Den fjärde pakten, av Kristina Appelqvist


Omslaget speglar väldigt väl innehållet i den här deckaren, både vad gäller handling och stämning. Upplägget liknar en traditionell pusseldeckare med långsammare tempo, mer vardagliga miljöer och mänskligare karaktärer, utan de superegenskaper som huvudpersonerna i mer hårdkokta deckare brukar ha. Redan från början får vi i stora drag veta vilka som är de skyldiga, sedan börjar pusslandet med ledtrådar som skall ge oss hela bilden.

I centrum för handlingen står en stor donation som skall bekosta ett unikt center för forskning och göra Västgöta universitet världskänt. Redan i prologen låter författaren oss förstå att här vankas det akademiska intriger på hög nivå. Rektorn för Västgöta universitet, Emma Lundgren, har återvänt efter mammaledighet och inser allt tydligare hur hon motarbetas av sina kollegor. Tillsammans med huvudpersonen i boken, litteraturforskaren Helena Waller, försöker hon ta reda på vilka som ligger bakom kuppen för att få henne avsatt.

Parallellt med de akademiska förvecklingarna och stridigheterna utreder kriminalkommissarie Marie Carlsson om en student fallit ned från universitetets klocktorn genom egen vilja, en olyckshändelse eller om han kan ha blivit mördad. Och från sitt håll försöker journalisten Frida Åberg att utreda både omständigheterna kring de akademiska turerna och fallet från klockstapeln.

Låter det invecklat? Det är det inte. Tvärtom är det här en historia som man enkelt tar till sig, både vad gäller intrig och språk. Den röda tråden är lätt att följa utan att man som läsare förvillar bort sig. Det är spännande från första sidan.

Jag gillar även bokens design. Det snygga omslaget av Sofia Scheutz, med många detaljer ur handlingen, väcker direkt min nyfikenhet. 372 sidor är dessutom alldeles lagom långt och bokens format är perfekt.

Den fjärde pakten är den fjärde fristående delen i serien med litteraturforskaren Helena Waller som huvudperson. För mig är det här mitt första möte med såväl författaren som bokserien. Ett riktigt trevligt möte, jag hoppas att det blir fler!

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 372
Utgivningsdatum: 2017-01-17
Serie: Helena Waller (del 4)
Förlag: Piratförlaget
Form: Sofia Scheutz
ISBN: 9789164205384
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Blodlokan, av Louise Boije af Gennäs

Saras dröm om att vara färdig med studierna, att lämna småstaden och flytta till Stockholm för att arbeta har äntligen blivit verklighet. Men ingenting känns bra. Det blev inte på det sätt hon hade tänkt sig. Flytten är mer en flykt från det hemska som drabbat familjen. Pappans död i en mystisk eldsvåda.

Som av en slump träffar hon Bella och blir erbjuden arbete på en event- och PR-byrå. Sara får professionell hjälp med att styla om sig för att passa företagets image, och självklart uppenbarar sig den unga, vackra kvinna hon egentligen är. Hon blir också erbjuden att dela Bellas lyxiga lägenhet på Östermalm i Stockholm, istället för att bo i det torftiga rum hon hyr i förorten. Det går nästan osannolikt bra, men Sara slår det ifrån sig och njuter av sina nyfunna vänner och sitt glamourösa liv.

Kort efter flytten till Stockholm börjar oförklarliga och skrämmande händelser att inträffa. Sara börjar ifrågasätta sina egna upplevelser och tankar, vad är det egentligen som händer? Inbillar hon sig? Har mapparna som Saras pappa sparat, med tidningsartiklar från olika skandaler som mörklagts för allmänheten, något med saken att göra? Och vad betyder de anteckningar han gjort i marginalerna?

Blodlokan är första delen i Motståndstrilogin. Andra delen i serien kommer till hösten och om ett år kommer den tredje och avslutande delen.

Författaren väver ihop tidningsartiklar om autentiska och otillräckligt utredda händelser från samhällets toppskikt, som exempelvis de försvunna tsunamibanden och mordet på Olof Palme, med berättelsen om en ung kvinnas kamp mot det etablerade maktmaskineriet. I mitt tycke tar artiklarna för mycket utrymme i förhållande till vilken betydelse de har för handlingen. Jag är fortfarande inte klar över om de har någon direkt betydelse för den här berättelsen.

