Veckans bästa 27 april – 3 maj

I en tid då precis allt präglas och påverkas av coronaviruset, har jag bestämt mig för att varje söndagskväll skriva ett inlägg med det jag upplevt som veckans bästa. Det kan vara små eller stora saker. Det blir ett sätt att under veckan lägga märke till allt som faktiskt är positivt också. Vad sägs om det?

Här är veckans sammanfattning av det bästa som hänt!

Veterinären som skulle ta med ultraljudsutrustning hade inte med sig den när han kom. Riktigt dåligt. Dessutom drog han till med att Leiftra skulle vila i box under en vecka på grund av fångkänning. Fångkänning?? Hon har ju gått på grus under ett års tid och inte ätit gräs. Det räckte inte med det, den här veterinären måste vara en av de sämsta jag träffat på, men nog om det. Nu fokuserar vi på det positiva!

Dagen efter hältundersökningen var Leiftra ohalt. Hej då med de tusenlapparna i onödan, men bra att hon är fräsch igen! Dessutom lät jag röntga hennes båda framhovar för att se hur påverkade de blev av fångkänningarna hon hade för ett par år sedan. I princip ingen påverkan alls, ingen som har betydelse för henne. Otroligt skönt att veta! Jag lät en kiropraktor behandla henne också, och han justerade en del stelhet som islänningar ofta får i kroppen eftersom de har fem gångarter. Dessutom gav han en del tips om skoningen, så i morgon skall hon bli skodd med sulor fram och få kortare tår. Nu hoppas vi att felsökningen räcker och att hon fungerar som ridhäst.

Jag red lektion igen, men inte på Leiftra som ni ser på fotot, utan på en häst hos min instruktör. Jag gick som Zeb Macahan efteråt… Hela kroppen arbetar när man rider, eftersom man till exempel gör halt genom att spänna magmusklerna och använder insidan av benen och sitsen väldigt mycket. Dessutom skall man vara i balans och inte spänna sig i axlar och skuldror. Plus komma ihåg och göra allt som instruktören tipsar om för att utvecklas i ridningen. Det är jobbigt både fysiskt och mentalt, men så otroligt roligt!

Jag har ju bett er stoppa mig om jag får för mig att odla grönsaker i år igen. Nu hann ni inte det… ;) Jag har redan köpt en del tomat-, paprika- och chiliplantor. Fames uppfödare hade sått så många, så jag köpte några av henne. Och just nu känns det lika spännande och roligt som förra året vid det här tiden. Måtte intresset hålla i sig i år. Men jag blev litet tveksam redan när jag skulle rensa pallkragarna från förra årets ogräs och frökapslar, när jag glömde bort att rensa ogräset för att fota istället… Hur som helst – kul!

Att det vuxit så dåligt i våra rabatter och krukor kan ju bero på att jag inte gödslat ;) I år skall jag göra det och se vad som händer. Jag köpte olika sorter, bland annat pelleterad kogödsel. Sedan blev vi tvungna att vädra ur bilen. Rejält och länge.

Arbete med hund som sällskap på bordet. Jag lyfte upp henne för att ta bilden, i rättvisans namn, som en slags motvikt till att katter alltid hoppar upp på borden och inte verkar gå att lära av med det, men hundar förväntas hålla sig på golvet. Men sedan blev det ny duk, från vintrigt grå till somrigt vit istället.

Det går upp och ned med hur bra jag tycker att det går. Just nu är det väldigt intressant och roligt att få ihop teoriavsnittet. Jag har dock börjat fundera på hur det kommer att bli att disputera och komma ut med avhandlingen det här coronaåret. Är det verkligen smart att ge ut den när man inte kan bjuda in intresserade och media till disputationen, och jag inte kan åka runt och prata om innehållet, om det skulle finnas önskemål om det, på grund av coronarestriktionerna? Finns det inte en risk att avhandlingen riskerar att bli helt ouppmärksammad, vad tror ni?

