Populära författare i min bokhylla

Den här veckan är ämnet för bokbloggsjerkan i Annikas litteratur- och kulturblogg följande: Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Läser jag för många böcker i samma stil är risken stor att jag ledsnar. Det krävs att författarna lyckas variera sig från bok till bok om de skall behålla mitt intresse, vilket kanske förklarar att jag inte har så många böcker av samma författare i våra bokhyllor. En författare som jag inte ledsnar på är Per Anders Fogelström.

Att det finns många böcker av en viss författare i våra bokhyllor behöver inte betyda att det är en favoritförfattare. Den här traven skulle kastas när min farmor gick bort, så självklart tog jag hand om den. Man kan inte kasta böcker, och absolut inte så här gamla, fina böcker. Jag har bara läst enstaka böcker av Selma Lagerlöf, mest för att jag hela tiden dras till nyutkomna böcker, men de skall läsas framöver.

I vissa fall vill man att bokserier skall fortsätta för evigt, och när de slutar saknar man de fiktiva personerna som om de vore verkliga människor. Så var det med Kulla-Gulla. Jag läste serien som barn och älskade den. För något år sedan såg jag den på Bokbörsen och köpte hela den vackra serien. Snart skall jag läsa den igen, nu med vuxna ögon och andra perspektiv, men tills dess är jag bara glad att se hela serien stå där i bokhyllan.

Länkar till fler som diskuterar samma ämne finns hos Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v 23 – Tidigaste bokminne

Den här veckan är ämnet för bokbloggsjerkan i Annikas litteratur- och kulturblogg följande: Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?

Mitt allra första minne är när jag som femåring satt och läste böcker med korta meningar om Karo och Far ror på lekskolan, jag tyckte att det var så otroligt roligt. Ett annat starkt minne är från 7-8-årsåldern, när min äldre bror och jag gick tillsammans till bokbussen och lånade böcker. Jag lånade enormt många böcker och efter ett tag hade jag läst allt de hade i bussen, så jag började beställa böcker som var med i bussen nästa gång den kom. Vad jag älskade att gå hem fullastad med böcker ♥

Länkar till fler som diskuterar tidiga och/eller starka bokminnen finns hos Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v 22 – Sommarläsning

Ämnet för veckans bokbloggsjerka är:

Vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänga med er när ni åker bort, etc.)?

De här böckerna vill jag ta med mig när vi reser till Frankrike i sommar. En blandning av lättsamma och tyngre böcker, romaner, noveller och deckare. Jag gissar att jag inte kommer att hinna läsa så mycket, men bäst att vara på den säkra sidan och ta med.
.

Det här är böcker jag planerar att läsa så många som möjligt av redan under juni. Jag är så nyfiken på allihop.

Länkar till fler som diskuterar och tipsar om sommarläsning finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

 

 

 

Min bästa och min sämsta läsmånad

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken är din sämsta läsmånad och varför tror du att det är så?

Både Mias Bokhörna och Annikas litteratur- och kulturblogg ställer frågan: Vad läser du just nu?

Jag har nästan läst ut den enormt starka och viktiga Ärren vi bär av Caroline Engvall, recension kommer under dagen. Nästa bok i min trave för maj blir någon av de här. Tretton dagar kvar av månaden och minst sju böcker kvar att hinna läsa innan månaden är slut. Lyckas jag med det blir det här min mest effektiva/febrila läsmånad hittills.

Jag började registrera de böcker jag läser förra året, så att dra någon generell slutsats om hur jag läser går inte. Det man kan se är att jag läste 7-8 böcker per månad, med en topp i september då jag läste tretton böcker. Sämst läsmånad förra året var december, då läste jag en enda bok. Jag var ganska mätt på böcker och recensioner, och det kommer inte heller så många nya böcker att bli nyfiken på i december, så jag ägnade mig åt julförberedelser och andra aktiviteter. I år tror jag att juli blir min sämsta läsmånad. Då kommer vi att vara lediga hela familjen och ett par veckor på resande fot. Jag gissar att jag kommer att prioritera att umgås och att ta del av kultur och historia i andra former än böcker, som besök av franska slott och andra historiska platser.

Fler som berättar om sin sämsta läsmånad och vad de läser just nu hittar du hos Mias bokhörna, klicka gärna in och var med du också! Hos Annikas litteratur- och kulturbogg berättar vi också vad vi läser just nu, klicka in och var med!

Bokbloggsjerka v 18 – Sämsta jag läst

Ämnet för veckans bokbloggsjerka är:

Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det), roligaste, tråkigaste etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart.

