Handlingen i korthet, från förlagets hemsida
En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framför brasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret. I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid. Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn. Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonyme brevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?
Så tyckte jag om boken
Det här är den sjätte, fristående kriminalromanen om Fredrika Bergman och Alex Recht. För mig är det den första bok jag läser i den här serien, och den första bok jag läser av Kristina Ohlsson som hon skrivit för en vuxen målgrupp. Däremot har jag med våra barn läst samtliga spännings- och äventyrsböcker som hon skrivit för en yngre målgrupp. Det är lätt att förstå böckernas popularitet. Det är välskrivet och lätt att känna igen sig i karaktärerna som är som folk är mest, ganska vanliga med vanliga bekymmer och glädjeämnen.
Men till skillnad från exempelvis Glasbarnen blir jag förvånansvärt litet berörd av de hemska händelser som Syndafloder handlar om, både vad gäller de brott som sker och det som drabbar huvudpersonerna på det personliga planet. I Glasbarnen lyckades författaren skapa en betydligt större empati hos mig som läsare för Billie, huvudpersonen i boken, och mystiken och obehagskänslan var minst lika stor i Glasbarnen som i Syndafloder, trots att målgruppen för Glasbarnen är barn i åldern 9-12 år.
Av Syndafloder hade jag önskat mig mer spänning och en mindre förutsägbar handling. Jag tycker inte att motiven till brotten är trovärdiga, och jag ställer mig frågande till varför detaljer kring morden presenteras som ledtrådar, när de sedan inte får någon logiskt hållbar förklaring i slutet av boken. Det är dock trivsam läsning, mycket beroende på att tempot är långsamt och att författaren fokuserar på de delar av det polisiära utredningsarbetet som det är enkelt att förstå, till skillnad från många amerikanska kriminalromaner där jag ibland tappar bort mig i hierarkin och i avancerade tekniker som jag är för dåligt insatt i för att till fullo förstå.
Mitt betyg: 3/5
.
Antal sidor: 446
Serie: Fredrika Bergman (del 6)
Utgivningsdatum: 2017-02-27
Förlag: Piratförlaget
Formgivning: Niklas Lindblad
ISBN: 9789164205056
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris
♥
Just nu - Just här 
Svar: Klart jag har kollat på ”Innan vi dör”. Den är ju såååååå bra och för en gångs skull inte ett dugg förutsägbart. Undrar om det blir ett lyckligt slut för Chippen eller inte. Svt har verkligen producerat ett antal ”deckare” på senare tid som är högklassiga enligt mig.
GillaGillad av 1 person
Visst är den! Nästan för spännande för mig, just för att den är så oförutsägbar. Som hur förra avsnittet avslutades, det var en rejäl vändning som jag inte hade räknat med! Jag håller med dig, det har visat många bra deckare den senaste tiden. Jag fastnade verkligen för Springfloden också, det var första avsnitten av den som fick mig att läsa hela serien :)
GillaGilla
Har läst alla av Kristina Ohlssons böcker, men inte den här än. Nu blir jag ännu mera intresserad av att läsa den då jag läste din recension och kommentarerna av dina läsare. Ibland är Blogglandia så himla härlig:-)
GillaGillad av 1 person
Ha ha, ja Blogglandia är toppen :) Jag insåg också att det kan vara känsligt att ha en avvikande mening om en författare som är allmänt hyllad av läsarna.
GillaGilla
Tror att du hade fått en annan läsupplevelse om du läst serien. Som fristående roman håller den här nog inte riktigt måttet, det bygger på att man lärt känna karaktärerna, tycker om dem och minns de tidigare fallen. Jag tyckte det var en värdig och fin avslutning.
GillaGillad av 1 person
Ja, det är säkert så. Har man följt karaktärerna genom flera böcker får man ett annat förhållande till dem. Jag förstod genom hänvisningarna bakåt till tidigare böcker att det här blev ett bra avslut.
GillaGilla
Tack för era synpunkter! Extra roligt att läsa recensioner som skiljer sig åt, hur olika man kan uppfatta samma bok.
Jag köpte ju inte historien den här gången. Jag brukar acceptera Keplers många gånger helt osannolika händelseförlopp, och jag undrar om skillnaden är att Keplers böcker inte ligger nära min verklighet, så jag lägger inte in någon trovärdighetsaspekt i det de skriver, utan accepterar det de skriver som en hårdkokt och spännande tempokriminalare helt enkelt. I Syndafloder är det inga sagofigurer som är huvudpersoner, som ju Keplers faktiskt är, utan ganska vanliga människor med ganska vanliga liv. Då hakar jag upp mig på att att motiven inte är trovärdiga och att detaljerna kring morden lyfts fram som viktiga ledtrådar och så visar det sig att de inte är det, utan bara spänningshöjare. Jag får inte ihop det med det övriga upplägget. Jag tycker ändå att det är en helt ok kriminalroman, även om jag nästan direkt förstod vem som låg bakom händelserna, däremot inte varför. Och kanske hade jag tyckt bättre om den om jag följt serien från början.
GillaGilla
Idag tycker vi visst inte helt lika, men ändå intressant att läsa din recension såklart! Tror man tjänar på att ha läst tidigare böcker, och kanske är det du upplever som lösa trådar referenser till sådant som hänt tidigare, för det var en hel del sånt. ☺️
GillaGillad av 1 person
Jag blev väldigt förtjust i denna sista boken om Fredrika och Alex. Ett värdig avslut på en favorit serie.
GillaGillad av 1 person
Även om det var ett tag sen jag läste femte boken så var det som att komma tillbaka till välkända karaktärer för mig som läst alla tidigare böcker. Det är ju en hel del kopplingar tillbaka. Men egentligen så är det hennes sätt att skriva jag mest tycker om.
GillaGillad av 1 person