Ny, signerad bok av Arne Dahl

I går kom flera bokpaket som verkligen gjorde min dag. Och senare låg det ytterligare ett paket i brevlådan, Arne Dahls kommande spänningsroman. Nu kan jag bli skrämd i en fiktiv verklighet som omväxling, det känns riktigt bra att förflytta oron till en annan plats.

Jag har faktiskt inte läst en enda av Arne Dahls romaner. Däremot har jag sett de två säsongerna om A-gruppen med manus av ett par av mina favoriter i spänningsgenren; Rolf och Cilla Börjlind. Jag minns A-gruppen som fruktansvärt obehaglig, men det gick ändå inte att låta bli att titta. Det var otroligt spännande och skådespelarna var fantastiska.

Nu skall det bli intressant att läsa Arne Dahls senaste roman, som vad jag förstår kommer ut den 21 april. Friheten är en originell titel på en spänningsroman. Så här beskrivs handlingen i korthet på förlagets hemsida:

Den före detta polisen Sam Berger befinner sig en bra bit från lyckan. Han försörjer sig som utredare av försäkringsbrott, samtidigt som hans tidigare kollega och eventuella kärlek Molly Blom har försvunnit spårlöst ur hans liv. Tankarna skingras när han får ett uppdrag från oväntat håll – att hitta en kvinna vars tragiska förflutna gjort henne till villebråd i en härva så vittförgrenad att Berger inte ens kan ana dess konturer. Men ju mer han gräver, desto tydligare framgår det att alla spår leder tillbaka till Molly Blom.

Om jag räknat rätt är det här författarens nittonde spänningsroman, den fjärde i serien om utredarparet Sam Berger och Molly Blom. Arne Dahl är en erkänd författare både i Sverige och internationellt, bland annat därför att romanerna anses välskrivna och har en tydlig samhällsförankring med huvudpersoner som gör ett starkt intryck.

Jag blir litet extra nyfiken på att läsa den här romanen efter att jag förstått att Arne Dahl, pseudonym för Jan Arnald, disputerade på avhandlingen Genrernas tyranni : den genreöverskridande linjen i Artur Lundkvists författarskap. Han kan alltså skriva både akademiskt faktabaserat och spänningsorienterat, genreöverskridande precis som Artur Lundkvist.

Recensionsdag är utgivningsdagen den 21 april, tills dess skall jag ha läst och bildat mig en uppfattning om den här boken.

När bokpost landar i brevlådan och räddar en dålig dag!

Kan ni föreställa er hur glad jag blev när lantbrevbäraren körde upp till huset med en hel trave med paket?! Det kan ni nog, ni som läst gårdagens inlägg.

Jag är dödstrött efter att ha oroat mig för Jackie och hennes fyrtiogradiga feber och att hon inte kunde äta eller dricka. Och jag är så trött på att oroa mig för alla som kan bli sjuka av coronaviruset, att hela världen är uppochnedvänd, att man inte längre kan ta sjukvården för given, så som jag gjort, att inte kunna umgås med släkt och vänner, att inte få fira födelsedagar och påsk tillsammans som vi alltid gjort, att i kristid upptäcka nya och osympatiska sidor hos människor jag tycker om, att inte kunna prova kläder i en provhytt eftersom de är stängda, att inte kunna styrketräna på gymmet, att inte kunna resa till andra länder. Och att världen går in i en depression, om inte ekonomiskt så mentalt.

Det är som om en blöt filt har lagts runt vårt jordklot. Men då kommer det plötsligt ett helt gäng med bokpaket och muntrar upp!

Så spännande böcker, varenda en! Två överraskningar som jag inte kände till innan, och så böcker som jag haft som favoriter i mitt förhandsspan bland de böcker som kommer ut nu.

