Under två timmar, av Hanna Landahl


”Det hade gått över för fort. Smygande och utan att han märkt det hade den där tiden ebbat ut och plötsligt en dag hade han insett att allt som återstod av hans liv var arbetslinjen. Jobba till sjuttio, få cancer och dö med en känsla av stolthet över att hur som helst ha jobbat ihop till sin egen cancervård.”

Om jag berättar att mannen som tänker de här tankarna är en 37-årig gift och överviktig tvåbarnsfar som arbetar på en svensk myndighet, då kanske ni anar vad det handlar om? I mina ögon låter det som en massiv mitt-i-livet-kris. Staffan inser att alla de stora stegen i livet är tagna; arbete, fru, hem och barn. Allt spännande är redan gjort, det som följer känns som upprepningar.

Inte heller blev han den han som ungdom trodde att han skulle bli. Istället blev han en helt vanlig man, i sina egna ögon dessutom sämre än andra män i sin omgivning. De som håller sig i form, de som fortfarande har ambitioner och vill utvecklas. De som springer Göteborgsvarvet under två timmar.

Under två timmar är en lättläst historia om hur Staffan slits mellan att bli en karaktärsstark, lyckad och ansvarsfull person, precis som bäste vännen Henke, och att fortsätta i samma bekväma men tråkiga spår som tidigare. Det går inte så bra. Staffan trasslar in sig mer och mer i lögner och svek. I sitt fokus på sig själv och hur han själv mår bortser han från alla andra, inklusive sin fru, sina barn och sin bäste vän.

Jag har svårt för självcentrerade, självömkande och impulsstyrda karaktärer som låter sitt eget bästa gå ut över andra, och dessutom tror att de skall komma undan med det och förlåtas bara de ångrar sig och känner skam efteråt. Staffan är en sådan person. En typisk antihjälte. Han gör mig framförallt irriterad, och jag skulle vilja säga åt honom att ta av sig offerkoftan. Antingen uppskattar man det man har, eller rycker upp sig och gör något åt den situation man inte är nöjd med. Att låta sin egen bitterhet gå ut över omgivningen är inte ett sympatiskt drag. Men det är insiktsfullt och väl skildrat. Staffan framträder tydligt och beskrivningen av honom är trovärdig. Visst känner vi väl alla minst en person som agerat precis så här, vid just den här tidpunkten i livet?

Det jag uppskattar allra mest med den här boken är att den inte bara beskriver hur huvudpersonen vältrar sig i självömkan och avundsjuka, utan tar ett steg till och skildrar konsekvenserna av det. Jag har läst ett par böcker det senaste året som fokuserar enbart på män i kris, men inte skildrar vad som händer sedan, hur man hanterar en mitt-i-livet-kris när den uppstår. Det gör den här boken.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 282
Utgivningsdatum: 2018-04-25
Förlag: Polaris
Form: Kerstin Hansson
ISBN: 9789177950011
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Historieläraren, av Matt Haig

Det här är en bok helt i min smak. Den är lågmäld och eftertänksam och innehåller många funderingar om livet. Det som gör den så speciell är att den skildrar det förflutna med både samtida och nutida ögon, och det ger många nya spännande perspektiv.

Huvudpersonen i berättelsen är till det yttre den drygt fyrtioårige Tom Hazard, som i början av boken söker och får arbetet som historielärare på en grundskola i London. Som historielärare kan han lära ut det han själv upplevt och samtidigt ge sin nutida syn på historien. Han är nämligen född med en åkomma  som gör att han åldras betydligt långsammare än vanliga människor. Vi får följa med honom genom de senaste fyrahundra åren och får fina, sorgliga och insiktsfulla perspektiv på hur det skulle vara att leva längre än en vanlig livstid. Han har själv varit med om och upplevt den elisabetanska eran, häxprocesserna, William Shakespeare, James Cook, Josephine Baker och det glada 1920-talet, världskrigen och nu även 2000-talet.

Oftast vill vi vanliga människor leva vidare till varje pris, och önskar att vi kunde leva för evigt. Men om man redan har levt i fyrahundra år och upplevt världen förändras väldigt många gånger, men också sett att samma misstag upprepas gång på gång, vill man kanske allra helst bara vara en helt vanlig dödlig människa. För vad händer med en människa när en nyhet inte längre väcker ens nyfikenhet, man har redan sett och upplevt så mycket. Vad händer när man känner att man fastnat i en refräng som upprepas gång på gång.

Citatet är från sidan 44, då Tom funderar över hur livet förlorat sin mening efter fyrahundra år:

”Det föll mig in att människor inte levde bortom hundra år för att de helt enkelt inte var gjorda för det. Psykologiskt, menar jag. Man liksom tog slut. Det fanns inte tillräckligt med själv för att fortsätta. Man blev för trött på sitt eget sinne. På livet som upprepade sig. Att det efter ett tag inte fanns ett leende eller en gest som man inte hade sett förut. Det fanns inte en förändring i världsordningen som inte var ett eko av andra förändringar i världsordningen. Och nyheterna slutade vara nya. Själva ordet ”nyhet” blev ett skämt. Det var bara en cykel. En långsamt roterande nedåtgående cykel. Och ens tolerans för människorna, som begick samma misstag om och om och om och om igen, började avta. Det var som att fastna i en refräng som man en gång hade gillat men som nu fick en att vilja slita av sig öronen.”

