Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:
Jag har inte läst något av Alex Schulman tidigare, men efter att ha läst om hans senaste bok i sociala medier blev jag nyfiken på den. Det är en skildring av relationen mellan honom och hans mamma. Mamman är alkoholberoende och som hennes son blir han medberoende. Han lär sig att förneka det han ser, och täcka upp för henne och ursäkta henne när hon gör misstag och sårar honom och andra. Det är en väldigt stark skildring, som varvas med ömsom hjärtskärande, ömsom varma, kärleksfulla beskrivningar från deras mor-son-relation.
Citatet är från sidan 24. Alex Schulman och hans fru Amanda har bjudit hem sina föräldrar och närmaste vänner för att de skall få träffa nyfödda dottern Frances. Efteråt bryter Alex ihop.
Det tar många veckor innan jag förstår vad allt det här handlar om. Den där fasan. Mamma i soffan som tittar bort, som demonstrativt vänder bort blicken från Frances. Det var något som gick sönder i mig där. Jag har sett det beteendet så många gånger förut hos mamma, men då var det mig hon inte ville se. Det är min barndom. Och nu hände det igen, med Frances. Där är katastrofen. Det får inte hända igen. Jag inser att jag inte har något val. Jag måste stoppa det här. Inte för mammas skull, utan för min.
Min recension av Glöm mig kommer senare under dagen.
Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten
♥
Just nu - Just här 