara klasskillnaderna, utan också hur de förhåller sig till varandra. Hur den ene styr och den andre följer. Hur lögnerna hotar att äta upp den ene inifrån, men bara är ett sätt att leva för den andre. Ändå dras de till varandra, igen.

Det här är en avskalad historia utan överord, där de undertryckta känslorna vibrerar under den svala ytan. Särskilt sparsamt skildras dagarna då de båda männen möts igen efter tjugo år. Dialogen är fåordig. I början har jag svårt att hålla ordning på vem det är som pratar, eftersom det saknas både citattecken och talstreck, det görs pauser och samma person tar upp tråden igen, utan att det markeras att så är fallet. Det tar dock inte många sidor att komma underfund med hur det är tänkt.

Hur gammal var killen i Norge?
Två år yngre än jag.

Något mer du vill veta om honom?
Undrade mest om han också var sexton.
Jag går inte igång på sextonåringar.
Jag var sexton.
Och?
Finns ställen där det är olagligt.
Finns ställen där allt är olagligt.

Handlade aldrig om hur gammal du var.
Vad handlade det om då?
Det vet du.

Jag gillar hur författaren låter oss pendla mellan oron för det som pågår under sommaren då de båda männen möts första gången och spänningen som finns mellan dem när de möts igen. Jag läser hetsigt och nära nog nervöst för att få veta hur det skall gå, vad det är som kommer att hända och hur de båda männen skall förhålla sig till varandra. Slutet är oväntat, men trovärdigt. Hur de väljer att gå vidare avslöjas nästan omärkligt, och jag funderade en hel del på hur maktbalansen kan förändras eller bestå i en relation beroende på olika omständigheter. En eloge till författaren som vågar lita på att läsarna själva skall kunna tolka det som sker och dra egna slutsatser.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 230
Utgivningsdatum: 2017-12-29
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Eva Wilsson
ISBN: 9789100171742
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

 

 

Den stora utställningen, av Marie Hermanson


Marie Hermansons nyutkomna historiska roman är alldeles enastående. Dels på det sätt den är berättad, dels på grund av berättelsen i sig. Boken har gjort stort intryck på mig och jag hoppas att den finns med bland de Augustnominerade skönlitterära romanerna i höst. Tyvärr tror jag att upplägget kan innebära att den inte blir nominerad, om inte juryn kan frångå vissa oskrivna principer förstås.

Det är en mörk historia skriven med lättsam fernissa och humor, där fiktion blandas med verkliga händelser. Berättelsen är skriven på liknande sätt som en klassisk pusseldeckare, i eftertänksamt tempo med fokus på miljöbeskrivningar, intrig och karaktärer. Historien innehåller mord och mordförsök och en jakt på den skyldige, och sådana historier brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. Och författarens stilistiska uttryckssätt, det gör boken till en ren njutning att läsa.

Berättelsen får dessutom ett intressant djup genom att skildra några olika karaktärers personliga utveckling under en period då även samhället förändrades i sina grundvalar. I boken skildras en spännande och omvälvande brytpunkt mellan den gamla tiden och den nya, vilket kommer till uttryck i den stora Jubileumsutställningen i Göteborg år 1923. Under några månader då Jubileumsutställningen pågår möts och sammanvävs några olika personers öden, vilket får betydelse för hur deras fortsatta liv kommer att te sig.

Det är Otto Fuchs, den trettonårige stalldrängen som fått arbete på Barnens Paradis på Jubileumsutställningen, där han leder barn på sin omskrivna och populära Åsna Bella. Här är också nittonåriga Ellen Grönblad, som har lyckats få jobbet som oavlönad journalist på utställningens egen tidning. Och så den unge detektivkonstapeln Nils Gunnarsson och den mystiske och antisemitiske Paul Weyland, vars besök i Göteborg sammanfaller på ett tvivelaktigt sätt med den judiske professorn Albert Einsteins nobelföreläsning på Jubileumsutställningen.

Den stora utställningen liknar inte de romaner jag läst tidigare av Marie Hermanson. Här finns ingenting som är suggestivt och rysligt på det sätt som jag upplevde i exempelvis Mannen under trappan, vilken utspelade sig i gränslandet mellan mardröm och verklighet. Den stora utställningen är spännande på ett mer lågmält sätt. Jag tycker otroligt mycket om den.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-01-04
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sara R. Adeco
ISBN: 9789100169992
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Här finns en länk till ett tidigare inlägg i min blogg, med citat ur boken och kommentarer från bloggläsare.