Det som hindrar Tom Hazard från att ta sitt liv är dels löftet till sin älskade Rose, som dog ifrån honom, att leva vidare. Dels hoppet om att finna sin och Roses dotter som fötts med samma åkomma som han själv och som är försvunnen. Dels en kvinnlig kollega som han motvilligt dras till. Han vet att han inte får förälska sig och inleda en relation. Efter åtta år på samma plats måste han vidare för att inte avslöja sin åkomma.

Jag njuter av att läsa en så fint skriven bok. Jag tycker om rytmen i språket, jag tycker om den humor som plötsligt bubblar upp och jag älskar funderingarna kring stort och smått.  Det enda jag kan invända emot är att boken är litet onödigt lång, men läsningen flyter på ända till slutet, särskilt som berättelsen då tar en ny och spännande vändning.

Läs, och gärna innan boken blir film med Benedict Cumberbatch i huvudrollen och som producent. Den brittiske författaren, Matt Haig, kommer till Bokmässan i höst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 377
Utgivningsdatum: 2018-03-06
Originaltitel: How to stop time
Översättare: Karin Andrae
Förlag: Polaris
ISBN: 9789188647863
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

En modern familj, av Helga Flatland

Som nyblivna pensionärer bestämmer sig Torill och Sverre, familjens självklara nav och förebilder, för att skiljas. Med alla de tre barnen utflugna, och färre familjemässiga måsten, blir det uppenbart för dem att de vill olika saker med sina liv.

”Hur hon och pappa alltid pratade om sitt arbete, att de alltid har jobbat mycket, tyckt om jobb, eller något tema som har sitt ursprung i ett samtal om det. Det har funnits ett obestridligt värde i att arbeta mycket, låt vara outtalat, och jag har inte tänkt så konkret på det förrän nu när det plötsligt inte längre är det viktigaste.”

Beslutet att skiljas startar en omvälvande process där det sjuttioåriga paret gör sitt bästa för att skapa sig nya liv på varsitt håll som självständiga individer istället för som delar av ett par.

Mest omvälvande blir det dock för de tre vuxna barnen; den snart fyrtioåriga Ellen som satsat på karriären och som i sitt arbete reser kors och tvärs i världen, men som litet för sent i livet börjat längta desperat efter egna barn, storasyster Liv som lever ett ganska vanligt liv med man och barn, starkt präglat av sina föräldrar och deras värderingar, och så lillebror Håkon som föddes med ett hål i hjärtat och som därför alltid blivit litet extra beskyddad av föräldrarna. Som trettioåring har han ganska nyligen flyttat hemifrån, inte för att han vill, utan för att han känner att det förväntas av honom. Han är litet av en drömmare med akademiska teorier om det rätta med att leva i fria förhållanden utan krav.

Kapitlen varvas mellan de olika syskonen, vilket ger olika perspektiv på hur de upplever dels föräldrarnas skilsmässa, dels sina egna inbördes roller som syskon, dels sina respektive vägval. Det är en intressant skildring av relationer.

Vissa saker känner jag igen från mig själv, andra känner jag igen från mina syskon, vänner och bekanta. Precis som syskonen i boken placerar sig på samma platser vid bordet som de gjorde när de var barn, har jag lagt märke till att andra familjer gör, och att syskonens pojk- och flickvänner får anpassa sig efter den givna mallen och hitta andra platser än syskonens och föräldrarnas som tycks förutbestämda sedan barndomens måltider.

Det är också fascinerande igenkänning hur vissa barn i syskonskaran väljer att gå sin egen väg, medan andra helt oreflekterat och samtidigt helt självklart väljer att gå i sina föräldrars fotspår, anammar samma värderingar och vanor och i princip skapar sig ett liv som är en kopia av sina föräldrars. Det senare är vad Liv i boken har gjort. Hon är också den av syskonen som får svårast att hantera föräldrarnas skilsmässa. När föräldrarna i hennes tycke förkastar sitt tidigare liv, var hamnar då hon, som lever ett liv som i stort sett är en kopia av deras?

En modern familj är en insiktsfull och intressant berättelse skriven av en av de största yngre författarna i Norge i dag. Den väckte många tankar och fick mig att reflektera över både mitt eget vägval och min omgivnings. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 285
Utgivningsdatum: 2018-02-14
Förlag: Polaris
Originaltitel: En moderne familie
Översättning: Urban Andersson
Omslag: Sofia Scheutz Design
ISBN: 9789188647856
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

En sista söndag, av Julie Parsons

”Det var en söndag som domare John Hegarty dog. Söndagen den 7 juli 2013 för att vara exakt.”

Så börjar den här irländska spänningsromanen. Den irländska författaren Julie Parsons comeback efter många års tystnad.

