Den här veckan är det ett av mina förslag som utgör helgfråga hos Mia: Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

För tre år sedan fick jag andra delen i serien om Glastronen skickad till mig. Jag blev väldigt skeptisk och frågande till varför jag skulle läsa en bok i fantasygenren och dessutom för young adults, som målgruppen kallas, och ställde boken i bokhyllan.

Men ett halvår senare hade jag legat helt utslagen av influensa, och ännu värre, varit tvungen att låta avsluta livet för min fina, fina Alice. Jag behövde en bok som skulle ge mig en känsla av energi och styrka, och ögonen föll på Midnattsskronan där den stod i bokhyllan. Det tog inte mer än någon sida i boken förrän jag hade glömt tid och rum och försvunnit helt in i berättelsen på samma sätt som jag ofta gjorde som tonåring.

Mina fördomar mot omslaget och mot fantasty blev helt omkullkastade, och under tiden jag läste kände jag mig ganska oövervinnerlig, vilket var precis vad jag behövde just då. Så, mitt tips för sorgsna dagar – serien om Glastronen.

Mitt tips för bra dagar – de där böckerna som är väldigt välskrivna, intressanta och minnesvärda, men som kräver att man har litet extra energi på lager, eftersom karaktärerna i boken kommer att göra dig både frustrerad och irriterad och suga ur dig en hel del energi.

Hem till mig är en sådan bok. Det är en lågmält berättad historia om en notoriskt otrogen man, och man kan ju undra hur intressant en sådan bok egentligen kan vara, eller hur? Men det är den. Jag läste boken nästan maniskt på väldigt kort tid. Det som gör den så speciell, och inte alls trivial, är att den berättas ur den otrogne mannens synvinkel. Och det är inte själva otrohetshistorierna i sig som är intressanta, utan hur mannen, Ove, planerar och arrangerar för att kunna göra otrohetshistorierna möjliga, och hela tiden utan att själv inse hur självupptagen han är. Som läsare gör man det inte heller, till att börja med. Det är en riktig bladvändare.

Redan under de första sidorna i boken väcks frågor som följer med genom hela berättelsen. Hur fungerar han? Hur kan han vara så hängiven en person, och sedan så enkelt bara växla över känslorna till någon annan på ingen tid alls? Vad är det för fel på honom?

Mot slutet av boken har det vuxit fram en bild av honom som gör att jag anar vad det är som driver honom, som får honom att längta till något annat än det han har. Det som får honom att inte känna en konstant tomhet tycks vara att längta, drömma och idealisera. När han får vad han vill ha blir han uttråkad och söker efter någon ny att längta till, att drömma om. Varje gång han kommer hem fylls han av en leda och ledsamhet som gör ont, i nästa stund får han dåligt samvete för att han sviker. Han är livrädd för att sätta allt på spel, han vill absolut inte förlora något av det han har, han vill absolut inte vara med om ännu ett uppbrott, men han kan ändå inte låta bli att bedra och önska sig något mer. Han är som en strategisk kameleont, som hela tiden känner efter hur han bör vara i olika situationer, men när det blir problem eller kraschar är han inte beredd att kämpa för det han har, utan glider vidare.

Ove är en sammansatt, men framförallt en ganska tragisk och självgod person. Jag önskar hela tiden att han skall komma till sans och förnuft, och inte äventyra allt fint han har i sitt liv, men han tycks inte ha några spärrar. När han närmar sig sextio och inte längre är den Clark Gable han en gång var, och de unga kvinnorna inte längre faller som tidigare för hans charm, och alternativet är en måttfull och i Oves ögon ospännande kvinna från en datingsida, då kommer ångern och känslan av total tomhet.

Som jag skrev, här krävs en del extra energi på lager, alltså ett tips för glada dagar!

Mias bonusfråga: Har ni något tips för att motverka trötthet?

För mig är tillräckligt med sömn det enda som verkligen hjälper. Och rutiner. Jag har samma rutiner vardag som helg; jag går upp vid 6-6.30 varje dag och går och lägger mig vid 22. Träning är också bra, då blir jag fysiskt trött och sover mycket bättre, vilket gör mig piggare.

Men ibland räcker inte det, då märker jag att jag dricker mer kaffe än vanligt, vilket egentligen bara gör mig tröttare, och jag har testat att äta ginseng för att få mer energi, och det tycker jag faktiskt fungerar.

♥