Språket är okomplicerat och berättelsen lättläst. Det som händer skaver och jag läser boken i ett svep, jag måste få veta hur allt mystiskt som händer hänger ihop. Berättarstilen är dock litet för övertydlig för min smak. Jag föredrar att få personligheter och känslor gestaltade snarare än klart uttryckta. Jag vill inte få allt förklarat in i minsta detalj och hade önskat att författaren vågat lita på att läsarna kan dra egna slutsatser utifrån det som sker och hur karaktärerna agerar. Ett exempel från boken, där jag hellre förstått hur huvudpersonen mår utifrån hur hon agerar, än att få det skrivet på näsan:

Jag hade blivit erbjuden ett eftertraktat arbete och jag hade lyckats förmå mig själv att tacka ja till det. Inte så pjåkigt för en deppig tjej från Örebro, som led av posttraumatiskt stressyndrom och var till brädden fylld av skuldkänslor och obearbetad sorg.

Blodlokan har framförallt gjort mig nyfiken på fortsättningen. Jag vill veta om alla de citerade tidningsartiklarna kommer att få större betydelse i kommande delar. Jag vill veta om den här obehagliga härvan, till skillnad från de autentiska förebilderna, kommer att få rättsliga följer och de drabbade upprättelse. Och så vill jag veta vilken betydelse det kommer att få för handlingen, att huvudpersonen har en militär utbildning. Eftersom den är något som författaren återkommer till många gånger i Blodlokan, måste den ju rimligen få betydelse i kommande delar.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 448
Utgivningsdatum: 2018-01-16
Serie: Motståndstrilogin (del 1)
Förlag: Bookmark
Omslag: Elina Grandin
ISBN: 9789188545732
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Livet går så fort. Och så långsamt, av Martina Haag

Martina Haags nya bok gjorde mig så nyfiken att jag bara måste läsa den. Den handlar om den sista terminen i nian och hur huvudpersonen, Sonja, upplevde den. Själv har jag bara fragmentariska minnesbilder från högstadietiden. De åren kändes mest som en transportsträcka för att komma in på den linje (program) jag ville gå för att sedan kunna söka mitt drömjobb. Det jag minns tydligt är hur mycket bättre och roligare det blev på gymnasiet och på universitetet, med likasinnade som hade liknande mål och ambitioner. Högstadiet var en ganska tråkig period med en väldigt stor variation på mål och mognad hos eleverna. Vissa såg skolan som en lekplats, andra som en arbetsplats. Det är klart att det skapar en hel del kaos.

Martina Haags skildring av de sex sista månaderna på högstadiet går verkligen in under huden. Utifrån sextonåriga Sonjas syn på livet skriver Martina Haag om att vilja passa in i den coola gruppen, och om rädslan att hamna bland de pinsamma eller mobbade, eller ännu värre, bland de ignorerade. Hon skriver om de oskrivna regler som styrde livet, som att ha rätt märke på jackan och att ha jackan uppknäppt hur kallt det än var. Hon skriver om spritfester som går helt överstyr, om tafsande killar och våldtäktsförsök. Om att vara kär och att bli sviken, om vänner som sviker och att själv svika för att få tillhöra de coola.

Det är en enormt mörk skildring av en sextonårings liv. Jag känner faktiskt inte igen mig i någonting alls. Jo, möjligen i känslan av utanförskap. Men det var nog självvalt. Jag hade inget behov av att tillhöra någon grupp, och absolut inte av att tillhöra de så kallade coola, som jag ansåg var på väg åt ett annat håll än dit jag ville. Däremot kan jag föreställa mig att flera av mina vänner och andra närstående upplevde liknande saker som det Sonja upplever.

Störst behållning av Martina Haags bok tror jag att man får om man känner igen sig i skildringen av Sonjas liv. Om ens egna upplevelser förstärker känslorna som väcks när man läser. Trots att boken är förhållandevis kort, jag läste den på ett par timmar, lyckas Martina Haag fånga både stämningar, känslor och andan som präglade högstadiet.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 177
Utgivningsdatum: 2017-11-08
Förlag: Piratförlaget
Form: Lotta Kühlhorn & Söner
ISBN: 9789164204912
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris