Lavender Lit – Just nu

Recension: Innan ni tog oss, av Lisa Wingate

Publicerat den 8 april, 2019 av annettejuhlin4 kommentarer

Ett ungt par, Briny och Queeny, bor med sina fem barn i en husbåt på Mississippifloden. De har det inte så gott ställt ekonomiskt, men de är desto rikare på glädje och kärlek. Queeny är i slutet av ytterligare en graviditet, men när det en stormig natt är dags för henne att föda uppstår komplikationer, och hon och Briny tvingas ge sig iväg till ett sjukhus för att få hjälp. Tolvåriga flickan Rill, som är den äldsta i syskonskaran, lovar att ta hand om de andra barnen tills föräldrarna kommer tillbaka.

Den här berättelsen baseras på verkliga händelser i USA från perioden 1930-1950. En inflytelserik kvinna, Georgia Tann, drev med hjälp av högt uppsatta vänner, både socialt och politiskt, en organisation som dels tog hand om föräldralösa barn, dels kidnappade barn och adopterade bort dem till välbärgade familjer som hade råd att betala stora avgifter för adoptionerna och transporteringen av barnen över delstatsgränserna. Det är vad som händer Rill och hennes syskon i den här berättelsen.

Parallellt och i nutid får vi följa den unga åklagaren Avery Stafford, som återvänt hem till sin politiskt inflytelserika släkt i South Carolina för att vara ett stöd för sin far, senator Wells Stafford, som går igenom en påfrestande behandling för allvarlig sjukdom. Det är underförstått hos alla att Avery är tänkt att gå i sin fars fotspår. Under ett officiellt besök på ett vårdhem visar sig det trollsländearmband som Avery fått av sin farmor dra till sig oväntat intresse från en gammal och delvis dement kvinna på vårdhemmet. När Avery tar kontakt med den gamla kvinnan och börjar intressera sig för vad hon berättar, kommer hemligheter fram i ljuset som leder till förändringar på många olika sätt i både Averys, den övriga familjens och andras liv.

Det här är en fängslande och väldigt fint berättad historia som, trots att den baseras på fruktansvärda händelser, ändå har en varm ton och ger en stor läsglädje. Det är en konst att hitta den rätta nivån med tanke på ämnet. Att det blir så bra tror jag delvis beror på att historien berättas omväxlande i dåtid och nutid, delvis på att författaren har en så mjuk och lugn berättarröst.

Berättelsen om hur Rill och hennes småsyskon rövas bort och kommer till ett barnhem, hur de behandlas och hur de försöker hålla ihop och inte skiljas åt, är den mest gripande. Kapitlen som skildrar Averys sökande i nutid efter förklaringar till den gamla damens intresse för hennes armband, Averys efterforskningar genom brev och fotografier och hur hon långsamt inser hur allt hänger ihop, är spännande på ett eftertänksamt vis. Kombinationen dåtid och nutid blir väldigt lyckad och trots ämnet skulle jag klassificera Innan ni tog oss som en feelgoodroman.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 436
Utgivningsdatum: 2018-09-07
Förlag: Lavender LIT
Originaltitel: Before we were yours
Översättare: Cecilia Falk
Formgivning: Sanna Sporrong Form
ISBN: 9789187879449
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris

♥

Recension: Min bästa väns fru, av Peo Bengtsson

Publicerat den 27 april, 201729 april, 2017 av annettejuhlin4 kommentarer

.
Det lockade mig att läsa Min bästa väns fru, dels därför att jag uppskattar välskrivna relationsromaner som kan få oss att se på vardagliga händelser på nya sätt, dels därför att begreppet antihjältar nämndes i samband med författarens böcker. Jag gillar att läsa om folk som är som folk är mest. Efter att ha läst boken är jag dock väldigt kluven till vad jag tycker om den. Jag har funderat på boken i flera dagar och jag har diskuterat den med vänner och bekanta, inte ens min frisör kom undan när jag var där i dag.

Jag har så svårt för självcentrerade, självömkande och impulsstyrda karaktärer som låter sitt eget bästa gå ut över andra, och dessutom tror att de skall komma undan med det och förlåtas bara de ångrar sig och känner skam efteråt. Då är det av någon anledning fritt fram att fortsätta på samma sätt som tidigare. I den här boken är Svante en sådan självcentrerad och osympatisk person. Han är dessutom huvudpersonen i boken, och berättelsen sker i jag-form ur hans perspektiv. Han är på väg tillsammans med sin fru och två små flickor till sin allra bästa vän och hans fru i deras lilla hus som de hyr på Österlen. Dit är de bjudna och mer än välkomna att fira semester en vecka varje sommar.

