Bokbloggsjerka v. 35 – Filmatiseringar

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågorna:

  • Har du sett en film som varit lika bra eller bättre än boken?
  • Har du läst en bok som du tycker ska bli film?

 

Jag älskar både film och böcker och tycker att det finns en del exempel på när filmerna blivit bättre än böckerna.

Game of Thrones
Game of Thrones

George R R Martin är litet för omständlig i sitt sätt att skriva. Men framför allt är skådespelarna något helt extra och perfekta för sina roller i tv-serien. Visst, det är våldsamt, men det är också otroligt skickligt med blinkningar till verkliga historiska skeden. För att inte tala om de sylvassa replikerna. Beroendeframkallande.

 

Outlander-serien
Outlander-serien

Jag läste första boken och var fast. Sedan kom tv-serien, och jag var ju tvungen att teckna abonnemang hos HBO Nordic för att kunna se avsnitten direkt när de kom. Tv-serien ligger nära boken, men precis som George R R Martin har Diana Gabaldon litet svårt att begränsa sig, så böckerna är onödigt omfattande. I filmatiseringen var skådespelarna okända för mig, men de ÄR ju karaktärerna de spelar! Otroligt vacker filmatisering, delvis baserad på verkliga händelser.

Astrid Lindgren-filmerna
Astrid Lindgren-filmerna

Böckerna är ok, men filmerna är bättre. Även här är skådespelarna fantastiska. Hur lyckas man hitta så duktiga barn som kan spela sina roller så bra?

.

If I stay
If I stay

Jag läste boken först, och fick antagligen en bättre bild av karaktärerna än om jag bara sett filmen. Vissa delar i boken visas av förklarliga skäl inte i filmen, som när huvudpersonen irrar omkring på olycksplatsen och ser sin familj ligga där skadad eller död. Boken var bitvis gripande, men filmen med musiken i bakgrunden gjorde ett starkare intryck. Huvudpersonens cellospel kan för övrigt göra vem som helst tårögd.

 

Lyckliga människor läser och dricker kaffe
Lyckliga människor läser och dricker kaffe

En bok som jag inte gillade, men som jag tror blir riktigt bra som film är Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Det blir en Hollywoodproduktion, så tyvärr blir det nog inte underbara Audrey Tautou i huvudrollen. Jag föreställer mig dock att känslorna av vemod och sorg skulle förstärkas av att filmas i de miljöer där boken utspelar sig.

Den gemensamma nämnaren för när filmerna är lika bra eller bättre än böckerna, är nog att det handlar om berättelser där stämningen kanske är det viktigaste, inte personbeskrivningarna eller djupet i berättelserna. Miljöer och musik kan göra så mycket just för stämningen, vilket ju är något man kan fokusera på i film.

Fler som bloggat på samma tema hittar du här!

Filmer som är bättre än böckerna, och tvärtom

I Bokbloggsjerkan ställer Annika denna vecka (22-25 januari) frågan: Vilken bok tycker du är bäst, som är baserad på TV/film? Eller omvänt, vilken film tycker du är bäst, som är baserad på en bok?

Den enda bok jag kan komma på, som kommer att vara baserad på en film, är boken som George R.R. Martin skriver just nu. Filmerna spelades in innan boken var skriven, och kommer att sändas nu i april. När de två avslutande böckerna i Game of Thrones kommer är fortfarande oklart. Mer om GoT längre fram i inlägget.
.

bokjerka

Oftast är filmerna som baseras på böcker litet av en besvikelse, filmerna når inte upp till nivån på böckerna. De små nyanserna försvinner ofta i filmer. En bra bok ryms sällan i det vanliga 90 minutersformatet, som någon räknat ut att en film skall ha. Men det finns undantag. Jag ger först exempel på tre filmer/tv-serier som jag faktiskt tycker är bättre än böckerna, sedan exempel på två böcker som filmerna inte kommer i närheten av i kvalitet.
.

När filmerna är bättre än böckerna

★ ★ ★ ★ ★  Det tog två säsonger av Game of Thrones som tv-serie innan jag gav den en chans. Det jag såg var alldeles för våldsamt, blodigt och det var skrattretande många scener med avklädda kvinnor, utan att det fanns någon direkt anledning för handlingen. För att inte tala om att som en del av handlingen ingår drakar och vita vålnader. Jag var alldeles för skeptisk för att ens ge den en chans. Till att börja med. När jag väl gjorde det var jag helt fast, och jag plöjde alla säsonger som fanns på DVD och tecknade avtal med HBO enbart för att kunna se senaste säsongen av Game of Thrones.

