Jag insåg när jag funderade på litteratur om nationella minoriteter, att jag läst ganska mycket facklitteratur om alla de fem nationella minoriteterna, men känner framför allt till skönlitteratur om judars och under de senaste åren även om samers liv och öden. Det tog litet tid innan det gick upp för mig att några av böckerna jag har i bokhyllorna faktiskt är skildringar ur romers, sverigefinländares och tornedalingars perspektiv.


Romanen Populärmusik från Vittula blev efter tjugo års författande av både prosa, dikter och dramatik Mikael Niemis genombrott, och den tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära roman år 2000.
Romanen är en självbiografisk skildring av Niemis uppväxt och ungdomsår i Pajala, också kallat Vittula, en by vid den finska gränsen. Jag har, antagligen helt felaktigt med tanke på hur omtyckt den tycks vara och att alla tycks känna till den, inbillat mig att den är för grabbig för min smak, så jag har ännu inte läst den. Är den läsvärd tycker ni?


Våren 2018 var jag ambassadör för Sigtuna litteraturfestival, och fick då möjlighet att lyssna på Ann-Helén Laestadius och Mikael Niemi. Och som vi skrattade när Mikael Niemi berättade olika anekdoter! Han är en fantastisk berättare.
Jag har faktiskt inte läst något alls av honom, men Koka björn står på listan med hopp om att den är lika underfundig, klurig och skarp som han själv ger intryck av att vara.



Även romanen Testamente handlar väl om en släkt med tornedalskt ursprung, om jag minns rätt?
Älven av Rosa Liksom är nyutkommen för året. Den skildrar evakueringen av finska Tornedalens befolkning till de svenska flyktinglägren i slutet av andra världskriget.
I Sörjen som blev reser författaren Anna Takanen och hennes pappa tillsammans till Finland. Under resan framkommer mer och mer om hur det var att som fyraåring komma som krigsbarn från Finland till Sverige, att vilja återvända till födelselandet men välja att stanna i Sverige. Och om hur det påverkat henne att vara dotter till ett krigsbarn.



Jag kunde bara komma på en bok som skildrar romers liv; Jag heter inte Miriam. När jag var barn såg jag teveserien om Katitzi och läste serietidningar om hennes liv. Jag minns fortfarande vissa scener ur teveserien som etsat sig fast, om utanförskap, orättvisor och hur stursk Katitzi var, en riktig maskrosblomma.



Böcker om judars liv och öden finns det många, av förklarliga skäl. Den tyska flickan är en av dem, och den skildrar vad jag tror är en mindre känd del av judeförföljelserna och Förintelsen. Den handlar om hur Hannah Rosenthal lever ett sorglöst liv med sin familj och sina vänner i Tyskland när oroligheterna eskalerar under Kristallnatten, hur familjen till slut lyckas få visum till Kuba och avseglar med den transatlantiska lyxångaren SS St. Louis mot Havanna.
Samtidigt som Den tyska flickan är hjärtskärande och ångestladdad, flödar den av hopp och framtidstro. Hannah lyckas som sitt tolvåriga jag även ta fasta på ljusglimtarna i en orolig tid. Armando Lucas Correa skriver med lätt handlag en prosa som inte är alls är gråtmild eller anklagande, utan tvärtom pragmatisk. Tonläget ligger på precis rätt nivå för att man skall orka läsa och ta till sig det som sker. Handlingen i sig är talande nog. Den tyska flickan är en bok som förtjänar att både läsas och pratas om.



Den tyska flickan är författarens debutroman. Han har också skrivit Dotterns berättelse, och i augusti kommer De som färdas om natten. Den har jag läst och kan verkligen rekommendera. Håll utkik efter den.




Ann-Helén Laestadius har skrivit många fantastiska och gripande böcker som lyfter fram samernas situation då och nu. För fem år sedan läste jag hennes ungdomsroman Tio över ett för att få ett inifrånperspektiv på flytten av Kiruna. Jag ville veta hur den som bor i staden upplever det som sker. Och det fick jag. Majas rädsla över de förändringar som sker är enormt trovärdigt skildrat. Flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.
Berättelsen rymmer teman som är ganska vanliga i böcker för tonåringar och unga vuxna. Vänskap och konkurrens, kärlek och avundsjuka, föräldrar som inte förstår hur dåligt Maja faktiskt mår och som står hjälplösa när hon faller samman. Men i berättelsen väver författaren också skickligt in olika aspekter av flytten av Kiruna. Boken Tio över ett tilldelades Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok 2016.
Stöld är Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna. Den har beskrivits som en starkt samhällskritisk skildring av motsättningarna mellan renskötande samer och andra bybor, tjuvjakten på renar, klimatförändringarnas, gruvprospektens och Girjasdomens konsekvenser. Den röstades fram till vinnare av Årets Bok 2021 och kommer även att filmatiseras av Netflix. Jag har ännu inte läst, men skall göra det snarast. Jag vill veta mer om samers liv och jag undrar hur Ann-Helén Laestadius ser på Girjasdomen, som jag skrev om här. Helt nyligen kom Straff ut i handeln, den står också på min läslista.





Några tips på filmer som skildrar nationella minoriteter:
- Kådisbellan är en självbiografisk dramakomedi om en judisk pojkes tuffa uppväxt i 1920-talets Stockholm.
- Sameblod är ett drama om samiska Elle Marja som växer upp i rasbiologins tidevarv i 1930-talets Sverige.
- Frost 2 från Disney är inte bara dubbad på nordsamiska utan är även inspirerad av samisk kultur. En särskild samisk expertgrupp assisterade filmmakarna med sina kunskaper om samisk kultur, historia, och samhällsliv genom den skapande processen.
- Elina – som om jag inte fanns utspelar sig i 1950-talets Tornedalen. Med stark personlig integritet och känsla för solidaritet kämpar den nioåriga flickan Elina för rätten till att bli behandlad med respekt och mot det svenska skolsystemets försök att utradera minoriteters språk och kulturella skillnader. Filmen är en både politisk och poetisk berättelse om en ofta osynliggjord plats och identitet med blick för skönheten i det karga tornedalska landskapet.
- Livet är underbart är en underbar och hjärtskärande film om hur en bibliotekarie och hans son tillfångatas av nazisterna och skickas till Auschwitz, och hur pappan använder humor och fantasi för att övertyga sonen att de leker en lek istället för att de är i livsfara.
Det är visserligen samernas nationaldag i dag, så temat hade kunnat vara enbart samer. Men jag är nyfiken på om ni har några tips på skönlitteratur och filmer som gäller samtliga de fem nationella minoriteterna i Sverige, eller kanske minoriteter i andra länder?
Tipsa väldigt gärna i kommentarerna, eller länka till egna blogg- eller Instagraminlägg, så fortsätter vi att dela med oss av bok- och filmtips till varandra!
____________________
Synpunkter från diskussionen på mitt konto på Instagram: 🙏🏻 ❤️
Anna Kuru @annakuruwriter:
”Här kommer några tornedalska tips. Den röda tråden i dessa är just Tornedalen, i dåtid och nutid:
👉 Mikael Niemi – ”Koka björn”
Fantastisk berättare och välkokad story.
👉 Åsa Larsson – ”Till dess din vrede upphör”
Min favorit bland hennes böcker, tror jag.
👉 Ulf Henriksson – ”Ett sådant ogudaaktigt högmod”
Lokalhistoria byggd på verkligheten.
👉 Siv-Britt Mangi – ”Sumpmyren”
Läsupplevelse om det moderna Tornedalen.
👉 Mona Mörtlund – ”Jag passerar Juhonpieti när rallarrosen blommar”
Jamen bara titeln är ju poesi…”
Mitt svar:
”Tusen tack! Mikael Niemi har jag lyssnat på, men inte läst än. Det skall jag göra. Övriga visste jag inte hade en koppling till tornedalsk minoritet, jag kollar upp dem. Intressant! Av de nationella minoriteterna i Sverige var det svårast att hitta något skrivet om just tornedalingar, så jag är väldigt tacksam för dina tips. Har dina romaner också tornedalsk prägel?”
Anna Kuru @annakuruwriter:
”Ja, jag intervjuades av Judisk krönika och rubriken blev just Det osynliga folket. Få känner till oss och vårt språk meänkieli. Precis som samiskan förbjöds i nomadskolorna så förbjöds de tornedalska barnen att prata sitt språk; minoriteterna bär samma ärr efter försvenskningsprocessen. Ja, mina böcker (Kirunatrilogin speciellt) bär ord och meningar skrivna på meänkieli. Det finns en ton av kulturen och språket i allt jag skriver.”
Anna Kuru @annakuruwriter:
”Och sen tipsar jag lite nu och då om tornedalsk litteratur på min Insta-sida. Ligger mig varmt om hjärtat då jag är tornedaling/lantalainen själv.”
♥