Svantes familj har alla förutsättningar för att ha det bra, om det inte vore för att Svante slits mellan kärleken till sin fru och åtrån han känner för sin bäste väns fru. Han inser själv att han har börjat ta sin fru för given och att han har slutat att anstränga sig i sitt förhållande. Kanske är gräset grönare på andra sidan? Det är i alla fall så Svante tycker att det känns. Kanske, han vet egentligen inte. Förälskelsen har tagit över, men han får ingen riktig ordning på sina känslor, på hur mycket värd den är, den åtrå han känner för sin bäste väns fru. Är den värd att lyssna på och att låta sig styras av, och samtidigt såra sin fru, sina barn och sin bäste vän?

Vissa böcker skrivs och läses enbart för sitt underhållningsvärde, i andra böcker vill författaren förmedla något till läsarna, ett budskap. Syftet med Min bästa väns fru kan omöjligt vara att underhålla för stunden. För mig är en underhållande bok ett nöje att läsa och avkoppling för stunden. Jag känner inte den minsta avkoppling av att läsa den här boken. Den är visserligen välskriven och säkert trovärdig för många mitt-i-livet-krisande män och kvinnor, men den helt överskuggande känslan jag får är irritation. Jag har läst om författaren, att han ofta skriver om personer som behöver både en klapp på kinden och en spark i baken, och kanske är syftet att väcka just de känslor jag känner? Irritation och lust att ge Svante en spark i baken.

Men om det inte är för underhållningsvärdet jag läser Min bästa väns fru, har då boken istället ett underliggande budskap som författaren vill förmedla till oss läsare? Jag har funderat väldigt mycket på det. Vad lär vi oss av den här historien, om något? Att det är ok att ha en mitt-i-livet-kris, där man fastnat i självömkan och går omkring och är allmänt missnöjd i sin familj, och att det är ok att istället bjuda till och visa sina bästa sidor för vänner och förälskelser?

För mig hade det varit mer intressant att läsa om vad som händer sedan, när fasen av ältande, velande, smusslande och lögner är över, och Svante definitivt har tagit steget åt ena eller andra hållet. Hur han, familjen och vännerna hanterar situationen. Det hade varit mer intressant att läsa om ett äktenskap kan räddas efter ett sådant svek mot den som faktiskt står dig närmast, eller om ett uppbrott och kanske omstart med någon annan är den enda vägen vidare. Jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av att läsa om hur Svante känner sig när han går igenom sin kris, jag vill hellre läsa om fortsättningen, hur man hanterar en sådan här situation när den uppkommer. Eftersom författaren har fått mig att fundera i flera dagar på boken och dess innehåll och mening, väger det upp ett annars lägre betyg.
.

Mitt betyg: 3/5
.

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2017-04-12
Förlag: Lavender Lit
ISBN: 9789187879241
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

Två överraskande och välkomna bokpaket

Publicerat den 8 april, 2017 av annettejuhlin3 kommentarer

I dag blev jag glatt överraskad av två bokpaket, ett från Piratförlaget och ett från Lavender Lit. Efter det som hände i Stockholm i går, och hur orkeslös jag känner mig i dag, var det här extra välkomna överraskningar. När man själv är av den pyssliga sorten, som tycker om att slå in paket litet extra fint, är det dessutom roligt att själv få paket som ägnats litet extra omtanke ♥

Från Piratförlaget kom Där Satan har sin tron, av den norska och välkända författaren Unni Lindell. En spännande psykologisk thriller, som dessutom är den första boken med Marian Dahle i huvudrollen. Den blir perfekt att läsa under Påskekrim.
.

Från Lavender Lit kom den här spännande och fint inslagna boken; Min bästa väns fru. En relationsroman om skuld, skam, kärlek och åtrå. Författaren, Peo Bengtsson, skriver om antihjältar, sådana vi är utan försköningar. Det låter väldigt lovande tycker jag. Nästan litet ärligt franskt. Man kan ju inte bara läsa kriminalromaner under påsken, så jag kommer att variera läsningen under nästa vecka med den här relationsromanen också!