I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan: Finns det några författare som du har ”tappat bort” under din läsarbana?
Jag har skrivit år 1998 i boken, och det kan stämma att det var då jag läste The God of Small Things av Arundhati Roy. Jag minns att den satte sig fast ordentligt hos mig och jag var otroligt tagen av berättelsen lång tid efter att jag läst den. Boken blev en succé, men fler romaner skrev hon inte, Arundhati Roy. Dock många fackböcker och essäer. Men i juni i år är det dags igen, då kommer The Ministry of Utmost Happiness.
Så här kommer den nya romanen att se ut. Jag har ställt mig på bevakning av boken för att verkligen inte missa den. Förväntningarna är stora.
Fler som diskuterar bortglömda författare finns här, hos Annikas litteratur- och kulturblogg.
Har du sett en film som varit lika bra eller bättre än boken?
Har du läst en bok som du tycker ska bli film?
Jag älskar både film och böcker och tycker att det finns en del exempel på när filmerna blivit bättre än böckerna.
Game of Thrones
George R R Martin är litet för omständlig i sitt sätt att skriva. Men framför allt är skådespelarna något helt extra och perfekta för sina roller i tv-serien. Visst, det är våldsamt, men det är också otroligt skickligt med blinkningar till verkliga historiska skeden. För att inte tala om de sylvassa replikerna. Beroendeframkallande.
Outlander-serien
Jag läste första boken och var fast. Sedan kom tv-serien, och jag var ju tvungen att teckna abonnemang hos HBO Nordic för att kunna se avsnitten direkt när de kom. Tv-serien ligger nära boken, men precis som George R R Martin har Diana Gabaldon litet svårt att begränsa sig, så böckerna är onödigt omfattande. I filmatiseringen var skådespelarna okända för mig, men de ÄR ju karaktärerna de spelar! Otroligt vacker filmatisering, delvis baserad på verkliga händelser.
Astrid Lindgren-filmerna
Böckerna är ok, men filmerna är bättre. Även här är skådespelarna fantastiska. Hur lyckas man hitta så duktiga barn som kan spela sina roller så bra?
.
If I stay
Jag läste boken först, och fick antagligen en bättre bild av karaktärerna än om jag bara sett filmen. Vissa delar i boken visas av förklarliga skäl inte i filmen, som när huvudpersonen irrar omkring på olycksplatsen och ser sin familj ligga där skadad eller död. Boken var bitvis gripande, men filmen med musiken i bakgrunden gjorde ett starkare intryck. Huvudpersonens cellospel kan för övrigt göra vem som helst tårögd.
Lyckliga människor läser och dricker kaffe
En bok som jag inte gillade, men som jag tror blir riktigt bra som film är ”Lyckliga människor läser och dricker kaffe”. Det blir en Hollywoodproduktion, så tyvärr blir det nog inte underbara Audrey Tautou i huvudrollen. Jag föreställer mig dock att känslorna av vemod och sorg skulle förstärkas av att filmas i de miljöer där boken utspelar sig.
Den gemensamma nämnarenför när filmerna är lika bra eller bättre än böckerna, är nog att det handlar om berättelser där stämningen kanske är det viktigaste, inte personbeskrivningarna eller djupet i berättelserna. Miljöer och musik kan göra så mycket just för stämningen, vilket ju är något man kan fokusera på i film.
Just nu - Just här 