Recension: Min bästa väns fru, av Peo Bengtsson

.
Det lockade mig att läsa Min bästa väns fru, dels därför att jag uppskattar välskrivna relationsromaner som kan få oss att se på vardagliga händelser på nya sätt, dels därför att begreppet antihjältar nämndes i samband med författarens böcker. Jag gillar att läsa om folk som är som folk är mest. Efter att ha läst boken är jag dock väldigt kluven till vad jag tycker om den. Jag har funderat på boken i flera dagar och jag har diskuterat den med vänner och bekanta, inte ens min frisör kom undan när jag var där i dag.

Jag har så svårt för självcentrerade, självömkande och impulsstyrda karaktärer som låter sitt eget bästa gå ut över andra, och dessutom tror att de skall komma undan med det och förlåtas bara de ångrar sig och känner skam efteråt. Då är det av någon anledning fritt fram att fortsätta på samma sätt som tidigare. I den här boken är Svante en sådan självcentrerad och osympatisk person. Han är dessutom huvudpersonen i boken, och berättelsen sker i jag-form ur hans perspektiv. Han är på väg tillsammans med sin fru och två små flickor till sin allra bästa vän och hans fru i deras lilla hus som de hyr på Österlen. Dit är de bjudna och mer än välkomna att fira semester en vecka varje sommar.

Svantes familj har alla förutsättningar för att ha det bra, om det inte vore för att Svante slits mellan kärleken till sin fru och åtrån han känner för sin bäste väns fru. Han inser själv att han har börjat ta sin fru för given och att han har slutat att anstränga sig i sitt förhållande. Kanske är gräset grönare på andra sidan? Det är i alla fall så Svante tycker att det känns. Kanske, han vet egentligen inte. Förälskelsen har tagit över, men han får ingen riktig ordning på sina känslor, på hur mycket värd den är, den åtrå han känner för sin bäste väns fru. Är den värd att lyssna på och att låta sig styras av, och samtidigt såra sin fru, sina barn och sin bäste vän?

Vissa böcker skrivs och läses enbart för sitt underhållningsvärde, i andra böcker vill författaren förmedla något till läsarna, ett budskap. Syftet med Min bästa väns fru kan omöjligt vara att underhålla för stunden. För mig är en underhållande bok ett nöje att läsa och avkoppling för stunden. Jag känner inte den minsta avkoppling av att läsa den här boken. Den är visserligen välskriven och säkert trovärdig för många mitt-i-livet-krisande män och kvinnor, men den helt överskuggande känslan jag får är irritation. Jag har läst om författaren, att han ofta skriver om personer som behöver både en klapp på kinden och en spark i baken, och kanske är syftet att väcka just de känslor jag känner? Irritation och lust att ge Svante en spark i baken.

Men om det inte är för underhållningsvärdet jag läser Min bästa väns fru, har då boken istället ett underliggande budskap som författaren vill förmedla till oss läsare? Jag har funderat väldigt mycket på det. Vad lär vi oss av den här historien, om något? Att det är ok att ha en mitt-i-livet-kris, där man fastnat i självömkan och går omkring och är allmänt missnöjd i sin familj, och att det är ok att istället bjuda till och visa sina bästa sidor för vänner och förälskelser?

För mig hade det varit mer intressant att läsa om vad som händer sedan, när fasen av ältande, velande, smusslande och lögner är över, och Svante definitivt har tagit steget åt ena eller andra hållet. Hur han, familjen och vännerna hanterar situationen. Det hade varit mer intressant att läsa om ett äktenskap kan räddas efter ett sådant svek mot den som faktiskt står dig närmast, eller om ett uppbrott och kanske omstart med någon annan är den enda vägen vidare. Jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av att läsa om hur Svante känner sig när han går igenom sin kris, jag vill hellre läsa om fortsättningen, hur man hanterar en sådan här situation när den uppkommer. Eftersom författaren har fått mig att fundera i flera dagar på boken och dess innehåll och mening, väger det upp ett annars lägre betyg.
.

Mitt betyg: 3/5
.

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2017-04-12
Förlag: Lavender Lit
ISBN: 9789187879241
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

4 reaktioner till “Recension: Min bästa väns fru, av Peo Bengtsson

  1. Det här var intressant! Att du väger mellan att gilla och att dissa – det skriver du om så det blir roligt att läsa. Och just detta, att du så intensivt undrar hur bokens konfliktämnen borde lösas, det innebär ju att boken fyllt ett syfte. Att få läsaren att tänka själv kring berättelsens frågor. Är det så?

    Gillad av 1 person

    1. Tack för din kommentar :) Jag är fortfarande väldigt kluven till den här boken, och nästan lika irriterad på huvudpersonen ;) Men det är just det som gör mig tveksam till om jag tycker att boken är en flipp eller flopp. Att den väcker så starka känslor och får mig att fundera länge på den måste ju vara ett gott tecken. Samtidigt undrar jag hur många som är intresserade av att läsa om huvudpersonens ältande som inte leder någonstans.

      Gilla

      1. En fråga som jag undrar över är – lockar boken dig att tänka på de frågor som en person som Svante måste lösa, eller väcker den enbart irritation över hur boken ska bedömas? Det är ju en skillnad tycker jag. Vad tycker du?
        Ellington

        Gillad av 1 person

      2. Boken lockade mig absolut att fundera på Svantes situation och hur han skulle kunna lösa den. Hans person gjorde mig irriterad, eftersom han under en lång tid bara låtit saker ske utan att ta ställning, som om det fick bli som det blev. Trots att så många skulle påverkas av resultatet. Boken berörde inte så mycket som den hade gjort om vi som läsare fått följa med i Svantes funderingar fram och tillbaka kring hur han borde hantera situationen, och inte bara gått omkring och varit allmänt missnöjd. Det är självklart inte osannolikt att det är ett vanligt beteende i hans situation, men det är inte varken särskilt intressant att läsa om eller ger några insikter som man själv kan ta till sig.

        Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.