Fest, skratt och glädje på Jackies student ♥

Fredagen den 13 juni var det dags, Jackie tog studenten! Efter tre intensiva och lärorika år på ekonomiprogrammet (och minst lika många erfarenheter utanför skolan) var det dags att fira stort!

Perfekt väder och en helt fantastisk stämning när Jackie sprang ut, med blommor, nallar och skyltar i massor!

Glädjen var total och både släkt och vänner fanns på plats för att ta emot henne.

Sedan var det dags att ringa runt för att samla ihop alla i sina egendesignade studentoveraller och hoppa upp på flaken. Musiken dånade, konfettin yrde och ungdomarnas glädje smittade av sig på alla oss andra!

Till Bellas student beställde vi catering, men den här gången ville Jackie att jag skulle laga maten. Litet intensivt på slutet när allt skulle fram till trettio gäster samtidigt, men tack vare hjälp med att lägga ihop en sallad och att bära ut maten så gick allt jättebra. Och känslan för mig, att få bjuda på hemlagat, var verkligen värd mödan.

Vi bjöd på bland annat fransk potatissallad, ostbricka, rosépepparlax, potatisgratäng, olika pastasallader, grönsallad med bland annat jordgubbar, nektariner och basilika, fläskfilé i gräddig sås med sambal oelek, hemgjorda köttbullar med litet extra smör och kryddpeppar och bröd. Somrigt och väldigt mycket mat. Vi åt rester i flera dagar :)

Så här uppsluppen och mysig stämning var det hela dagen, verkligen ett minne för livet!

Efter maten fortsatte festen med lekar. Vi spelade en variant av beerpong, fast med läsk för barnen, med bollar som studsade åt alla möjliga håll :)) Vi hade också ordnat en tipsrunda om Jackie, och gästerna fick bland annat gissa vad hon helst ville bli när hon var liten (svar: jobba på Island med vita katter).

Dagarna innan studentmottagningen åkte Bella och jag till skogen och plockade vilda blommor och även lupiner i ett dike, och sågade ned björkar att inreda tältet med. Så mysigt med alla förberedelser, som sedan blev en så mysig dag! Minnen för livet.

♥

Recension av Flykten – Jane Harper fortsätter att överraska i tredje delen om Aaron Falk

Med Flykten återvänder Jane Harper med en tredje bok om Aaron Falk. De tre böckerna i serien skiljer sig ganska mycket åt i både ton och fokus.

Från Australiens karga inland, via vildmark till bördigt vindistrikt

I Hetta var kriminalgåtan spännande, men det som gjorde att jag fastnade var de otroligt vältecknade person- och miljöbeskrivningarna. Jag var praktiskt taget i Australien, och upplevde den snustorra marken och den brännande solen i ett uttorkat landskap.

I Falska vänner fick kriminalgåtan större fokus, medan person- och miljöbeskrivningarna tonades ned, vilket drog ned läsupplevelsen för mig.

Med Flykten tar författaren ännu ett nytt grepp. Det här är en stillsammare berättelse än de tidigare två. Här får relationer och inre konflikter ta större plats än brottsutredningen, och – litet överraskande – även större plats än miljöbeskrivningarna.

Om Hettas främsta fokus var miljön, och Falska vänners fokus var själva brottet, så är Flykten en berättelse som främst lyfter fram människorna.

Psykologisk vardagsrealism när en mamma försvinner

Aaron Falk har rest från Melbourne till en litet vindistrikt i Sydaustralien, där tiden tycks stå still och han ges tid och möjlighet att komma ned i varv, lyssna till sina känslor och bearbeta sitt förflutna.

Kriminalgåtan finns där, och visst förvillas man och leds på fel spår, men kriminalutredningen fungerar främst som en ram för berättelsen snarare än dess drivkraft.

Handlingen kretsar kring ett mystiskt försvinnande. En kvinna i vänkretsen tycks ha lämnat sin bebis i barnvagnen under en festival och försvunnit spårlöst. Ett år senare samlas hennes familj och vänner för att fira det dop som sköts upp på grund av försvinnandet.

Aaron Falk är där privat, som nära vän till familjen och blivande gudfar, och inte i sin yrkesroll som federal ekobrottsutredare. Men snart börjar han ana att allt inte är som det verkar. I skuggan av det olösta försvinnandet uppdagas sprickor i den till synes sammansvetsade gemenskapen.

En stillsam final – eller början på något nytt?

Det här är en bok för den som uppskattar långsamt berättande och djup karaktärsutveckling, inte minst hos en av modern kriminallitteraturs mest lågmälda och samtidigt väldigt sympatiska och trovärdiga huvudpersoner.

Vissa tycks tro att det här är den avslutande delen i serien om Aaron Falk, men jag har förstått att Jane Harper föll det vackra landskapet och den lugna livsstilen när hon var där för att göra research, och att det var fantastiskt att mentalt kunna återvända dit när hon skrev Flykten.

Jag både hoppas och tror att vi kommer att få möta Aaron Falk igen.

Betyg: 4/5
Antal sidor: 379
Serie: Aaron Falk, # 3
Utgivningsdatum: 2025-04-25
Förlag: Modernista
Översättare: Maria Lundgren
Originaltitel: Exiles
Formgivning: Rachel Vale
ISBN: 9789181082692
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥

I dag fyller vår lilla Shelly 11 år ♥

Åtta veckor, och så overkligt liten, ullig och söt ♥

Alltid med blicken nyfiket framåt! Och fortfarande blir hon alldeles vild av glädje när vi tar fram kopplet, då vankas det äventyr!

En både gosig och busig liten tjej :)

Så fort kameran och böckerna kommer fram, vet hon precis var hon skall sitta för att vara med på bild 📚 📸, en riktig bokhund!

Vår vackra följeslagare under 11 år ♥

Hon har vuxit upp sida vid sida med Bella och Jackie, från det att de var barn tills de nu är unga vuxna. Hon har busat runt i huset och dragit ihop alla mattor. Hon har tassat med oss genom livet, i ur och skur. Men helst på de soligaste och varmaste platserna! Hon är liten och tuff i lyxförpackning, och viker inte för någonting.

Visst, hon är elva år nu, vilket, om man ska räkna i människoår, är ungefär 70. Hon går försiktigare i trappan, och hon sover litet mer än förut. Men hon är lika pigg på äventyr som alltid, vår lilla krutlady.

♥