Recension av Flykten – Jane Harper fortsätter att överraska i tredje delen om Aaron Falk

Med Flykten återvänder Jane Harper med en tredje bok om Aaron Falk. De tre böckerna i serien skiljer sig ganska mycket åt i både ton och fokus.

Från Australiens karga inland, via vildmark till bördigt vindistrikt

I Hetta var kriminalgåtan spännande, men det som gjorde att jag fastnade var de otroligt vältecknade person- och miljöbeskrivningarna. Jag var praktiskt taget i Australien, och upplevde den snustorra marken och den brännande solen i ett uttorkat landskap.

I Falska vänner fick kriminalgåtan större fokus, medan person- och miljöbeskrivningarna tonades ned, vilket drog ned läsupplevelsen för mig.

Med Flykten tar författaren ännu ett nytt grepp. Det här är en stillsammare berättelse än de tidigare två. Här får relationer och inre konflikter ta större plats än brottsutredningen, och – litet överraskande – även större plats än miljöbeskrivningarna.

Om Hettas främsta fokus var miljön, och Falska vänners fokus var själva brottet, så är Flykten en berättelse som främst lyfter fram människorna.

Psykologisk vardagsrealism när en mamma försvinner

Aaron Falk har rest från Melbourne till en litet vindistrikt i Sydaustralien, där tiden tycks stå still och han ges tid och möjlighet att komma ned i varv, lyssna till sina känslor och bearbeta sitt förflutna.

Kriminalgåtan finns där, och visst förvillas man och leds på fel spår, men kriminalutredningen fungerar främst som en ram för berättelsen snarare än dess drivkraft.

Handlingen kretsar kring ett mystiskt försvinnande. En kvinna i vänkretsen tycks ha lämnat sin bebis i barnvagnen under en festival och försvunnit spårlöst. Ett år senare samlas hennes familj och vänner för att fira det dop som sköts upp på grund av försvinnandet.

Aaron Falk är där privat, som nära vän till familjen och blivande gudfar, och inte i sin yrkesroll som federal ekobrottsutredare. Men snart börjar han ana att allt inte är som det verkar. I skuggan av det olösta försvinnandet uppdagas sprickor i den till synes sammansvetsade gemenskapen.

En stillsam final – eller början på något nytt?

Det här är en bok för den som uppskattar långsamt berättande och djup karaktärsutveckling, inte minst hos en av modern kriminallitteraturs mest lågmälda och samtidigt väldigt sympatiska och trovärdiga huvudpersoner.

Vissa tycks tro att det här är den avslutande delen i serien om Aaron Falk, men jag har förstått att Jane Harper föll det vackra landskapet och den lugna livsstilen när hon var där för att göra research, och att det var fantastiskt att mentalt kunna återvända dit när hon skrev Flykten.

Jag både hoppas och tror att vi kommer att få möta Aaron Falk igen.

Betyg: 4/5
Antal sidor: 379
Serie: Aaron Falk, # 3
Utgivningsdatum: 2025-04-25
Förlag: Modernista
Översättare: Maria Lundgren
Originaltitel: Exiles
Formgivning: Rachel Vale
ISBN: 9789181082692
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

I dag fyller vår lilla Shelly 11 år ♥

Åtta veckor, och så overkligt liten, ullig och söt ♥

Alltid med blicken nyfiket framåt! Och fortfarande blir hon alldeles vild av glädje när vi tar fram kopplet, då vankas det äventyr!

En både gosig och busig liten tjej :)

Så fort kameran och böckerna kommer fram, vet hon precis var hon skall sitta för att vara med på bild 📚 📸, en riktig bokhund!

Vår vackra följeslagare under 11 år ♥

Hon har vuxit upp sida vid sida med Bella och Jackie, från det att de var barn tills de nu är unga vuxna. Hon har busat runt i huset och dragit ihop alla mattor. Hon har tassat med oss genom livet, i ur och skur. Men helst på de soligaste och varmaste platserna! Hon är liten och tuff i lyxförpackning, och viker inte för någonting.

Visst, hon är elva år nu, vilket, om man ska räkna i människoår, är ungefär 70. Hon går försiktigare i trappan, och hon sover litet mer än förut. Men hon är lika pigg på äventyr som alltid, vår lilla krutlady.

