… jag skrattar ihjäl mig åt hur den här veckan har börjat…
Måndag
Vilken dag… Tappar kastrullen med fisksås så att den stänker på väggar och golv. Välter ut vattenglaset på bordet. Fastnar med halsduken i plånbokens dragkedja i butiken och kommer inte loss… Orsakar förstås skratt bland kunder och personal. Och så i receptionen, då säger hon i telefonen, ”flickan är här nu”… Tack för den…
Tisdag
Vilken dag… Kommer in från stallet och ser att katten eller hunden mått väldigt illa på hallgolvet. Ser något svart och hårigt och tänker: jaha, är det det där som är en hårboll. Ganska nöjd med att ha lärt mig något nytt..! Efter en stund ser jag något i Alices hundsäng. Hämtar papper för att torka bort det… Och det är nu ni ska sluta läsa om ni är känsliga… En delvis avgnagd svans, en liten fot och tarmar från en svart råtta… Jag har ingen aning om det är katten eller hunden som fångat den, men fy så äckligt!! Nu vill jag flytta igen…
Onsdag
Vilken dag!! Jag som hela tiden önskar att jag kunde utstråla litet mindre flickaktigt utseende och mer mogen kvinna fick en superstart på dagen! På väg in på verkstaden höll jag upp dörren för en äldre herre med hatt. Han blev så glad över den gesten att han tog han av sig hatten och bugade för mig! Vilken gentleman! Och inte nog med det. Jag gick vidare fram till kassan på bilverkstaden, och då blev jag kallad damen! Två män inom fem minuter som förstått att jag INTE är en flicka, utan en mogen kvinna – underbart!
Och det kommer mera! Mannen med hatten kom tillbaka, slog sig ned vid mig i väntrummet, knäppte plötsligt med fingrarna till personalen (som han uppenbarligen kände) och beställde in varsin cognac..! Som han raskt ändrade till två drinkar..! Vilken härlig människa. Vi fick förstås inga drinkar, men en lång och trevlig pratstund blev det och jag lärde mig en del nytt om både fotbollslag och annat. Och jag kom till en ny insikt… Jag har mer än gärna en flickaktigt utseende, och avstår gärna pondusen, om det innebär att andra människor vågar börja prata med mig. Det känns toppen!
Mannen med hatten fick sin bil levererad och jag väntade ensam kvar på att extranyckeln till min bil skulle bli programmerad och installerad. Men vilken tid det tog… Det visade sig att min nyckel (den enda jag har, och därför anledningen till att jag behöver en till) inte är huvudnyckeln. Därför gick det inte att programmera en extranyckel till mig. Nehej… Jag får väl leva med att bara ha en nyckel då, inga problem. Men så enkelt var det inte… Personalen på verkstaden hade redan börjat omprogrammeringsprocessen, och avkodat min bil..! Så nu fungerade inte den första nyckeln heller. Faktiskt fungerade inte bilen alls. ”Du måste byta styrboxen för att kunna köra bilen”. Samtidigt såg jag tre män knuffa ut min bil på parkeringen utanför.
Verkstaden erbjöd en lånebil på obestämd tid… som ser ut så här…
Man kan bara skratta åt alltsammans. Nu skall jag i alla fall utfodra hästarna. Håll tummarna för att jag inte försvinner i ett slukhål…
