Ensam i Paris och andra historier, av Jojo Moyes

Den första roman jag läste av Jojo Moyes var Sista brevet till din älskade, som verkligen berörde och grep tag i mig genom framförallt de varma och trovärdiga personbeskrivningarna. Senare läste jag Etthundra mil, och blev inte lika övertygad.

Men det är ändå något i Jojo Moyes berättarstil som gör att man vill läsa mer. Kanske är det att igenkänningen är hög. Även om historierna i sig inte alltid håller hela vägen, gör oftast hennes personbeskrivningar det. Hennes karaktärer känns igen i vänner och bekanta, och sig själv. Och till skillnad från i verkliga livet brukar hennes protagonister få upprättelse, man kan lita på att det ordnar sig. När böckerna är utlästa lägger man ifrån sig dem med ett nöjt leende på läpparna, som om också det egna självförtroendet fått sig ett lyft.

Så är det med Ensam i Paris och andra historier. Boken innehåller två längre noveller och nio kortare. Den jag tycker bäst om är en av de längre; Ensam i Paris. I typisk feelgoodstil börjar det i moll och slutar i dur, precis så som vi förväntar och oss vill ha det när vi väljer en bok av Jojo Moyes.

Trött på andras ständiga pikar och gliringar om hur präktig hon är, bestämmer sig Nell för att göra något oväntat. Av en slump får hon se att resebyrån säljer två flygbiljetter till Paris till priset av en. Pojkvännen reagerar inte som hon tänkt när hon berättar att hon bokat biljetter för dem till romantikens huvudstad, men hon sätter igång att planera för allt de skall göra under några dagar i Paris. När hon sitter på terminalen dyker inte pojkvännen upp. Han lovar att komma med ett senare flyg, men han har förstås inte haft någon avsikt att följa med alls. Vilket hon upptäcker när hon redan är framme i Paris och har checkat in på hotellet. Efter mycket vånda bestämmer hon sig för att ändå stanna i Paris och utforska staden på egen hand.

Såklart träffar Nell en fransman som tar med henne på sin vespa till alla kända sevärdheter i Paris. Det ena leder till det andra, och efter en del missförstånd och förvecklingar slutar historien precis så lyckligt som vi visste redan från början att den skulle göra. Ensam i Paris är en romantisk och fin berättelse med väldigt mycket fransk känsla.

Övriga berättelser når inte upp till samma nivå som Ensam i Paris, men innehåller samma fina personbeskrivningar som alltid hos Jojo Moyes, och dessutom flera oväntade slut som gör även dem väl värda att läsa.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 286
Utgivningsdatum: 2017-09-13
Förlag: Printz Publishing
Originaltitel: Paris for One and Other Stories
Översättare: Helen Ljungmark
Formgivning: Sara R Acedo
ISBN: 9789188261984
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Recension: Expeditionen. Min kärlekshistoria, av Bea Uusma

https://www.instagram.com/p/BfoQGwpDFrp/?taken-by=justnujusthar

Jag har tänkt läsa den här boken så många gånger, men jag har inte känt mig tillräckligt lockad av att läsa om en polarexpedition som skulle genomföras för ungefär 120 år sedan i en vätgasballong till Nordpolen, och som misslyckades och alla tre deltagarna dog. Men i morse vaknade jag redan vid fem, utvilad och pigg i ett tyst och stilla hus med sovande man och barn. Jag hämtade boken om ingenjör Andrées polarexpedition och började läsa. När resten av familjen vaknade var boken utläst och fullproppad med minneslappar på många sidor. Vilken fantastisk bok! Jag blev så gripen av berättelsen och känner mig fortfarande alldeles omtumlad och matt.