På torsdagsmorgonen, dagen innan valborgsmässoafton, vaknade vi till det här. Grannen hade tänt två stora brasor, vilket slutade med att tre brandbilar susade hit och släckte en av brasorna. I samband med det upptäckte vi att grannen fällt tre av våra granar och schaktat jordmassor in på vår mark, plus demolerat och täckt över gränspinnar som Lantmäteriet satt ut. Nu har vi kollat upp vad som gäller juridiskt, och ingen grannosämja än så länge i alla fall, så det får man väl se som positivt.

Någon dag senare blev Shelly biten över ryggen av en hund i byn bredvid. Shelly gick kopplad vid min sida när en stor hund sprang ut på vägen och upp bakom oss. Vi blev helt överraskade, och Shelly skrek rakt ut. Jag blev fruktansvärt arg och gick direkt in till ägaren. Ingen grannosämja där heller, och framförallt klarade sig Shelly utan skador. Så därför får händelsen vara med i inlägget för positivt tänkande.

I går stod jag och pratade med mina föräldrar när det plötsligt susade förbi två stora fåglar. Vi gick närmare för att se om det var tranor igen, men det var det inte… Titta, vad häftigt! Ett storkpar i Roslagen! Storkar som haft sådana problem att häcka på grund av att man dikar ur och förändrar markerna så att det försvårar för storkarna att överleva. Och om de ändå klarar sig i Sverige, är det främst i Skåne de håller till. Men inte i går, då var de hos oss! Jag och Erica gick en långpromenad i går (också en positiv sak), och när vi kom tillbaka var storkarna kvar och hade slagit sig ned på varsin telefonstolpe. Litet kul att de cirkulerade runt min brorsons och hans flickväns hus, vad kan det betyda..?

Veckan var helt fantastisk när det gäller solnedgångar och dramatiska molnformationer. Så här fint var det med ett rosa molntäcke alldeles nära marken någon kväll.

Och så här såg det ut om man vände sig om. Helt utan filter och fotat med mobiltelefonen.

Jag utfodrar på morgnarna när det är helg, men på veckodagarna ansvarar jag för kvällsfodringarna. En kväll hade Leiftra, och jag, den här utsikten från hagen.

Nu har jag skrivit några sådana här sammanfattningar av positiva saker som hänt under veckan, så fungerar det då? Blir jag mer fokuserad på positiva saker i dessa oroliga och dystopiska tider? Svar, ja! I början av coronapandemin tappade jag energi och orkade knappt ta mig för med saker. Det är lätt att hamna i det igen när vi matas med hemska uppgifter om smittospridning, dödstal, uppsägningar och konkurser, men nu är jag uppmärksam på det och drar igång med något för att, om ingenting annat fungerar, fake it until you make it! Bara bestäm dig för att göra saker som brukar vara roliga, så finns det stor chans att det blir roligt när du är igång, så tänker jag. Vänd fokus från elände till glädje. Det låter flummigt, men funkar för mig.

Berätta gärna i kommentarerna vad som varit veckans bästa för dig, eller skriv om det i din blogg och länka här till den, så kan vi ladda med ännu mer positiv energi inför kommande vecka!

Ps. Carita fokuserar också på det positiva, och håller i Glad måndag! In hos henne och tanka ännu fler positiva tankar!

 

 

 

En måndag med vårkänslor och glada besked

Efter stormen Alfrida, snökaos och ishalka – i dag fick vi ett första smakprov av våren! Det var som om alla drogs med i vårkänslorna. Det blev en riktigt positiv dag.

Det började med att jag var barnvakt till den här lille killen när hans föräldrar var på Karolinska sjukhuset för att få ett avgörande besked. Nu kan vi alla andas ut, Max’ pappa är friskförklarad efter en kämpig tid.

Efter ett par timmar började Max bli trött, men ville absolut inte sova. Så jag försökte roa honom på olika sätt. Leksakerna var roliga en stund, men mest skrattade han när vi lekte titt-ut och när jag satte locket till hans leksakskorg på huvudet.