Jag väljer att kalla den spänningsroman, och inte deckare eller kriminalroman, eftersom fokus inte ligger på polisens utredningsarbete  utan på en pensionerad polisinspektörs efterforskningar, som han mer eller mindre motvilligt ägnar sig åt.

Den pensionerade polisinspektören Michael McLoughlin har precis köpt ett hus på en liten fridfull badort utanför Dublin, där han blir granne med den högt aktade domare som inledningsvis kommer att bli torterad och mördad i sitt hem. Mordet är upprinnelsen till historien, och på grund av olika sammanträffanden vävs mordet på domaren samman med mordet som för fyrtio år sedan skedde på Michael McLoughlins far. Mordet blev aldrig uppklarat, även om det fanns starka misstankar om vem som var den skyldige, och Michael McLoughlin har sedan dess levt med det trauma som mordet innebar för honom och hans familj.

Historien rymmer många av de klassiska ingredienserna för en spänningsroman. Den pensionerade polisinspektören är till exempel en ganska ensam, men gemytlig och varmhjärtad man som dricker för mycket. Dock utan att ställa till det för sig och utan att hamna under isen. Det är jag tacksam för. På sådana karaktärer är jag urbota less. Komplicerade relationer och mörka familjehemligheter visar sig ha stor betydelse för handlingen. Men in i historien vävs också betydelsen av Irlands historia med inbördeskriget och IRA, och hur det förflutna fortsätter att kasta skuggor över det som sker i dag. Det gör romanen mer intressant, men det gör det också svårare att hålla ordning på hur allt hänger ihop. Efter ett tag ger jag upp om att försöka hålla ordning på namn, platser och politiska kopplingar och låter mig bara föras fram av berättelsen, och efterhand faller alla bitar på plats.

En sista söndag krävde mer av mig än vad spänningsromaner generellt sett brukar göra. Det var oavbrutet spännande, men det var ändå inte en snabbläst roman eftersom jag måste vara så fokuserad när jag läste för att inte missa någon koppling, särskilt när det handlade om inbördeskriget och IRA.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 407
Utgivningsdatum: 2018-01-22
Förlag: Polaris
Originaltitel: The Therapy House
Översättare: Lars Ahlström
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789177950028
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Kålboken av Mette Løvbom

Den här receptboken har jag sett fram emot extra mycket, eftersom jag gärna äter kål men har dålig fantasi om vad jag skall göra med den. En av mina standardrätter är strimlad vitkål som jag steker i smör tillsammans med köttfärs, soja, salt och svartpeppar. Den andra är coleslaw.

Innehållet i Kålboken överraskade mig faktiskt. Jag hade inte väntat mig så många inspirerande recept. För att inte tala om bokens vackra matfoton. Jag har lusläst boken från början till slut, och satt i bokmärken på mängder av platser vid recept som jag absolut måste laga.

I dag lagade jag en egen variant av bokens recept ”Brysselkål och rotfrukter med sesamfrön”. Här berättar jag hur man kan göra.

Så här smakfullt fotograferade är rätterna i boken

Boken innehåller 130 olika recept med kål, och jag är sugen på att laga allihop med några få undantag. Jag gillar att recepten innehåller ett begränsat antal ingredienser, och dessutom sådana som man kan tänkas ha hemma. Det finns lätta, mättande, festliga och snabba recept. Dessutom olika förslag på dressingar och tilltugg som passar till, som caesardressing, vitlöks- och fildressing, chilidressing, parmesanchips och kålchips.

Mette Løvbom skriver i Kålboken att den är hennes bidrag till att göra kålen mer använd och älskad. Att Kålboken är en hyllning och kärleksförklaring till kål är bortom allt tvivel, och var jag inte redan övertygad skulle jag ha blivit det efter att ha läst och lagat ur den! Kålboken får högsta betyg av mig. Den motsvarar allt man kan förvänta sig och mer därtill.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 216
Utgivningsdatum: 2017-10-19
Översättare: Svante Skoglund
Originaltitel: Salattösen : kål hele året rundt
Förlag: Bokförlaget Polaris
ISBN: 9789188647160

Boken finns att köpa bland annat hos Bokus och Adlibris.

 

 

 

 

 

 

Tjugo år tillsammans

I går var det min och Patriks 20-årsdag. Jag hade fått viltkött från mina föräldrar, och lagat rådjursstek med familjens favoritsås och potatis, och till efterrätt en knäckig päronpaj med grädde.

Till lunch i dag åt jag kött som blev över från i går och gjorde en varm grönsakssallad till, inspirerad av ett recept i Kålboken.

Gör så här
Inga konstigheter alls, du tar de grönsaker du har hemma, tärnar och blandar med en marinad av olivolja, balsamvinäger, salt och peppar. Jag valde sötpotatis, blomkål och zucchini. Häll över sesamfrön och lägg allt i en ugnsfast form. In i mitten av ugnen i 200 grader, 25-30 minuter.

Servera ljummen med bitar av fetaost och något grönt på toppen. Jag tog persilja från grönsakslandet. Litet strimlat citron- eller limeskal blir dekorativt.

Recension av Kålboken kommer strax!