Tre män ger sig som första svenskar iväg i en luftballong som inte ens är provflugen. Planen är att under trettio dagar ta sig till Nordpolen där de från luften skall släppa ned en boj som en markör att de var först på platsen, och sedan flyga vidare till fastlandet. Redan vid start blir luftballongen ostyrbar, men expeditionen fortsätter ändå. Redan efter två dagar tvingas de nödlanda på packisen utan land i sikte åt något håll, ensamma i ett av jordens mest otillgängliga områden. De tre männen bestämmer sig för att vandra tillbaka mot land där de kan hittas och undsättas, dragandes på varsin drygt hundra kilo tung släde med allt vad de kan tänkas behöva, och utöver detta även uppslagsverk, kravatter, halsduk av rosa siden med vita ränder, en rund bordsduk med hålsöm och fransar, portvin och champagne… Drygt trettio år senare hittas männen på en öde glaciärö i ishavet. Det som skulle bli en historisk triumf och ett ärofyllt svenskt hjältedåd, med stöd av bland andra den svenske kungen Oscar II och Alfred Nobel, slutade i tragedi.

Man kanske måste vara så besatt som Bea Uusma av en viss olöst gåta, vilket polarexpeditionens tre deltagares död varit, för att lyckas göra en så grundlig efterforskning som hon har gjort. Hon har läst allt som finns skrivet av andra författare och forskare om polarexpeditionen, alla arkiverade dokument inklusive Andrée-expeditionens dagböcker och obduktionsrapporter, hon har besökt museum och sökt upp och intervjuat relevanta personer som skulle kunna belysa gåtan. I boken ingår avsnitt om dödsorsakerna, vilka grundar sig på ett års arbete med medicinsk-statistisk evidensanalys. Hon har dessutom gjort flera misslyckade och en lyckad forskningsresa till Vitön, platsen där de tre männen i expeditionen dog. Allt detta berättar hon om på ett lättfattligt och otroligt fängslande vis.

”Det tar en stund innan mina ögon ställer om sig från färg till svartvitt, men så plötsligt känner jag igen mig. Jag står precis på Frænkels dödsplats. Jag tar två steg upp på klippan. Jag sätter mig exakt där Andrée satt när han hittades, med benen utsträckta som han, och när jag höjer blicken ser jag precis samma sak som han såg. Jag tittar rakt på Strindbergs grav.”

Det som skiljer Bea Uusmas bok från andra böcker om Andrées polarexpedition, är självklart att hon kan presentera väldigt övertygande nya rön om hur de tre männen dog. Under de tre sidor i boken (s 226-228) som är en rekonstruktion av vad som hände, och således Bea Uusmas egna spekulationer utifrån de fakta hon presenterat i resten av boken, får man en väldigt trovärdig bild av den sorgliga avslutningen på expeditionen.

Men det som också skiljer hennes bok från andras om samma ämne, är angreppssättet hon valt. Istället för att redogöra för hur ingenjör Andrée som en man av sin tid satte för stor tro till tekniken, blundande för risker och felbedömde naturens makter, och hur de tre skrivbordsmännen inte alls var rustade för en polarexpedition, väljer hon att berätta om den misslyckade polarexpeditionen som en kärlekshistoria ur två perspektiv. Dels ur sin egen passion och besatthet av vad som hände, dels ur kärlekshistorien mellan en av expeditionens deltagare och hans fästmö. Det är så fascinerande och spännande att följa Bea Uusmas steg mot gåtans lösning.

”Jag beställer ut kartongen. Jag vecklar upp det rosa silkespapperet och lägger de båda paren långkalsonger bredvid varandra på bordet. Det luktar död. Jag försöker sträcka ut det ihopknöglade, sandiga tyget. Först reagerar jag inte. Jag tittar och tittar, liksom alldeles blank. Det är så svårt att värdera vad man ser, om man inte vet vad man ska leta efter. De riktiga bevisen ropar inte högt. Men så hejdar jag mig. Flera gånger har jag trott att jag hittat lösningen på gåtan. Jag orkar inte jaga upp mig längre, så nu när det sker igen, försöker jag att hålla mig lugn. Ändå dunkar mitt hjärta upp i halsen.”