Sedan satte jag på en spellista med olika låtar som jag brukar lyssna på, lyfte upp Max och dansade med honom. Jag tycker om River flows in you på piano och när den började sken Max upp. Men nej, intresset höll inte i sig. Då bytte jag till låten Sweet but psycho… Klicka gärna på länken och lyssna på hur den börjar… Max älskade det! Jag spelade låten på repeat säkert tio gånger. Till slut var jag genomvarm, dels av dansandet, dels av Max som var som en liten kamin på tio kilo. Då insåg jag att Max hade somnat, sötisen. Till en låt som börjar med ett ruggigt skrik ;)

Jag blev bjuden på lunch, men hade med mig en egen poké bowl med råris, tofu, grönsaker och en dressing av bland annat fisksås och sesamolja. Jag tänker bli starkare, få mer stabilitet och bli lättare så att höften inte utsätts för lika stor påfrestning. Alltså tänker jag vara noggrann med vad jag äter under en period för att se om det fungerar och smärtan försvinner. Jag har inte glömt att jag skall berätta vad naprapaten sade förra måndagen.

Jag fick med mig hembakade hallongrottor till Bella och Jackie.

Förbi skolan och hämta barn och hem för att äta mellanmål, en grönkålssmoothie som jag hade förberett och kallrökt lax. Tycker ni att tulpanerna har sett sina bästa dagar..? Jag tillhör ju de som tycker att det är fint att fota vissna blommor med macroobjektiv. Jag kanske hinner det i morgon innan jag slänger blommorna.

I morgon skall jag köpa en ny  bukett. Jag hade tänkt handla på ICA på vägen hem, men det var stängt i dag på grund av ett rån sent i går vid stängning. Jag såg polisen vid butiken i morse och tänkte att de parkerat väldigt osmart, senare läste jag om rånet och förstod varför.

Vidare till gymmet. I går bad jag personalen att säga upp mitt medlemskap på gymmet eftersom jag tycker att det är för trångt på gymmet, särskilt i rummet för stretching. Jag vill kunna stretcha igenom kroppen för att bli av med den här skadan jag ältar hela tiden.

I dag kände jag knappt igen mig i rummet där man stretchar. Så mycket rymligare. Det var omstrukturerat så att det fanns plats för fler. Jag sade till killen som jobbar på gymmet att det var en bra förändring och att jag faktiskt funderar på att fortsätta träna hos dem nu  när det blev så bra, och det kommer jag att göra också.

Sedan hem i mörkret, äta middag och se det senaste avsnittet av True Detective.

Inte en rad blev läst i dag, och inte en rad blev skriven i boken. Men så mysigt att få tillbringa litet tid med Max, underbart att få glädjande besked om Max’ pappa, toppen att personalen på gymmet lyssnade på mina synpunkter så att jag kan fortsätta att träna där, härligt med vårvädret. En bra dag!

Men i morgon skall jag bara arbeta.

Sov gott!

Blomblad (59/365)

Veckan har börjat bra. Soligt och varmt väder ända till sent på kvällarna. Ljuvligt!

Jag har dessutom varit på återbesök för att få besked om analysresultatet, och för att ta bort tejpen som skyddat såret. Det visade sig att det inte var det värsta tänkbara utan ett ofarligt papillom som opererades bort för en månad sedan. Lättnaden är enorm. Jag var helt utmattad på eftermiddagen efter beskedet, och är fortfarande ganska matt efter att oron som jag gått omkring med i kroppen under sju  månaders tid äntligen kan släppa greppet.

Livet är fantastiskt och fruktansvärt på samma gång. Liv och död. Under loppet av några månader har vi fått besked om att någon plötsligt och utan förvarning tvingats lämna jordelivet alldeles för tidigt, samtidigt som vi är två som blivit friskförklarade och det har fötts två nya små personer i vår släkt, Ludvig och Max. Det går inte att greppa det.

