Söndagens smakbit ur Kallbrand, Börjlinds nya kriminalroman

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Perfekt anpassat i tid kommer samtidigt både andra säsongen av Springfloden på SVT och författarnas femte del om Olivia Rönning och Tom Stilton; Kallbrand. Väldigt mycket hängde i luften efter den senaste boken, så jag är nyfiken på hur det skall gå för Olivia, Tom, Mette och de andra.

Personskildringarna i Börjlinds böcker brukar vara mer komplexa än de vanligtvis är i moderna kriminalromaner, där fokus ligger på att hålla ett högt tempo. Läser man serien om Rönning och Stilton från början får man också följa deras och de andra karaktärernas personliga utveckling, och det är minst lika intressant som att läsa om brottsutredningarna.

Brotten har alltid stark anknytning till samhällsutvecklingen. Den här gången inleds boken med att en bilbomb sprängs med åklagaren Malin Brovall, hennes man och dotter. Men jag väljer ett citat från sidan 29 f., som jag tycker är minst lika intressant eftersom det lyfter fram ett beteende som troligtvis kommer att få betydelse längre fram i boken:

Mettes röst fick som vanligt alla att omedelbart lystra.

– Innan vi börjar dragningen vill jag presentera Magnus Larsson, sa hon. Sprängämnesexpert. Landets främsta, skulle jag vilja påstå. Magnus ska redogöra för vad han och hans team har kommit fram till så här långt när det gäller själva bomben och förfarandet runt den.

Och det gjorde Magnus på ett sätt som Olivia tyckte var alldeles för basalt och utdraget. Han talade som om han stod framför en förskoleklass som aldrig hade varit i närheten av en brottsplats och inte framför landets främsta poliser. Mansplaining, tänkte hon. Men hon var van, män hade förklarat självklarheter för henne så länge hon kunde minnas. Hon hade slutat lyssna redan på polishögskolan. Vid det här laget hade hon ett väl utvecklat filter som släppte igenom det som var värt att ta till sig, en bråkdel oftast, resten av tiden hade hon tankarna på mer vettigt håll.

Min recension kommer under nästa vecka, så håll gärna utkik i bloggen då.

Här skiner solen från en klarblå himmel och det skall bli + 19 grader, en vecka försenad brittsommar. Jag lärde mig nyligen att det kallas brittsommar när det blir varma och soliga dagar kring Birgittadagen den 7 oktober. Sommarvärme med höstlöven som lyser upp i gult, orange och rött. Nästan overkligt härligt och vackert.

Hoppas att ni får en riktigt fin söndag!

Boken kan köpas i alla välsorterade bokhandlar, samt beställas hos Bokus och Adlibris.

 

Recension: Sov du lilla videung, av Cilla och Rolf Börjlind

Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!
Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 442
Utgivningsdatum: 2016-07-27
Bokserie: Rönning/Stilton (del 4)
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113065441
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En natt snubblar den hemlösa Muriel över en mager gråtande flicka. Hon heter Folami och har flytt från Nigeria. Muriel tar med henne till en sommarstuga ute i skogen. En eftermiddag attackeras Folami brutalt av en man i grannskapet. Muriel vågar inte bo kvar med henne i stugan utan söker hjälp hos den före detta uteliggaren Tom Stilton. Han arbetar just nu hos kriminalkommissarie Mette Olsäter. Tillsammans med Olivia Rönning utreder han ett mord på en okänd tonårspojke som hittats nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Utredningen har förgreningar till kloakerna i Bukarest. När Olivia träffar Folami ser hon att flickan bär ett smycke som har kopplingar till den mördade pojken. Tillsammans med Folami lyckas hon och Stilton tränga in i och avslöja en chockerande verksamhet.

 

Så tyckte jag om boken

Ännu en gång imponeras jag av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och i högsta grad samhällsaktuell historia. Den här gången med flyktingströmmar, myndigheter som tappat kontrollen över flyktingmottagandet och tvingas förlita sig på volontärer, barn som försvinner från uppsamlingsplatserna. Boken börjar med ett mord som sedan följs av ännu ett, betydligt mer makabert till sin natur. Precis som i tidigare böcker ligger dock inte fokus på morden i sig, utan på att lösa brotten.

Personskildringarna är kanske det jag tyckt allra mest om i hela serien om Rönning och Stilton. Till det yttre är de helt olika, Olivia Rönning och Tom Stilton, men egentligen är nog deras likheter större är deras olikheter. Båda två går sina egna vägar, även om de bryter mot regler och konventioner, och har ett rättframt sätt som inte alltid följer vad som anses normalt i det sociala livet. Båda två har av olika anledningar tappat fotfästet i livet, men lyckats få rätsida på tillvaron. Nu trasslar det till sig igen på det personliga planet, dock inte på samma omvälvande sätt som i den första boken. Då fick Olivia Rönning veta att båda hennes föräldrar var mördade och att hon själv var adopterad. Tom Stilton tvingades resa sig ur rännstenen för att finna den som mördade en nära vän till honom. I den här fjärde boken i serien lever de förhållandevis stabila liv och kantigheten i deras personligheter har slipats av betydligt.

De mysiga partierna i de tidigare böckerna, då man samlades för middag hemma hos utredningsledaren på rikskriminalpolisen, Mette Olsäter, och hennes man, Mårten, förekommer inte i den här boken. Jag saknar de där middagarna, de gav ett avkopplande andrum i den spännande läsningen. Istället blir det ett tydligare fokus på att Mettes hälsa inte är bra, och en öppning för att förändringar kan komma att ske i nästa del i serien.

Samtliga böcker i serien är skrivna med ett otroligt driv och ett rappt språk. Det som drog ned  intrycket litet hos de två tidigare böckerna, var att de inte hade en helt och hållet trovärdig mordhistoria. I Sov du lilla videung har mordhistorien enligt min mening samma höga trovärdighet som i Springfloden, till och med högre. Det som sker i boken skulle mycket väl kunna hända, och det gör boken betydligt mer skrämmande och mer spännande än den annars skulle vara. Jag blev väldigt berörd. Det var nog första gången jag blev tårögd av handlingen i en kriminalroman.

Tempot i den här fjärde boken i serien uppfattar jag som långsammare än i de tidigare. Jag hade dessutom svårt att placera bokens första mord, det som sker på en liten ö i Fillippinerna. Det framstod för mig som helt obegripligt hur det kunde ha med handlingen att göra, och det störde läsningen litet. Efter ett sjuttiotal sidor lossnade dock läsningen ordentligt. När sista sidan var läst insåg jag att paret Börjlind återigen lyckats skapa en bladvändare, och jag är imponerad av hantverket. De lösa trådarna knyts ihop på ett proffsigt sätt i slutet av boken, och bokens första mord får sin förklaring, utan att varken berättelsen tappar fart eller att slutet känns tillrättalagt.

Sov du lilla videung kan precis som tidigare böcker i serien läsas fristående, men jag skulle ändå rekommendera att läsa böckerna i serien från början. Personskildringarna och den utveckling huvudpersonerna går igenom är en stor del av läsupplevelsen. Både Olivia Rönning och Tom Stilton har förändrats väldigt mycket under seriens gång, och den utvecklingen vore det synd att missa. Sov du lilla videung innehåller flera cliffhangers just på det personliga planet, och jag är väldigt nyfiken på hur Börjlinds kommer att föra historien vidare i nästa bok. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta alltför länge.