Bokbloggsjerka – Sida 4 – Just nu

Bokbloggsjerka v. 7 – ett förändrat bloggande

Publicerat den 20 februari, 2016 av Justnujusthar14 kommentarer

I bokbloggsjerkan ställer Annika denna vecka frågan: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.
.

Vill man ha många läsare måste man nischa sig, det har jag förstått från våra barn som har Instagramkonton. Själv har jag drygt 400 följare på IG, medan de har närmare 1000 var, för sina nischade Schleich- respektive Star Stablekonton. Jag testade en app som valde ut de nio mest gillade bilderna på mitt IG-konto – resultatet blev enbart bilder på vår Sheltie och vår Ragdoll… Så, ville jag ha fler läsare av min blogg skulle jag nischa bloggen och lägga upp enbart foton på vår långhåriga hund och på vår långhåriga katt ;) Men att ha många följare är inte mitt syfte med bloggen.
.

Jag var väldigt skeptisk till att börja blogga, men övertalades av mitt designteam till att starta både en blogg och ett Facebookkonto. Jag hade eget företag och bloggen och Facebook blev ett sätt att nå ut till och få respons från mina kunder. Då hade jag ungefär 500 läsare/dag. Som kund är man intresserad av personen bakom företaget, så jag kunde skriva om lika blandade ämnen som i dag och ändå få ganska många läsare. Nu när jag har sålt företaget har bloggen 150-300 läsare/dag. Jag har tappat sugen att blogga flera gånger och har stängt ned bloggen, men varje gång har jag insett att bloggen är som en slags (oftast medvetet lättsam) bilddagbok om vår vardag. Dessutom är jag med i olika utmaningar, som:

Av många av dem som är med i utmaningarna inspireras jag och får nya tips och tankar, och med dem interagerar jag så mycket jag hinner. Det vill jag inte vara utan, så bloggandet fortsätter :)
.

Av någon slags hänsyn till mina läsare lägger jag inte längre upp sådana här bilder i bloggen. Jag inbillar mig att mina bloggläsare inte är särskilt intresserade av korta utdrag ur mitt privatliv. Dessutom blir foton tagna med min mobiltelefonkamera gryniga i större format, som på bloggen. På Instagram känns det däremot ok att lägga upp sådana här bilder och skriva:

”Så många böcker jag hinner läsa när jag väntar på tjejerna som dansar,
spelar flöjt och när jag skall skjutsa dem hem från skolan. Väntetid har blivit lyxig lästid :)
Tolv böcker lästa hittills i år *nöjd*”

Jag skall fundera på om det är på Instagram jag vill lägga upp sådana vardagstankar, eller om jag skall trappa ned på Instagram och fokusera helt på bloggen. Interagera mer med andra bloggare och mindre med instagrammare.

De flesta hittar till min blogg genom olika sökmotorer, som Google, framför allt på grund av matrecepten och på grund av det jag skrivit om min träning för Olga Rönnberg. Mitt inlägg om hur man lagar tjälknöl av vildsvin toppar varje månad statistiken över mest lästa inlägg i min blogg. Andra följer min blogg, och jag deras, eftersom vi delar samma intressen (genom utmaningarna) och/eller för att vi efter en tid lärt känna varandra genom bloggarna.

Här finns många fler som bloggat på samma tema, klicka in och hoppa runt bland spännande bokbloggar!

♥

Bokbloggsjerka v. 5 – Fiktiva vänner

Publicerat den 5 februari, 2016 av Justnujusthar13 kommentarer

I bokbloggsjerkan ställer Annika denna vecka frågan: Vilka topp 5 fiktiva karaktärer önskar du vore dina bästa vänner (böcker/film/tv)?

Skeeter i boken ”Niceville”
Zeb Macahan i tv-serien ”Familjen Macahan”
Halim i boken ”Ett öga rött”
Sherlock Holmes i filmen med samma namn, med Robert Downey Jr
Cameron Tucker i tv-serien ”Modern Family”

Skeeter och jag skulle ha mycket gemensamt. Samma intresse för mänskliga rättigheter, samma skrivlust, samma allvar, samma oräddhet för vad omgivningen skall tänka, samma ointresse för att behaga. Jag tror att Skeeter och jag hade fungerat perfekt som både vänner och kollegor, och vi hade kunnat arbeta tillsammans för att bekämpa orättvisor.