Ha en fortsatt fin kväll, njut i nuet!

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Glad måndag!

Det senaste halvåret, och framförallt de senaste veckorna, har varit mentalt omtumlande. Egentligen har det jobbigaste varit att inse vilka som är riktiga vänner och finns där och bryr sig om när livet ger dig citroner, som det heter, och vilka som inte gör det. Det har varit lärorikt, och inte så som jag trodde.

Jag är glad för mina nya insikter. Nu vet jag bättre var jag har människor i min närhet.

Om ni inte tycker att det här låter positivt, vilket jag tycker, så är det i alla fall positivt att jag i dag sett både tussilago, utslagna vintergäck och scilla på vår tomt :) Tofsviporna är här och pappa berättade att han sett vitsippor i skogen i dag. Och på torsdag, då skall det bli + 20 grader.

 

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

 

Glad måndag efter en lagom lång helg :)

För första gången på länge kändes helgen lagom lång, så det är helt ok med måndag i dag :)

Jag brukar inte hinna allt jag vill på helgerna, särskilt som så mycket tid går åt till att skjutsa barn till danslektioner och att vänta på dem, men i helgen hann jag med några måsten som jag har skjutit upp väldigt länge.

Som att samla ihop mängder med plastpåsar (nu delvis fyllda med vatten och äcklig sörja…) och packa ihop dem till återvinning, separera alla balsnören, köra bort flera skottkärrelass med gammalt hö och tyngst av allt – bära iväg tre lastpallar som vägde 25 kg/styck.

Jag arbetade på tills allt var klart och tillät mig inte att stanna upp och vila. Jag var litet orolig för att jag i så fall skulle känna hur trött jag egentligen var, och inte orka göra klart. Efteråt var min overall genomblöt, och hur den och jag luktade efter allt stänk av gammalt vatten från höpåsarna kan inte beskrivas… När jag kom in och skulle försöka prata med Patrik, blev det bara obegripligt sluddrande. Så trött var jag, men nu är det förberett för ny höleverans och det känns bra :)

Manen full med rimfrost

Dessutom hann jag ta emot vår hovslagare som skodde och broddade Leistra, så nu kan jag träna henne även om det är isigt och halt.

Så här mycket päls har de redan fått – som mini-mammutar!

Jag hann också laga mat flera gånger, bland annat hemlagade köttbullar med coleslaw och grönsallad, och så pyttipanna på rester av rådjursstek, potatis och purjolök. Och så pluggade jag franska med Bella som har prov nu i veckan. En win-win-situation, eftersom Bella får lära sig effektiv studieteknik och jag påminns om de gamla kunskaperna :)

Så här såg det ut den 20 december 2015. Ingen snö då heller.

Patrik satte upp adventsstjärnorna och belysning på balkongen och jag hann lagom till middagen i går byta ljusbrickan på köksbordet mot Jackies hemgjorda adventsljusstake så att vi kunde tända det första ljuset. Det är mysigt när man är inomhus, men utomhus känns det mer som vår just nu.

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

Glad måndag med älgparad i Stockholm

Älgarna har marscherat över Nybroplan sedan 2014, kanske ännu längre. Jag har velat åka in till Stockholm med kameran på kvällen ända sedan dess för att fota julstämningen, och nu blev det av!

Pampigt, eller hur? Ni ser ju hur enormt stora de är om ni jämför med mannen vid älgens framben.

Ingen stad är som Stockholm ♥

Så här fin kan en helt vanlig gata vara i Stockholm i november, trots brist på kritvit snö.

Jag var bara tvungen att ta en närbild av ett av alla hjärtan som hängde längs gatan. Så läckert med de röda bollarna i guldhjärtat!

Utanför NK var det så här fint.

Jag missade tyvärr en hel del som jag velat fota, bland annat stora kottar i guld som hängde som dekorationer över en gata, minns inte vilken. Jag måste absolut in till stan snart igen med kameran för att fota all stämningsfull belysning.

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.