Avgrunden, av Kim Leine

Jag har läst flera böcker under hösten som utspelar sig under eller precis efter krigstid. Avgrunden är den ojämförligt mest omfattande och mastiga. Den täcker in både slutet av första världskriget med finska inbördeskriget, via 1920-talets fredstid när Europa blomstrar och vidare in i 1930- och 1940-talen med tilltagande antisemitism och nazism och andra världskriget. Den liknar ingen annan bok jag läst.

Under 674 sidor berättas historien om de danska tvillingarna Kaj och Ib Gottlieb som 1918 reser till Finland för att strida som frivilliga i inbördeskriget, och deltar i stormningen av Tammerfors. Efter kriget fortsätter de sina utbildningar som läkare respektive teolog. Vi får följa dem in i arbetslivet, genom förälskelser och förhållanden, medgångar och motgångar. Det är inte enkelt för någon av dem att finna sig till rätta i fredstid. När andra världskriget bryter ut engagerar de sig båda två i motståndsrörelsen och får uppleva att både familj, vänner och de själva drabbas av antisemitismen och nazismen i Europa.

Boken inleds med utdrag ur ett protokoll och ur en sjukjournal där det framgår att båda bröderna avlidit dagarna efter varandra i slutet av november 1944. Jag läste rapporterna om och om igen och försökte förstå varför författaren valt att inleda boken med dem, och vilka personerna var som nämns i rapporterna. I slutet av boken knyts hela berättelsen ihop och allt får sin förklaring, även rapporterna om brödernas dödsfall och de inblandade personerna. Vad kan man annat säga, än att det är imponerande och genialiskt.

Det här är en bok som ingen annan. Den börjar dröjande, med ett språk som närmar sig poesi i sitt uttryck, dämpat och stillsamt samtidigt som det är distanserat och långt ifrån sentimentalt, närapå känslokallt. Författaren väjer inte för att skildra det mest brutala, frånstötande, hemska, fula och onda. Jag slits mellan att skarpt ogilla vissa skildringar i boken och att fullkomligt trollbindas av helheten. Den psykologiska skildringen av bröderna och deras relationer till varandra och till andra får mig att många gånger dra efter andan. Hela berättelsen präglas av undergångsstämning, samtidigt som läsningen inte alls är betungande. Att läsa Avgrunden är en mycket omtumlande och märklig upplevelse som gjorde mig både tom och uppfylld på samma gång. Som läsare drivs man fram och tillbaka mellan kontraster och ytterligheter, och det är bara att låta sig följa med.

Omslaget är för övrigt i mitt tycke mästerligt. Efter att boken var utläst studerade jag omslaget noggrannare, och insåg hur väl det förmedlar både bokens innehåll och stämning.

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 674
Utgivningsdatum: 2017-08-30
Form: Jojo Form AB
Originaltitel: Afgrunden
Översättning: Urban Andersson
Förlag: Forum
ISBN: 9789137148007
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

 

 

4 thoughts on “Avgrunden, av Kim Leine

    1. Det låter klokt. Det här är en nog en bok man måste ha litet extra energi för att läsa. Jag skall också snart läsa en ungdomsbok, eller om det är en barnbok; Sjörök av Viveca och Camilla Sten. Första delen, Djupgraven, var så stämningsfull, mystisk, mytisk och mysig att jag sett fram emot den här uppföljaren 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s