Det är snyggt filmat, skådespelarna är perfekta för sina roller, replikerna är fantastiska och man blir hela tiden överraskad. Jag kommer att tänka på Carl Jonas Love Almqvist, som skrev ”varför är den goda dum, varför är den kloka ond, varför är allt en trasa?” Så är det i Game of Thrones, det är aldrig svart eller vitt. Och huvudpersonerna dör, en efter en. Det är inte så vanligt, men ger serien trovärdighet, det som händer skulle kunna hända i verkligheten. Många gånger inser jag att författaren hämtat inspiration från verkliga historiska skeenden.
.

När alla inspelade säsonger var slut läste jag böckerna. De är inte lika bra som filmerna. George R.R. Martin skriver i mitt tycke litet för omständligt utan att det för handlingen framåt. Nu har inspelningen av Game of Thrones gått förbi böckerna, vilket väl måste vara ganska unikt. I april kommer nästa säsong, och då får vi se om filmerna håller samma kvalitet som de gjort när de baserats på böckerna. Här finns en recension av senaste säsongen av Game of Thrones om du ännu inte upptäckt serien.

————-

★ ★ ★ ★ ★  Av min granne fick jag låna första delen i serien Outlander, av Diana Gabaldon. Jag läste och fastnade direkt. Trots att den innehåller ett historiskt hopp från en tid till en annan, sådant brukar vanligtvis avskräcka mig. Sedan fick jag höra att första boken i Outlanderserien spelades in och skulle sändas på Viaplay. Serien gjorde succé överallt och köptes in av fler och fler länder. I april kommer tredje säsongen av Outlander. Jag har fastnat i andra boken i Outlanderserien och kommer inte vidare, men tv-serien var fantastisk, så den missar jag inte!
.

————-

★ ★ ★ ★ ★  Törnfåglarna… Jag var väl 14-15 år och köpte boken begagnad. Jag tror knappt att jag lade den åt sidan förrän den var slut. Sedan kom tv-serien, och jag vet inte om någon tv-serie gjort mig, och säkert många andra, så frustrerad och förbannad på den envisa, karriärlystna prästen Ralph de Bricassart som väljer Gud framför ljuva Meggie Cleary.
.

————-

När böckerna är bättre än filmerna

Niceville läste jag i ett sträck när vi var på semester. En väldigt stark bok på många, många sätt. Intressant, spännande, frustrerande och väldigt rolig. Berättelsen utspelar sig i början av 1960-talet, i Jackson, Mississippi, och handlar om tre olika kvinnor. Aibileen och Minny är afroamerikanska hembiträden som städar hem och ser efter barnen hos olika vita familjer. Skeeter är en ung vit kvinna med författardrömmar, som får tolv svarta hembiträden i staden att berätta sina livs historier för henne, så att hon kan samla ihop dem till en bok. Boken handlar om deras situation och hur de blir behandlade hos de vita familjerna. På den tiden var amerikanska södern präglad av rasism och svarta blev väldigt illa behandlade.

När boken filmades blev resultatet mer en feelgood-historia, istället för den mångfasetterade handlingen i boken. Men se den ändå, den är bra. Framför allt, läs boken.
.

————-

Kristin Lavransdotter. Boken av nobelpristagaren Sigrid Undset. En riktig tegelsten, men så fantastiskt bra. Den är till och med så bra, att när vi åkte på MC-semester i Norge sade jag till Patrik när vi åkte genom ett visst landskap, det här ser ut precis som Gudbrandsdalen ur boken om Kristin Lavransdotter. Efter ett par hundra meter kommer det en skylt. ”Gudbrandsdalen”. Då har man lyckats som författare.

Boken handlar om Kristin Lavransdotter som lever på Jörundgård i Gudbrandsdalen i mellersta Norge på 1300-talet. Den unga Kristin lever ett lyckligt och harmoniskt liv med sin far, storbonden Lavrans, sin mor Ragnfrid, systern Ulvhild och den jämnårige vännen Arne Gyrdsson. Redan som barn är Kristin bortlovad till stormanssonen Simon Darre, men hon förälskar sig så småningom i vännen Arne. En dag kommer budet att Arne blivit dödad av prästsonen Bentein under ett knivslagsmål. Efter det att en av Kristins grannar försökt våldta henne i skogen ber hon sin familj att få vistas i kloster under en tid. Hon förälskar sig i en riddare i den närbelägna staden. Mannen, Erlend Nikulausson, har dock redan ett förhållande med en ”frilla”, Eline Ormsdotter, sedan tio år. I och med förälskelsen, och senare förhållandet, med Erlend börjar problemen.
.

Filmen var en besvikelse. Kristin Lavransdotter spelas av en skådespelare som inte är tillräckligt trovärdig i rollen. Läs boken!

jerka11

Fler som bloggat på samma tema hittar du här!