Böcker lästa 2016 – Sida 4 – Just nu

Bildernas betydelse i bloggen

Publicerat den 6 december, 2016 av Justnujusthar6 kommentarer

Veckans bokbloggsfråga i Barnboksbloggen:

Hur viktiga är bilderna när du bloggar och när du läser bloggar?
Vad föredrar du när du läser bokrecensioner, förlagets officiella bild på bokomslaget eller personligt tagna bilder på boken ifråga?
Har du något annat att tipsa om eller diskutera kring när det gäller bilder på bokbloggar?

För mig är svaret givet – i min blogg är bilderna viktiga, men inte lika viktiga som texterna. Till bokrecensioner fotar jag oftast böckerna jag har läst, eftersom jag gillar att placera böckerna i en miljö som antingen speglar innehållet eller lyfter fram boken. Fotot på Slutet på sommaren blev jag nöjd med eftersom halmen, färgerna och ljuset passade till boken, både till innehåll och omslag.

I andras bloggar gillar jag om det är snygga bilder, men texterna är förstås viktigast. Egna bilder på böckerna visar ofta bättre hur böckerna faktiskt ser ut, hur stora de är och hur tjocka. Ser man bara omslaget säger det inte så mycket.

Här finns svar från andra bloggare på veckans bokbloggsfråga. Klicka gärna in och läs!

♥

Recension: Kärlekens fyra årstider, av Grégoire Delacourt

Publicerat den 5 december, 20165 december, 2016 av Justnujusthar2 kommentarer

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2016-11-01
Förlag: Sekwa förlag
Översättare: Sofia Strängberg
Omslag: Magnus Petersson
ISBN: 9789187648670
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

”Det är sommaren 1999. Somliga tror att det är den sista sommaren innan jordens undergång.”

Det är sommar i Le Touquet och överallt slår kärlekshistorier ut i blom. Däribland fyra par vars liv snuddar vid varandra med oanade följder. Femtonårige Louis hoppas bli mer än vän med Victoire, flickan med gyllenblont hår och smaragdögon. Isabelle, 35 år, har blivit lämnad av sin man men varit kär i Jérôme sedan tonåren. 55-åriga Louise flyr äktenskapets monotoni för att upptäcka nya känslor och passion. Paret Rose och Pierre, 75 år gamla, upplever fortfarande kärleken efter femtio års äktenskap. Deras fyra berättelser korsas och flätas försiktigt samman. Grégoire Delacourt ger oss en elegant men skarpsynt inblick i kärlekens alla faser. Och som vi vet har kärleken ingen ålder.
.

Så tyckte jag om boken

Bokens drömska omslag liksom den väl valda titeln speglar innehållet väldigt bra. Det är typiskt franskt på just det sättet som man kan förvänta sig av fransk litteratur och även film; det är melankoliskt, det är känslosamt och det är väldigt, väldigt charmigt. Berättelserna är fina och hjärtevärmande. Som läsare fångas man upp direkt av stämningen som författaren förmedlar, inte minst genom språket. Efter bara ett par sidor slår pulsen långsammare och jag känner mig både sorgsen och tillfreds på samma gång.

Det här är en varm och lättläst bok som jag sträckläste på bara ett par timmar. En riktigt trivsam feelgoodbok, som lämnar kvar både en känsla av vemod och ett nöjt leende på läpparna.

♥

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 48

Publicerat den 4 december, 20164 december, 2016 av Justnujusthar34 kommentarer

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Faktiskt alla böcker jag hittills läst från förlaget sekwa har varit väldigt, väldigt bra. Samma sak med Kärlekens fyra årstider. Den består av fyra olika berättelser som flätas samman och skildrar kärlekens olika faser och former. Citatet är från den första berättelsen, om femtonårige Louis som väntar på att Victoire, flickan med gyllenblont hår som är hans bästa vän, skall lämna barndomen bakom sig och börja se honom som mer än en vän.

Citatet kommer från sidan 31:

Jag väntade på att hon skulle växa upp, mamma. Jag väntade på att hon skulle lägga huvudet mot min axel. Jag väntade på att hennes läppar skulle skälva när jag kom närmare. Jag väntade på att de där bedövande dofterna skulle säga: Kom, du kan komma nu, du kan förlora dig själv i mig, du kan bränna dig. Jag väntade på att få säga ord till henne som slår en med häpnad. Ord som banar väg för ett liv tillsammans. En stor glädje. Och ibland en katastrof. Jag väntade på att hon skulle vänta på mig, mamma. Att hon skulle säga ja. Ja, Louis, jag vill bära din flätade gräsring och jag vill bli din. Jag väntar.

Här finns fler smakbitar ur bra böcker.

Ha en fin andra advent!