I Zeb skulle man ha en pålitlig hårding till vän, som skulle ställa upp alla lägen. Och så mycket spännande han skulle ha att berätta, och kanske skulle man våga följa med på något strapatsrikt äventyr till häst! Han i sin tur skulle uppskatta att komma hem till oss, till ett tryggt familjeliv där han skulle bli väl omhändertagen med lagad mat och bekvämligheter. Men han skulle nog bli uttråkad ganska snart ;)

Halim, som är så säker på att han har genomskådat Integrationsplanen och som har som mål att bli ”Sveriges mäktigaste revolutionsblatte, en tankesultan”. För att verkligen förstå Integrationsplanen, och för att bli mer harmonisk och känna sig som en del av det samhälle han lever i, skulle han behöva umgås även med infödda svenskar, till exempel mig. Han är nog en bra kille, men behöver bli betydligt mindre rasistisk och inse att världen inte är antingen svart eller vit, utan en blandning. Han skulle definitivt behöva fler vuxna förebilder.

Hur intellektuellt stimulerande och samtidigt otroligt spännande skulle det inte vara att vara vän med Sherlock Holmes! Och då tänker jag på Robert Downey Jr som Sherlock Holmes, eftersom jag gillar humorn och glimten i ögat. Sherlock skulle få mig att förstå, att små händelser som jag knappt reflekterat över, egentligen är pusselbitar i något mycket större… Litet svårt skulle det nog bli att vara riktiga vänner, med tanke på hans bestämda syn på känslor i förhållande till logik: ”whatever is emotional is opposed to that true cold reason which I place above all things”.

Min favorit i Modern Family; Cameron Tucker. Den homosexuelle, överviktige, neurotiske och otroligt rolige och utflippade Cam. Jag skulle ha roligt från första sekunden och skratta hela tiden. Om samtalen med Sherlock skulle vara strikt logiska och faktamässiga, skulle samtalen med Cameron vara raka motsatsen, helt och hållet baserade på känslor, och variationen skulle bli perfekt!
.

Här finns många fler som bloggat på samma tema, klicka in och hoppa runt bland spännande bokbloggar!

♥

Bokbloggsjerka v. 4 – To the wedding

Publicerat den 29 januari, 201629 januari, 2016 av Justnujusthar20 kommentarer

I Bokbloggsjerkan ställer Annika denna vecka (29 januari – 1 februari) frågan: Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig, eller som du absolut inte tyckte om?

Kanske den bästa bok jag läst, To the wedding, av John Berger, slutade på ett sätt som jag inte tyckte om. Jag hade önskat mig ett bättre slut för huvudpersonerna. Samtidigt är slutet avgörande för att boken skall bli den fantastiska skildring som den är.

Ninon, är en tjugotreårig fransyska som har träffat sitt livs stora kärlek, Gino, och de planerar sitt bröllop i Italien, Ginos hemland. Ninons mamma reser till bröllopet med buss från Bratislava, pappan reser med motorcykel från Frankrike. I deras ögon lyser förtvivlan. Ninon har fått ett sår på läppen som inte vill läka, och när hon får det kontrollerat av en läkare, ger han henne beskedet att hon har AIDS. Smittad av en engångsaffär för länge sedan. Gino har inte blivit smittad, och Ninon vägrar att genomföra bröllopet eftersom ett liv med henne skulle innebära en risk att han också blir smittad. Gino lyckas dock övertala henne, och hon går med på att genomföra bröllopet under vissa bestämda villkor som skall skydda Gino från att bli smittad. Omgivningen runt Ninon betraktar Ninon med skräck och behandlar henne därefter. Ginos pappa planerar att skjuta henne, vilket han ser som en barmhärtighetsgärning för alla, men ångrar sig i sista stund när han träffar henne. Men Ninons verkliga vänner och familj och hennes läkare ger henne sitt fulla stöd.

Alla berörda måste hitta sina egna sätt för att att hantera Ninons öde. Berättelsen följer Ninons föräldrar som förbereder sig för bröllopet, och den följer Ninon. Bröllopsskildringen är fantastiskt stark, positiv och sorglig på samma gång. På bröllopsdagen tar Ninon av sig sina skor och dansar barfota med Gino på stranden, som om deras lycka kommer att vara för evigt. Som om döden aldrig kommer att drabba dem. Men genom en blind grekisk försäljare av amuletter som skall bringa tur, en av historiens berättare, får vi veta att Ninon kommer att bli sjukare och svagare, att hon kommer att få utstå stort lidande.

En väldigt fin bok som jag läste för säkert femton år sedan, men som etsade sig fast i hjärtat och som sedan dess ligger högt, kanske högst upp, på min lista över de allra bästa böcker jag läst. Men för att återkoppla till Annikas fråga, så tyckte jag inte om slutet av förklarliga skäl. Jag hade önskat ett slut i Jane Austens anda, lyckligt och med framtidstro. Men då hade det inte blivit den här fina boken.