Många har läst Där kräftorna sjunger innan den gavs ut i svensk översättning. Det verkar vara en bok som man antingen tycker är fantastisk eller ganska värdelös. Av det jag läst om handlingen, och vad andra skriver om den, tror jag att det är en bok i min smak:

Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

 

Våroffer är den sista fristående delen i Anders De La Mottes årstidskvartett. Han har en berättarstil som faller mig helt och hållet i smaken. Och den här gången lockar själva deckargåtan mer än vanligt; så här beskrivs handlingen av förlaget:

Valborgsnatten 1986 mördas en sextonårig flicka under ritualliknande former i skogen intill ett skånskt slott. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner hela familjen spårlöst. Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek ökar hennes fascination för den gamla tragedin. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget såriga förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om mordet aldrig kommit fram. Och att våren 1986 kanske krävt flera offer. 

 

Ha en fin fredag!

Bli inte sjuk nu!

Ambulansintaget på akuten. Här ute fick vi träffa en läkare i tisdags morse, i – 10 grader. Först fick vi stå utanför akutintaget och vänta på att bli insläppta, sedan var det här i ambulansintaget vi träffade en läkare.

Jackie hade haft pendlade feber, oftast mellan 38-40 grader, under en vecka, och så ont i halsen att hon inte kunde varken dricka eller äta. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som inte ville hänvisa oss till en vårdinrättning för undersökning, utan skickade en länk till KRY för hjälp. Genom dem fick vi prata med först en sköterska och sedan en läkare. Men det var extremt förvirrat och utan undersökning gick det ju inte att hjälpa Jackie. KRYs läkare skrev ut ett recept på munskölj som apotekets personal sedan avrådde från att använda, eftersom man absolut inte skall få ned något av vätskan i magen!

Vid fyra på morgonen kunde jag inte sova av oro för Jackie, och gick upp och ringde till sjukvårdsupplysningen igen. Den här sköterskan konstaterade att Jackie ju inte hade luftvägssymptom, och att hon inte kunnat äta och dricka på så lång tid på grund av smärta i halsen och i tandköttet, så hon tyckte att vi skulle åka in till akuten direkt eftersom hon behövde få framförallt vätska i kroppen och något som kunde lindra smärtan.

På akuten var läkaren bara fokuserad på om det var coronaviruset. Hon lyssnade på lungorna och kollade syresättningen, trots att Jackie varken hostade eller hade svårt att andas. Allt är inte coronaviruset! De missar ju att ställa rätt diagnoser när allt de har för ögonen är covid-19. Hög feber under lång tid som dessutom pendlar mycket, svullna halsmandlar, extrem smärta ungefär som värsta sortens halsfluss och dessutom tonåring. Jackie hade i princip alla de vanligaste symptomen för något helt annat än coronaviruset.

På eftermiddagen när jag hämtade Bella i skolan följde Jackie med i bilen. Då passade jag på att gå in på vår hälsocentral och frågade om de kunde titta på Jackie. Vi hade ju ingen bokad tid, men de var helt fantastiska! Jag pratade först med en sekreterare, sedan en sjuksköterska. Hon skulle försöka få en läkare att titta på Jackie, under tiden väntade vi i bilen på parkeringen.

Jag trodde verkligen inte att de skulle ta sig tid, men två energiska och glada läkare kom ut på parkeringen och tog prover på Jackie i bilen! När de såg hennes inflammerade hals och tandkött sade de båda två: Oj, djävlar! Oj, djävlar! Efter sju minuter fick vi svar: körtelfeber. För tonåringar kan det tydligen bli så här allvarligt som för Jackie. Den diagnosen var extremt viktig, eftersom hon eventuellt inte får idrotta under den närmaste månaden då mjälten kan brista. Även levern kan påverkas av körtelfeber.

Man kan inte fortsätta att tycka att The show must go on, nu gäller det att alla tar ansvar! Annars kommer människor med olika sjukdomar att få vård för sent, när man inte får komma in till sjukhusen för en ordentlig undersökning av rädsla för coronaviruset. Vi måste alla hjälpa till att stoppa spridningen så att sjukvårdspersonalen kan återgå till sansade undersökningar och diagnoser.