Krämig italiensk kycklinggratäng med parmesanost, soltorkade tomater och örter

Vi äter oftast ganska ren mat, inte så ofta gratänger där maten är krämig och såsig. Men igår ville jag laga kyckling (reko kyckling) på ett nytt sätt som omväxling och hittade ett recept av Tareq Taylor som jag utgick ifrån. Det blev väldigt gott och smakrikt.

Till 4 personer
8 kycklinglårfiléer med skinn
Flingsalt
Svartpeppar
10 soltorkade tomater, helst i olja
1 klyfta vitlök
0,5 röd chilifrukt (utan kärnor)
1 tsk torkad timjan
1 tsk torkad oregano
3 dl kycklingbuljong (jag använde kycklingfond och ökade mängden grädde istället)
1,5 dl vispgrädde (jag använde 5 dl grädde och hällde i kycklingfond, alltså inget vatten)
1 dl parmesanost, fint riven

Serveras med
Körsbärstomater i halvor
0,5 kruka basilika
4 port pasta

Gör så här
1. Värm ugnen till 180 grader om du har varmluft, annars 200 grader
2. Fräs kycklingen på medelvärme i stekpanna tills den får lite färg runtom. Salta och peppra. Lägg över i en ugnsform.
3. Strimla de soltorkade tomaterna. Skala och finhacka vitlöken. Finhacka chilin. Fräs tomaterna, vitlöken och chilin i ett par minuter.
4. Krydda med timjan och oregano och häll i kalvfond, grädde och riven parmesanost. Låt det sjuda försiktigt tills osten smälter.
5. Häll såsen över kycklingen i formen.
6. Grädda i mitten av ugnen i cirka 15 minuter eller tills kycklingen är klar.
7. Dekorera med körsbärstomaterna i halvor och basilikablad.
8. Servera med kokt pasta.

En kärlekshistoria som gjorde stort intryck på mig

I veckans helgfråga är det en fråga som jag tipsat om : Nämn en bok som gjort stort intryck på dig. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tipsade om den frågan, det är ju nästan omöjligt att nämna bara en.

Men en bok som jag aldrig kommer att glömma är Bea Uusmas skildring av hur hon forskade kring Andrées polarexpedition, och kom fram till vad de tre äventyrarna sannolikt dog av – Expeditionen: Min kärlekshistoria. Hon är helt besatt av Andrées misslyckade luftballongsfärd som slutade med döden ute på Vitön, och jag kände hur jag blev detsamma under tiden jag läste. Hennes kärlekshistoria blev även min när jag läste. Om ni inte läst, gör det!

Mias bonusfråga: Finns det något du skulle vilja bli bättre på? 

Jag vill bli bättre på allt som jag ägnar mig åt; skrivande, ridning, matlagning, att odla grönsaker, planera min tid. Men det finns en sak som jag kanske borde bli bättre på, och det är att städa. Det är trivsamt när det är välstädat med tulpaner i blomvaserna och inga boktravar vart man än tittar. Nej, där hittar jag på ;) Jag älskar att se böcker överallt!

Men om jag hade tid och åtminstone någon slags talang skulle jag vilja lära mig att spela piano. Det är så fint att lyssna på våra döttrar när de spelar instrument, och vem tycker inte att det vore otroligt mysigt att bara sätta sig vid pianot och spela, ungefär som i den danska teveserien Badhotellet. Eller att samlas allihop kring pianot på julafton.

Monster i terapi: utforskning av klassisk skräck

I slutet av januari gavs Monster i terapi ut på Norstedts förlag. Jag tänkte först att den boken inte är för mig, jag läser inte skräck och temat är ju ganska konstigt… Några av den gotiska skräcklitteraturens mest kända monster; Dr Jekyll, Carmilla, Frankensteins monster och Dorian Gray, går i terapi hos en psykolog för att lära sig leva med sig själva. Och sedan försvinner psykologen.

Men ju mer jag har hört och läst om den här boken, dels i sociala medier, dels under en intervju i teveprogrammet Babel, desto mer nyfiken har jag blivit. De problem som monstren tampas med är ju sådana som gäller än i dag:

Dr Jekyll: Hur lär man sig acceptera sina oönskade sidor?
Carmilla: Hur bejakar man sin sexualitet i en värld med alltför snäva ramar?
Frankensteins monster: Om alla bemöter dig med rädsla, kan du annat än hata dig själv?
Dorian Gray: Hur åldras man med värdighet i ett samhälle besatt av skönhet?

Jag har bestämt mig för att läsa böckerna om de fyra monstren, och sedan Monster i terapi. Jag har sett delar av filmer om Frankensteins monster och om Dr Jekyll och Mr Hyde, men längre än så har jag aldrig kommit. Dags att bli mer påläst om den klassiska skräcklitteraturen, och sedan avrunda med Jenny Jägerfelds och Mats Strandbergs bok. Jag återkommer med analys och omdöme.