För mig blir det en bok jag fick som recensionsexemplar i början av året. Så här skrev jag om den:

När jag såg omslaget och läste om handlingen blev jag nyfiken på hur man får ihop en sådan här historia så att den blir trovärdig. Hur kan man rättfärdiga att en ung kvinna väljer att bli eskortflicka/prostituerad och dessutom lyckas locka mängder med läsare på det temat? Jag måste helt enkelt läsa boken för att förstå hur det hängde ihop. Vilket det förstås inte gjorde, hur naiv kan man vara..? Handlingen är helt oviktig i den här boken, den tjänar enbart som en inramning och transportsträcka till sexscenerna. Samma sak gäller språket. Människorna är stereotypiskt vackra och sexiga och dessutom helt utan samvetsbetänkligheter. Det gäller både huvudpersonen Mia Saunders, hennes moster som hyr ut henne och de män Mia Saunders träffar en månad i taget under ett år i syfte att tjäna ihop till sin pappas spelskuld. Pappan ligger lämpligtvis i koma och kan därför inte stoppa sin dotter från att bli eskortflicka.

När jag recenserar böcker försöker jag bedöma dem utifrån den genre som de tillhör. Att exempelvis bedöma en kriminalroman på samma sätt som en barnbok vore inte rättvist. Men hur skall jag bedöma Calendar Girl..? Bokus klassificerar den som erotisk skönlitteratur. Min erfarenhet av sådana böcker är obefintlig, så jag måste helt enkelt utgå från vilken behållning jag hade av att läsa boken, och om jag vill läsa fler i samma serie. Svaret på de frågorna är: minimal respektive nej. Jag vill oftast läsa böcker som är välgenomtänkta och originella, som berör och som lever kvar i mina tankar lång tid efter att boken är utläst. Det här är som ni förstår inte en sådan bok, men det utger den sig inte heller för att vara. Att jag feltolkade syftet med boken är helt mitt eget fel. Jag ger boken ett lågt betyg, eftersom jag bedömer den utifrån vanliga bedömningskriterier för en roman. Något som möjligen visar på svagheten i min recension i det här fallet, är att Calendar Girl blivit en försäljningssuccé över hela världen. Är det en erotisk roman ni vill läsa kanske Calendar Girl kan passa, ni får helt enkelt bedöma själva.

Mitt betyg blev: 1/5

Länkar till fler som diskuterar oförglömliga böcker finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v 17 – Favoritförlag

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Spontant tänker jag på Sekwa förlag och till exempel boken I väntan på Bojangles. Jag är litet extra svag för fransk film och litteratur, som ofta är känslosamt, litet lätt melankoliskt och väldigt charmigt, där tempot är litet långsammare och det kanske inte alltid blir ett lyckligt slut utan mer som livet faktiskt är, ganska slumpartat.

Men jag gillar å andra sidan variation, och den senaste tiden har jag läst en alldeles underbar roman från Louise Bäckelin Förlag; Problemet med får och getter, en charmig pusseldeckare i 50-talsmiljö från Albert Bonniers Förlag; En sax i hjärtat, en kriminalroman med övernaturliga inslag från Piratförlaget; De mörkermärkta, Camilla Läckbergs senaste kriminalroman från Forum bokförlag; Häxan, en stark debutroman om slavhandelns konsekvenser från Norstedts förlag; Vända hem.

Ja, ni vet ju själva, listan över förlag som ger ut spännande litteratur kan bli hur lång som helst. Förlagen är bra på olika typer av litteratur och vill man ha variation får man läsa böcker från inte bara ett förlag utan från många.

Länkar till fler som diskuterar favoritförlag finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v. 14 – Bokserier som pågår i en evighet

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?

 

I vissa fall vill man att de skall fortsätta för evigt, och när de slutar saknar man de fiktiva personerna som om de vore verkliga människor. Så var det med Kulla-Gulla. Jag läste serien som barn och älskade den. För något år sedan såg jag den på Bokbörsen och köpte hela den vackra serien. Snart skall jag läsa den igen, nu med vuxna ögon och andra perspektiv, men tills dess är jag bara glad att se hela serien stå där i bokhyllan.
.

Deckare brukar kunna rulla på i en evighet, det finns ju hela tiden nya kriminalfall att lösa. Men för att hålla intresset vid liv tycker jag att det krävs att det sker en personlig utveckling hos huvudpersonerna, som i Cilla och Rolf Börjlinds deckarserie om Olivia Rönning och Tom Stilton. Eller att böckerna är enormt charmiga, som de här pusseldeckarna av H K Rönblom.

Länkar till fler som diskuterar evighetslånga bokserier finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v. 12 – Författare som bidrar till film

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film? Om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Tre bra böcker som blivit film

Cilla & Rolf Börjlinds första del i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton; Springfloden, blev en otroligt bra teveserie. Efter två avsnitt stod jag inte ut med att vänta på övriga åtta avsnitt och köpte boken. Sedan plöjde jag hela serien och såg förstås teveserien också. Det kan mycket väl vara min favoritserie bland kriminalromaner. Jag hoppas att SvT lyssnar på folkets vilja och gör teveserier av Börjlinds övriga böcker i serien också.

