Det senaste halvåret, och framförallt de senaste veckorna, har varit mentalt omtumlande. Egentligen har det jobbigaste varit att inse vilka som är riktiga vänner och finns där och bryr sig om när livet ger dig citroner, som det heter, och vilka som inte gör det. Det har varit lärorikt, och inte så som jag trodde.
Jag är glad för mina nya insikter. Nu vet jag bättre var jag har människor i min närhet.
Om ni inte tycker att det här låter positivt, vilket jag tycker, så är det i alla fall positivt att jag i dag sett både tussilago, utslagna vintergäck och scilla på vår tomt :) Tofsviporna är här och pappa berättade att han sett vitsippor i skogen i dag. Och på torsdag, då skall det bli + 20 grader.
Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.
För första gången på länge kändes helgen lagom lång, så det är helt ok med måndag i dag :)
Jag brukar inte hinna allt jag vill på helgerna, särskilt som så mycket tid går åt till att skjutsa barn till danslektioner och att vänta på dem, men i helgen hann jag med några måsten som jag har skjutit upp väldigt länge.
Som att samla ihop mängder med plastpåsar (nu delvis fyllda med vatten och äcklig sörja…) och packa ihop dem till återvinning, separera alla balsnören, köra bort flera skottkärrelass med gammalt hö och tyngst av allt – bära iväg tre lastpallar som vägde 25 kg/styck.
Jag arbetade på tills allt var klart och tillät mig inte att stanna upp och vila. Jag var litet orolig för att jag i så fall skulle känna hur trött jag egentligen var, och inte orka göra klart. Efteråt var min overall genomblöt, och hur den och jag luktade efter allt stänk av gammalt vatten från höpåsarna kan inte beskrivas… När jag kom in och skulle försöka prata med Patrik, blev det bara obegripligt sluddrande. Så trött var jag, men nu är det förberett för ny höleverans och det känns bra :)
Manen full med rimfrost
Dessutom hann jag ta emot vår hovslagare som skodde och broddade Leistra, så nu kan jag träna henne även om det är isigt och halt.
Så här mycket päls har de redan fått – som mini-mammutar!
Jag hann också laga mat flera gånger, bland annat hemlagade köttbullar med coleslaw och grönsallad, och så pyttipanna på rester av rådjursstek, potatis och purjolök. Och så pluggade jag franska med Bella som har prov nu i veckan. En win-win-situation, eftersom Bella får lära sig effektiv studieteknik och jag påminns om de gamla kunskaperna :)
Så här såg det ut den 20 december 2015. Ingen snö då heller.
Patrik satte upp adventsstjärnorna och belysning på balkongen och jag hann lagom till middagen i går byta ljusbrickan på köksbordet mot Jackies hemgjorda adventsljusstake så att vi kunde tända det första ljuset. Det är mysigt när man är inomhus, men utomhus känns det mer som vår just nu.
Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.
Älgarna har marscherat över Nybroplan sedan 2014, kanske ännu längre. Jag har velat åka in till Stockholm med kameran på kvällen ända sedan dess för att fota julstämningen, och nu blev det av!
Pampigt, eller hur? Ni ser ju hur enormt stora de är om ni jämför med mannen vid älgens framben.
Ingen stad är som Stockholm ♥
Så här fin kan en helt vanlig gata vara i Stockholm i november, trots brist på kritvit snö.
Jag var bara tvungen att ta en närbild av ett av alla hjärtan som hängde längs gatan. Så läckert med de röda bollarna i guldhjärtat!
Utanför NK var det så här fint.
Jag missade tyvärr en hel del som jag velat fota, bland annat stora kottar i guld som hängde som dekorationer över en gata, minns inte vilken. Jag måste absolut in till stan snart igen med kameran för att fota all stämningsfull belysning.
Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.
Det senaste halvåret, och framförallt de senaste veckorna, har varit mentalt omtumlande. Egentligen har det jobbigaste varit att inse vilka som är riktiga vänner och finns där och bryr sig om när livet ger dig citroner, som det heter, och vilka som inte gör det. Det har varit lärorikt, och inte så som jag trodde.
Just nu - Just här 