Som ni ser på omslaget har den här boken vunnit det fina Augustpriset. Det gjorde den i fackboksklassen år 2013. Min erfarenhet av Augustprisnominerade böcker i fackboksklassen är att de är väldigt välskrivna och intressanta, och dessutom överraskande lättlästa trots ett ofta komplicerat ämne. Augustprisvinnare brukar fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Alla de här kriterierna uppfyller Bea Uusmas bok med råge. Den har blivit min kärlekshistoria. Jag rekommenderar alla som ännu inte har läst den att göra det.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 240 (pocketboken)
Utgivningsdatum: 2014-10-23
Förlag: Norstedts
Form: Lotta Kühlhorn
ISBN: 9789113061658
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Recension: En ny tid, av Ida Jessen

Det här är en lågmäld, varm och vacker berättelse om Lilly Bagge som efter tjugo år som trogen maka och följeslagare till doktor Vigand Bagge, plötsligt står ensam efter hans hastiga insjuknande och bortgång.

Det är tidigt 1900-tal och som ofta skedde vid den tiden slutade Lilly sin anställning som lärarinna när hon gifte sig med doktor Bagge. Hon är van att anpassa sig efter sin make, så att han inte skall tycka att hon är allt för enfaldig och känslomässig. I dagboksform funderar hon över hur det kom sig att livet blev som det blev, och vad hon vill med sitt fortsatta liv.  ”Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem ska påminna mig om vad jag ska tycka? Vem ska hålla mig på plats?”

Det blir snart tydligt att äktenskapet snarare var lämpligt än lyckligt, utan förtrolighet och verklig närhet. På samma korrekta sätt som Vigand förhöll sig genom deras äktenskap, ser han till att hon inte blir lottlös när han är borta. Men till och med när han ligger för döden håller han inne med de kärleksfulla orden och handlingarna.

Vigands plötsliga död, efter alla år då hon anpassat sig efter honom, alla år då hon slätat över det hon egentligen vetat men inte stått ut med att veta, får Lilly att ta fram sin gamla dagbok och i ord fundera över den situation hon hamnat i. Vem hon är, vem hon var och vad hon vill.

”Han är död. Han finns inte. Han kommer aldrig att kunna böja sig över mig och placera en kyss på mitt huvud. Aldrig mer ska han komma stegande genom vardagsrummet, viftande med sin otillgänglighet framför näsan på mig. Aldrig mer kommer jag att sitta mittemot en uppslagen tidning vid frukosten.”

Trots dödsfallet och trots Lillys osäkra framtid sprudlar snart berättelsen av hopp. Jag läser och njuter av den här ljuvliga berättelsen. Ida Jessen har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som mellan raderna säger allt. Lilly Bagge står inför en ny tid, och vi får följa hennes väg in i den. Det är härlig läsning att få följa med på resan. Att få följa Lillys försiktiga förändring tillbaka till den levnadsglada och spontana kvinna hon en gång var, då hjärtat sprang före henne. Och jag njuter av beskrivningarna av det lilla samhället på Jylland och livet som levs där, så mycket att jag själv vill resa dit.

En ny tid är den första romanen av två om makarna Bagge. Hösten 2018 kommer Jessens bok Doktor Bagges anagram ut på svenska. I den får läsaren följa Lilly Bagges make, doktor Bagge, och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag längtar efter att läsa den, och få inblick i en åtminstone till det yttre väldigt stram, korrekt och okänslig person. Jag är så nyfiken på att få veta hur han såg på sin hustru, om det fanns verkliga känslor för henne eller om han hade känslor för någon annan.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2018-01-22
Förlag: Historiska Media
Originaltitel: En ny tid
Översättare: Ninni Holmqvist
Omslagsillustration: William Morris tapet
ISBN: 9789175455778
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris