Genom fönstret (6/365) klockan fem på morgonen

I går vaknade jag redan klockan fem på morgonen, utsövd och pigg efter att ha sovit de sju timmar som verkar vara vad jag behöver per natt. Jag tog med mig den här otroligt spännande kriminalromanen ned till salen, som sådana här rum kallades när vårt hus byggdes i slutet av 1800-talet.

Jag var helt inne i boken och märkte först inte hur det blev ljusare utanför. Men titta så vackert med soluppgången. Fotot tog jag med min mobiltelefonkamera, så ingen vidare skärpa och så vidare, men ett mysigt minne. Recension av boken kommer under dagen om ni vill veta vad jag tyckte om den.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare.

 

Recension: Alex, av Pierre Lemaitre

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

“Då ser hon. Bakom honom. På marken ligger en skruvdragare bredvid en låda i trä, inte speciellt stor. Lagom för en kropp.”

Alex Prévost blir brutalt överfallen på öppen gata och inkastad i en vit skåpbil. Hennes kidnappare lämnar henne naken i en bur upphängd flera meter över marken i en övergiven fabriksbyggnad. Dagarna går och tiden börjar rinna ut. Blir det hungern, törsten eller råttorna som gör slut på Alex först? Förutom ett osäkert ögonvittne har kommissarie Camille Verhœven inte ett enda spår att gå på. Ingen identitet på offret, ingen saknad och ingen misstänkt. Men i takt med att han långsamt lyckas nysta upp den unga kvinnans exceptionella historia, blir det allt tydligare för Camille att det inte är något vanligt offer han letar efter. Att rädda Alex liv är snart det minsta av kommissariens bekymmer …

Så tyckte jag om boken

När jag börjar läsa undrar jag hur en historia om en kidnappning skall lyckas hålla intresset vid liv hos mig under drygt fyra hundra sidor. Det kan den, jag lovar. Det här är en annorlunda historia på flera sätt. Dels på grund av intrigen, hur historien är uppbyggd, dels på grund av persongalleriet, dels på grund av de reaktioner och känslor som boken lyckas frammana hos mig som läsare. Jag kommer på mig själv med att le och skaka på huvudet när jag skall beskriva vad jag tyckte om boken. Jag känner sympati med än den ena, än den andra och riktigt klar över hur jag antagligen borde känna blir jag inte förrän boken är utläst.

Intrigen är så smart uttänkt, allt håller ihop från början till slut, pusselbit för pusselbit. Ibland är det spännande på grund av det hemska som sker och som man hoppas skall hinna stoppas i tid. Ibland är det spännande på grund av personskildringarna. De griper tag allihop, med små medel, en liten bit i taget. Jag vill veta mer, inte bara om Alex, utan även om de personer som arbetar med fallet. Vissa är mer särpräglade än andra, med speciella karaktärsdrag och egenheter. En poliskommissarie behöver till exempel inte vara stor och grov och tystlåten för att vara kompetent och inge pondus. Det känns så franskt på något sätt. Så trovärdigt.

Historien tar nya och överraskande vändningar flera gånger, men det är omöjligt att gå in i detalj om handlingen i boken utan att avslöja för mycket, och förstöra för er andra som bara måste läsa den. Det gjorde mig riktigt tillfreds att få läsa en sådan välskriven psykologisk thriller. I september kommer uppföljaren.


Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 407
Utgivningsdatum: 2017-05-05
Originalets titel: Alex
Översättare: Cecilia Franklin
Formgivning: Magnus Petersson
Förlag: Sekwa
ISBN: 9789187648779
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris