Boktrio på temat: mamma, pappa, barn

Temat för Ugglan & Bokens tisdagstrio är mamma, pappa, barn. Jag har valt tre böcker som jag läst och som påverkat mig på olika sätt och som jag kan rekommendera er att läsa.

Boken Mamma är bara lite trött läste jag hösten 2016. Mitt liv bestod då av att skjutsa barnen till och från skolan och till danslektioner, laga mat, gå på utvecklingssamtal och allt annat som ett familjeliv består av. Jag kunde delvis känna igen mig i stressen som huvudpersonen känner.

Huvudpersonen lever i en livslögn, där hon gör vad hon tror förväntas av henne, och som hon till att börja med också tror att hon själv vill, men som hon i själva verket inte känner är meningsfullt. Minna drabbas av de välkända signalerna för stress; tryck över bröstet, andningssvårigheter, gråtmildhet, ilska, klåda, svårigheter att hålla reda på tider, svårigheter att fokusera på det som är viktigt. Alla krav hon ställer på sig själv blir henne övermäktiga. Till slut kollapsar hon och tvingas till sjukskrivning. Boken ger inga svar på hur man bör agera och den ger inga råd, mer än det man kan läsa mellan raderna, att man bör fundera över vad som är värdefullt och ger mening till sitt eget liv, istället för att oreflekterat följa strömmen för vad andra tycker är meningsfullt.

En helt vanlig familj läste jag 2018. De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro både vanlig och perfekt. Men en natt raseras allt. Det har skett ett mord, och Stella sitter häktad som misstänkt för mordet. De båda förtvivlade föräldrarna gör allt som står i deras makt för att hjälpa sin dotter, även om de måste gå utanför vad som är lämpligt och tillåtet. En helt vanlig familj är ett relationsdrama som väcker många etiska frågeställningar. Det är enormt spännande ända in i det allra sista.

Som natten läste jag förra året. Kriminalitet, missbruk och ett liv långt från medelklassens trädgårdsfester präglar både författarens debutroman, Lite död runt ögonen, och hans uppföljare, Som natten. David Ärlemalm skildrar insiktsfullt och med fingertoppskänsla för detaljerna livet på samhällets skuggsida. Som natten har inte ett så stort omfång rent fysiskt, men desto större djup. Personerna det handlar om och det som händer skulle kunna vara hämtat rakt ur en mörk och hård verklighet. Deras öden fäste sig i mig och jag kunde inte sluta tänka på dem.

Berättelsen börjar starkt. Regnet vräker ned och vågorna går höga. Asynja, Eddie och deras fyra månader gamla dotter Snäckan tvingas tillsammans med Eddies bror fly över stormande vatten till en liten stuga på en ö. Asynja vägrar kliva i kanoten utan en flytväst för Snäckans skull, men rädslan i Eddies ansikte tystar henne och hon sätter sig på golvet med jackan uppdragen för att skydda barnet. Den här gången har Eddie ställt till det ordentligt, och att det är väldigt allvarligt visar sig snart ute på ön. Det Eddie trodde skulle bli ett steg uppåt i hans kriminella karriär, visar sig istället vara ett stort misstag som sätter allas liv i fara. Och det blir bara värre.

Bästa barnboken och ungdomsboken – finns de?

I den här veckans Bokbloggsjerka, där bokintresserade under fyra dagar, fredag – måndag, svarar på en fråga och hoppar runt hos de bloggare som deltar och kommenterar varandras inlägg, undrar Annika vilken barnbok och/eller ungdomsbok som vi tycker är den allra bästa.

Som barn läste jag böckerna om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki, och älskade de böckerna. Enid Blyton var författaren till Äventyrsserien med åtta böcker, bland andra Äventyrens slott, Äventyrens hav, Äventyrens ö. Den smarta och roliga papegojan Kiki fick mig att längta efter en alldeles egen papegoja, och jag ville ha en Lunnefågel också, sådana som var med i Äventyrens hav.

Bästa barnböckerna för mig måste bli den här serien. De böckerna fick mig att älska att läsa och att upptäcka att man kunde försvinna iväg till andra världar bara genom att läsa. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker. Dock utan den klassiska och otroligt mysiga picknickkorgen som de ofta hade med sig.

Jag tycker att omslagen är så fina också på den här äldre upplagan. De har en annan mjukhet än de mer moderna omslagen.

När jag blev ett litet äldre barn läste jag böckerna om Kulla-Gulla. I vissa fall vill man att bokserier skall fortsätta för evigt, och när de slutar saknar man de fiktiva personerna som om de vore verkliga människor. Så var det med Kulla-Gulla. Jag läste serien som barn och älskade den. För några år sedan såg jag den på Bokbörsen och köpte hela den vackra serien. Snart skall jag läsa den igen, nu med vuxna ögon och andra perspektiv, men tills dess är jag glad att kunna se hela den fina serien stå där i bokhyllan.

Bästa ungdomsbok blir en bok av Mats Strandberg som gavs ut i slutet av förra året – Slutet. Den är makalöst bra och passar även oss som är vuxna. Den kan vara den starkaste bok jag läste under 2018.

Den här berättelsen handlar om de sista veckorna innan jorden går under. Det är högsommar i en ganska vanlig medelstor stad, med ganska vanliga människor som lever vanliga liv. Det blir extra starkt att läsa om hur ungdomar som knappt hunnit påbörja sina liv, nu tvingas inse att de aldrig kommer att få uppleva någon framtid. Drömmar kommer inte hinna förverkligas.

Boken har fått mig att vrida och vända på både smått och stort, inte minst vad gäller klimatfrågan som är ett verkligt hot mot vår planet, vår överlevnad och vår framtid. Det är smärtsam läsning, men samtidigt så fantastiskt finstämt. Trots att mänskligheten är helt utan hopp, är kärleken och omtanken mellan människorna när det verkligen gäller, det som framförallt genomsyrar berättelsen. Och det utan att det blir det allra minsta sentimentalt.

I Annikas litteratur- och kulturblogg kan du också vara med i bokbloggsjerkan, och hoppa runt hos andra som svarar på samma fråga och få intressanta tips.

Spännande boksläpp under 2019

Annika håller i Bokbloggsjerkan, där bokintresserade under fyra dagar, fredag – måndag, svarar på en fråga och hoppar runt hos de bloggare som deltar och kommenterar varandras inlägg. Den här veckan är ämnet för bokbloggsjerkan följande: Vilka boksläpp ser du fram emot under 2019?

Jag har skrivit ett längre inlägg med fler titlar här. Det här är några av de böcker jag ser allra mest fram emot.

Camilla Läckbergs nya roman kommer att vara något helt annorlunda än hon tidigare skrivit, bara det låter ju så spännande att jag måste läsa. Dessutom tycker jag att själva historien låter lockande:

På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make, en älskad dotter och en lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.

Lucy Dillons böcker brukar vara mysiga berättelser med ett tänkvärt budskap och ett lyckligt slut. Söndagsklubben och Familjereceptet är också feelgoodromaner. Jag kanske har ett behov av litet lättsammare litteratur just nu, när vi skall ta oss igenom ett par kalla och mörka månader.

Sekwas böcker är alltid bra. Jag vågar faktiskt påstå det, eftersom jag bara läst välskrivna och oftast ganska unika böcker från dem, så förhoppningarna är stora på Juliette – kvinnan som läste på metron.

Agnes Lidbecks sista del i en trilogi måste jag ju läsa. De två första delarna (Finna sig och Förlåten) gjorde mig ganska irriterad på huvudpersonerna, men berättelserna fastnade. Den här gången tycks berättelsen handla om en osäker make, pappa och son. Hoppas att det inte är ännu en tröttsam historia om en krisande medelålders man där historien bara består av ältande utan att komma någonstans.

Stormskörd står på tur inom ett par dagar. En kriminalroman med övernaturliga inslag. Det är den andra, fristående delen om de mörkermärkta. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle bli så fängslad av den första delen, men jag har sett fram emot den här uppföljaren sedan jag läste sista raden i förra boken.

Och sist, men inte minst, Små eldar överallt. Om en villaidyll som krackelerar, om hemligheter och lögner, blodsband och intensiv moderskärlek. Det kan bli riktigt spännande.