Kategori: Bokrecensioner

Omslaget till den här romanen gjorde att min blick genast drogs till den. Jag blev nyfiken på vem som målat konstverket, och för den som är lika nyfiken som jag kan jag berätta att det är målat av Karin Mamma Andersson och kallas Heimat land, målat år 2004 i akryl och olja på duk, 80 x 280 cm.

Lika fint som bokens omslag är innehållet. Det är en stillsam berättelse om hur en ung kvinna som nyss lämnat tonåren flyttar med sin pojkvän till hans hemort etthundra mil norrut. Här är tempot långsammare än i storstaden som hon lämnat och de oskrivna sociala koderna helt annorlunda. Här låser man aldrig varken ytterdörren eller cykellåset, och alla som är födda på orten kan köra bil så snart man når ned med fötterna till pedalerna. Man kör bil på isen bara för att man kan.

Jag gissar att det är Arvidsjaur som är den verkliga motsvarigheten till Platsen i boken, dit hon flyttat och blivit kvar. Blivit kvar är precis vad som hänt henne. Det är inget medvetet beslut, hon har bara låtit allt fortgå så som det var tänkt innan flytten. Innan relationen tog slut, nästan innan de satte sig i bilen på väg med flyttlasset norrut. Hon arbetar i den lilla ortens livsmedelsbutik, köper samma sorts lösgodis och veckotidning en gång i veckan och följer med de andra till Hotellet och dricker på lördagarna. Utan att själv vara medveten om det anpassar hon sig successivt till den nya livsstilen. En dag svarar hon spontant jo istället för ja när hon håller med, men hon kommer ändå aldrig att riktigt passa in.

Livet rullar på i samma stillsamma tempo som romanen är skriven. Det är melankoliskt, men ändå inte sorgset. Hon gjorde sitt val när hon flyttade hit. Varför hon gjorde det valet är utåt sett för att flytta ihop med sin pojkvän, men man anar att skälet är något annat. Än är hon inte redo för nästa val, men bor man på Platsen måste man ha en förklaring till varför man flyttat hit, och varför man stannar. Ingen väljer att bo på Platsen utan en anledning. Någon anledning har hon inte. Hon väntar på att något skall inträffa som skall få henne att göra nästa val.

Egentligen händer ingenting, inte i den yttre handlingen, och ändå är det en så fängslande berättelse. Kanske just för det som inte uttalas, det som sker i huvudpersonens inre. Det som får henne att vakna upp med näsblod morgon efter morgon, tills en dag när det bara upphör.

Författaren, Elin Willows, är kulturjournalist bosatt i Finland där hon arbetar på Yle, Finlands public service-bolag för radio och TV. Inlandet är hennes debutroman. Det är en intellektuell roman, vilket avspeglar sig i både språket och ur det perspektiv som berättelsen skildras. Även om huvudpersonen har ett arbete som inte kräver akademisk utbildning, lyser författarens egen bildning igenom i berättarrösten och jag uppfattar det som att det är den som skapar känslan av utanförskap hos huvudpersonen snarare än att hon inte passar in på grund av skillnaderna i livsstil mellan den ort hon lämnat och den hon flyttat till.

Jag är väldigt svag för romaner skrivna på sparsmakad prosa där ingenting är övertydligt, snarare obestämt. Där författaren skildrar de yttre dragen, men lämnar öppet åt läsarna att tolka innehållet. Inlandet är precis en sådan roman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 204
Utgivningsdatum: 2018-01-20
Förlag: Natur & Kultur och Förlaget
Formgivning: Eva Wilsson
ISBN: 9789127153219
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

♥