I slutet av förra året började man filma berättelsen som bygger på Meg Wolitzers bok, Hustrun. Glenn Close, Jonathan Pryce, Christian Slyter och Frances McDormand är några av skådespelarna. Jag var väldigt nyfiken på den här boken, som gäller den alltid så aktuella frågan om livsval. Dels utifrån vad man själv vill med sitt liv, dels av hänsyn till andra, dels utifrån vilka möjligheter som samhällets strukturer ger och vilka hinder de utgör. Min spontana känsla när boken var utläst, var att det inte var en bok helt i min smak. Men jag kunde inte sluta fundera på den, och efterhand insåg jag att författaren avsett mycket mer än vad jag först fått intryck av. Ju mer jag funderade på både bokens form och handling, desto mer växte den i mina ögon. Det skall bli väldigt spännande att se filmen när den kommer.

If I stay är en fin film som baseras på den ännu mer gripande boken med samma namn. Det var bland annat huvudpersonens fantastiska cellospel som fick vår ena dotter att börja spela cello. Filmen vinner på den vackra musiken, men den når inte upp till bokens nivå i övrigt. Jag satt och läste den där våra tjejer tar danslektioner. Det gick förbi andra människor hela tiden och det satt andra i fåtöljerna bredvid. Så sade plötsligt en sexårig flicka till mig: du är alldeles blank på ögonen, varför är du det? Jag berättade litet om handlingen och att det var väldigt sorgligt. Hon verkade nöja sig med den förklaringen.

 

Två böcker som borde bli film

Mamma är bara litet trött och Det är något som inte stämmer är två böcker som borde bli film. Den första handlar om utbrändhet och den andra om otrohet och skilsmässa. De är inga mästerverk som böcker, men jag tror att många som varit i samma situationer kan känna igen sig i huvudpersonerna och kanske, kanske få litet styrka ifrån dem.

 

Länkar till fler som diskuterar stereotyper i böcker finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v. 11 – Om Stereotyper i böcker

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Oftast är jag för nyfiken och har för litet tid för att läsa böcker med huvudpersoner som är stereotypa. Jag vill reagera, bli överraskad, imponerad, känna något. Det gör jag inte om jag hela tiden förstår vad som skall hända och hur huvudpersonerna skall agera.

Ibland läser jag sådana böcker ändå, om böckerna ger något annat som kompenserar för stereotypa karaktärer. Som Keplers böcker. Den manlige huvudpersonen, Joona Linna, är erfaren och skarpsinnig, dessutom stabil, lugn och stenhård i sin yrkesroll. Hans kvinnliga kollega, Saga Bauer, är ung, blond och blåögd och närmast overkligt vacker, precis som prinsessan i sagan. Dessutom är hon utöver att vara vacker och späd, även atletisk och stark. Ja, tjena…

I Keplers böcker blir jag inte det minsta berörd av människornas öden, vilket jag normalt sett vill bli, men det snabba tempot, de lättillgängliga historierna och upplevelsen som liknar att se en actionfilm har gjort att jag läst flera av dem. I Keplers böcker är det aldrig subtilt och tvetydigt, när någon är rädd skrivs det uttryckligen, alternativt beskrivs det som att hjärtat slår hårdare och snabbare. När författaren inte litar på läsaren, utan måste förklara allt i detalj, brukar det få mig att backa rejält. Keplers böcker har fått 3:or i omdöme av mig, men deras senaste bok Kaninjägaren fick faktiskt en 4:a, därför att det psykologiska djupet var större än i deras tidigare böcker. Jag oroade mig till och med för hur det skulle gå för vissa av karaktärerna, och det var inte självklart att Joona Linna och Saga Bauer skulle komma helskinnade ur det som hände. Deras superkrafter var inte längre att lita på. Det höjde läsupplevelsen.

Länkar till fler som diskuterar stereotyper i böcker finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Bokbloggsjerka v. 10 – Att läsa översättningar eller på originalspråket

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: ”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?

Jag minns inte vilken bok som var den senaste jag läste på ett annat originalspråk än svenska, men det var en bok i samma genre som på fotot; juridik och antingen i rättshistoria, om forskning eller mer specifikt om mitt forskningsämne.
.

När jag nöjesläser läser jag antingen svenska författare eller svenska översättningar. Helt och hållet därför att jag framför allt håller mig ajour med vilka böcker de svenska förlagen ger ut, och inte i samma utsträckning känner till när utländska författares böcker ges ut på originalspråket. Liane Moriartys bok Andras vänner, som jag recenserar här i bloggen i dag, är den senaste bok jag läst översatt till svenska.

Ett sidospår är att jag tänker fräscha upp min franska inför sommarens Frankrikeresa! För evigheter sedan, när jag underhöll franskan, läste jag böcker på franska. Nu får jag väl vara glad om jag kan beställa in något att äta på en fransk restaurang 😉

Länkar till fler som berättar om sina läsvanor finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var gärna med själv också.