Sommaren 1985, av John Ajvide Lindqvist – en djupgående analys

Det här är en fantastisk bok med, som jag tolkar den, ett otroligt djup. Jag kommer först att återge ramen för berättelsen, och därefter dela med mig av mina tolkningar, som först spretade åt olika håll, men som jag nu känner mig ganska trygg i. Det är en berättelse som kan läsas som skräck, relationsdrama och existentiell symbolik, allt i ett.

En vänskap som prövas – och förändras

Ett kompisgäng på sju personer har hängt ihop varje sommar ute på Särsö i Stockholms skärgård. De känner varandra utan och innan och har sina roller klara sedan tidigare. Den här sommaren har alla utom en fyllt fjorton år. Redan när båten lägger till vid ångbåtsbryggan, och två av tjejerna kliver av, blir det uppenbart att dynamiken i gruppen kommer att förändras.

Ett övernaturligt fynd

Mystiken tätnar omgående, när killarna som bestämt sig för att ta egen båt till den svårtillgängliga ön Svärtan, får syn på en varelse som tycks vara en blandning mellan fisk och människa. Hon är fastbunden, troligtvis för att dö en plågsam död på stranden. Hon är inte vacker som Disneyprinsessan Ariel, och hon är uppenbart ett rovdjur, med tanke på hennes vassa tänder. Men också liten och nätt, och påminner om en liten sjöjungfru.

De bestämmer sig för att rädda henne, och gömmer henne i en bod på Särsö, där hon hålls vid liv i ett stort vattenfyllt badkar tills hon återfår krafterna.

Skräck, skuld och moral

Kombinationen av något övernaturligt i ett realistiskt sammanhang brukar inte riktigt fånga mitt intresse, men den här berättelsen gör det, kanske för att den rymmer flera lager. Man kan läsa den som en skräckhistoria om en räddad sjöjungfru, med allt vad det innebär. Det är övernaturligt, det är obehagligt och man känner hela tiden en krypande oro. Ungdomarna ställs inför olika moraliska dilemman, och fattar beslut som kommer att påverka dem allihop. Sjövarelsen lämnar inte bara mentala, utan även fysiska bevis på att hon finns, men samtidigt undrar man om hon verkligen gör det?

En ödesdiger hemlighet

Man kan också läsa berättelsen som en relationsroman som utspelar sig i brytpunkten mellan barn och ungdom, där identitet, vänskap och kärlek omprövas och tar nya vägar. Alla har hemligheter för varandra, både inom kompisgänget och mellan de vuxna och ungdomarna, och hemligheter skapar alltid misstänksamhet och slitningar. Beslutet att rädda sjövarelsen och hålla det hemligt, är bara en av alla hemligheter under den här sommaren, men kanske den mest ödesdigra.

Sjöjungfrun som symbol för något annat

På ett tredje plan läser jag berättelsen som något mer existentiellt. Sjöjungfrun blir en sorts projektion av ungdomarnas inre tillstånd; deras ensamhet, begär, skuld, längtan eller sår. Hon förändras inte, men hur de ser på henne avslöjar vilka de är och vad de kämpar med.

Sjöjungfrun kanske inte ens är en varelse i traditionell bemärkelse. Kanske är hon ett symboliskt skeende, en undermedveten kraft, som sätter igång inre processer i en grupp där alla befinner sig i känsliga skeden av livet; pubertet, sorg, identitetssökande. Hon är inte där för att förstås, utan för att utlösa förändring. En metafor snarare än en karaktär. En förlust av barndom. En sorgeprocess. En längtan efter att få försvinna.

Från bok till film

Under sommaren filmas berättelsen ute i Stockholms skärgård, för att sedan visas på SvT nästa år. Jag har fått en väldigt tydlig bild av de olika karaktärerna i boken, så jag är nyfiken på hur skådespelarna kommer att gestalta dem. Och jag undrar hur filmteamet kommer att få till stämningen och det magiskt, övernaturliga. Och sjöjungfrun förstås.

Har du läst Sommaren 1985? Vad tror du att sjöjungfrun egentligen är?

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 326
Utgivningsdatum: 2023-05-30
Form: Alexander Jansson
Förlag: Ordfront
ISBN: 9789177753360
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera