Nästan som i Versailles guldrum. Nej, inte riktigt, men väldigt pampigt och vackert ändå.

I slutet av sommaren förra året föreslog Maria att vi skulle boka in en guidad visning på slottet. Väldigt bra idé, man blir lätt hemmablind och missar allt vi har i vår närhet. Jag hade inte varit på slottet sedan gymnasietiden, och med mer livserfarenhet upplevs mycket ur nya perspektiv. Det blev en både trevlig och intressant dag!

Jag klev av vid Gamla stan och passade på att ta en klassisk bild över 1700-talsbyggnaderna som reser sig vid Riddarfjärden. Kan man annat än att ❤️ Stockholm!

Gatorna i Gamla stan på väg mot Stockholms slott. Jag fotades oss och sedan väntade vi på guiden i Tronsalen.

Trapphuset, så mäktigt. Litet mörkt och dystert, men jag gillar verkligen kolonnerna, alla ornament och de snygga ljuslyktorna. Men kanske vackrare och litet mer upplyftande när trapphusen är ljusa, som i Château de Chambord?

Där bakom en plexiglasskiva fanns ett arbetsrum som inspirerade mig.

Jag drömmer om ett stort arbetsrum med plats för arbetsbord, en soffgrupp, ett litet piano och bokhyllor som klär in väggarna med intressanta böcker. Det har varit min dröm sedan jag var tonåring. När min äldre bror flyttade hemifrån och hans rum blev ledigt, började jag och Ullis fundera över hur man kunde göra för att slå ihop hans gamla rum med mitt. Ullis var helt inne på rosa trasmattor och annat romantiskt. Vi skrattar fortfarande åt att jag ville göra om min brors gamla rum till ett arbetsrum :))

Det finaste i och på byggnader är ofta taken, håller ni med? Titta bara.

De vackra och väldekorerade taken väcker många tankar. Dels om vad de olika figurerna symboliserar, dels om praktiska saker som hur man dammar alltsammans..?

Kanske så här, med en byggställning?

Så många olika material, effektfull belysning och vilka fina vikdörrar, som skulle passa i ett barnrum.

Jag är väldigt fascinerad av statyer och skulpturer. Den här var väldigt fin tycker jag.

Om jag besöker ett konstgalleri dras jag alltid från tavlorna till skulpturerna. Hur kan man mejsla fram motiv utan att materialet spricker och allt rasar sönder, det är nästan obegripligt för mig. Har ni sett filmen om Camille Claudel från 1988? Gör det. Förutom att den handlar om den komplicerade kärlekshistorien mellan Auguste Rodin och Camille Claudel, då hon börjar som hans assistent och sedan blir hans älskarinna, men börjar skapa själv och vill kliva ut ur hans skugga, så förmedlar den verkligen kärleken till materialet och att skapa.

Så roligt när andra håller i planeringen! Jag älskar att själv planera och organisera för mig och andra, men när någon annan styr upp aktiviteter och jag själv inte är särskilt påläst blir det mycket mer spännande för en nyfiken person som jag. Förutom att Maria föreslog slottsguidning, hade hon fått tips om en bra restaurang, Portofino på Stora Nygatan 46 i Gamla Stan. Jag valde osso buco, och det var så gott! Osso buco och rotmos med fläsklägg är rätter jag aldrig själv lagar och därför alltid väljer om de finns på menyn. Ett extra plus att äta tillsammans med någon som också är intresserad av och njuter av god och vällagad mat.

Jag ligger långt efter med uppdateringar i min bilddagbok, som bloggen är för mig. Det här var i september förra året. Mycket har hänt det senaste året som varit både sorgligt, jobbigt, glatt och allt däremellan. Den här dagen var en av de bättre, det var jättetrevligt!

♥