Tegelstensläsning – Blonde, av Joyce Carol Oates

Romanen Blonde köpte jag på bokrean 2011. Dels var jag nyfiken på författaren, dels på Marilyn Monroe. I nio år har den stått där i bokhyllan, lockande och snygg att se på, men fortfarande oläst. Det är ingen biografi, men den är ändå inte helt fiktiv.

Nu håller @kulturistanmia i en tegelstensutmaning som innebär att läsa hundra sidor i den här boken per vecka och diskutera med andra som också läst. Jag bestämde mig för att vara med, dels för att äntligen få boken läst, dels roligt att dela upplevelsen med andra som också läser samtidigt.

Och efter alla kommentarer på mitt inlägg om BlondeInstagram om hur mycket andra tyckt om den här boken, att den är den bästa de läst, eller att den åtminstone hamnar bland de tio bästa, har jag blivit väldigt peppad att läsa den! Så peppad att jag börjat kolla upp biljettpriser för att ta bilen till Örebro och se Marilyn Monroeutställningen de visar där under sommaren.

Bokbloggsjerka v. 15 – Biografier och memoarer

I bokbloggsjerkan den här veckan ställer Annika frågan:

Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

.

Min första tanke var att jag inte läst några biografier eller memoarer! Men under tiden jag svarade på frågan i en kommentar hos Miss Magics Cabinet insåg jag att jag visst läst åtminstone en biografi, och definitivt har lust att läsa flera.

En biografi som jag skall hämta tillbaka från min mamma, är biografin om Damien Echols, han som troligtvis blev oskyldigt dömd för mord han inte begått, och satt i dödscell under 18 år där han väntade på en giftinjektion. År 2011 blev han fri. Jag såg honom i tv-programmet Skavlan och han gästade Malou, och jag insåg att jag måste läsa boken. Det är fem år sedan, kanske dags nu då.

 

För evigheter sedan, på högstadiet, läste jag Anne Franks dagbok och älskade den. I början av det här året lyckades jag övertyga vår 11-åring att läsa den som högläsningsbok (under F1-åk 9 i barnens skola är det krav att läsa högt 15 min/kväll fyra dagar i veckan), så jag har lyssnat på ungefär en tredjedel av den, och jag blev inte alls lika uppslukad av den nu… Jättetråkigt att känna så om en bok som jag mindes som så fantastisk. Jag blev inte förtjust i Anne Frank, som var precis som man är i den åldern, ganska egocentrisk, och jag tyckte att handlingen blev för utdragen. Jag blev uttråkad helt enkelt. Bella blev detsamma, och bytte bok, men jag skall nog läsa klart den själv i alla fall och se om den blir bättre längre fram.

Jag har i åratal tänkt läsa Blonde, biografin om Marilyn Monroe, men den står där i bokhyllan, oläst fortfarande. Marilyn Monroe fascinerar fortfarande, och till och med våra barn som är 10 och 11 vet vem hon var och kan sjunga ”Happy Birthday Mr President” med samma tonfall som hon ;) Det är smått otroligt att hon är ihågkommen efter så många år.

Här svarar många andra på samma fråga angående biografier och memoarer!