För kärlekens skull, av Anna Ekberg

Baksidestexten kan tyckas avslöja alldeles för mycket, liksom faktiskt första delen av boken. Ändå blev jag väldigt nyfiken på den här historien, för som ganska van thrillerläsare vet man ju att det sällan är som det ser ut. Jag blev nästan litet extra nyfiken på hur författarna skulle lyckas hålla intresset och spänningen vid liv genom hela boken, när så mycket tycktes avslöjat redan i inledningen.

Så här står det på bokens baksida:

”Christian sitter i sin bil parkerad i skogen. På håll kan han se Leonora, hans hustru sedan tjugo år, springa längs med vägen. Hon anar inget, har musik i öronen och är helt uppslukad av sin löpning. Dold av mörkret och regnet väntar han, redo att närma sig henne, med strålkastarna släckta. Beredd att ge deras äktenskap ett brutalt slut.

Christian och Leonora ser ut att ha allt: ett bra äktenskap, ett drömhus med utsikt mot Vejlefjorden, och en son som just friskförklarats efter en långvarig sjukdom. Men på en fest med Christians kollegor får Leonora se sin make tillsammans med en yngre kvinna. För första gången slås hon av insikten att hon kan bli lämnad av mannen hon älskar. Hon som har offrat allt för att ta hand om sin familj. Leonora fattar ett beslut, hon ska skydda det hon älskar till varje pris.”

Håll med om att det låter spännande! Det är det. Gillar man thrillers som fokuserar på de psykologiska och sociala faktorerna bakom brotten så gillar man För kärlekens skull. Historien tar oväntade vändningar och fler och fler lager läggs till handlingen.

Det jag inte är så förtjust i och som drar ned mitt betyg, är att historien berättas av den polis som utredde fallet. I mitt tycke hade det blivit en bättre historia om den berättades som om den hände här och nu, och inte i dåtid. De avsnitt som handlar om när den före detta polismannen berättar om mordfallet för sin dotter gör att flytet i berättelsen stannar upp, för att sedan rinna på igen när historien berättas utifrån Christian och Leonoras perspektiv. Då blir det riktigt bra.

För kärlekens skull är den andra boken av författarparet som översatts till svenska. Den hemliga kvinnan utkom 2017.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 376
Utgivningsdatum: 2018-04-11
Förlag: Massolit
Originaltitel: Kaerlighed for voksne
Översättare: Ninni Holmqvist
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789176795514
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Blodlokan, av Louise Boije af Gennäs

Saras dröm om att vara färdig med studierna, att lämna småstaden och flytta till Stockholm för att arbeta har äntligen blivit verklighet. Men ingenting känns bra. Det blev inte på det sätt hon hade tänkt sig. Flytten är mer en flykt från det hemska som drabbat familjen. Pappans död i en mystisk eldsvåda.

Som av en slump träffar hon Bella och blir erbjuden arbete på en event- och PR-byrå. Sara får professionell hjälp med att styla om sig för att passa företagets image, och självklart uppenbarar sig den unga, vackra kvinna hon egentligen är. Hon blir också erbjuden att dela Bellas lyxiga lägenhet på Östermalm i Stockholm, istället för att bo i det torftiga rum hon hyr i förorten. Det går nästan osannolikt bra, men Sara slår det ifrån sig och njuter av sina nyfunna vänner och sitt glamourösa liv.

Kort efter flytten till Stockholm börjar oförklarliga och skrämmande händelser att inträffa. Sara börjar ifrågasätta sina egna upplevelser och tankar, vad är det egentligen som händer? Inbillar hon sig? Har mapparna som Saras pappa sparat, med tidningsartiklar från olika skandaler som mörklagts för allmänheten, något med saken att göra? Och vad betyder de anteckningar han gjort i marginalerna?

Blodlokan är första delen i Motståndstrilogin. Andra delen i serien kommer till hösten och om ett år kommer den tredje och avslutande delen.

Författaren väver ihop tidningsartiklar om autentiska och otillräckligt utredda händelser från samhällets toppskikt, som exempelvis de försvunna tsunamibanden och mordet på Olof Palme, med berättelsen om en ung kvinnas kamp mot det etablerade maktmaskineriet. I mitt tycke tar artiklarna för mycket utrymme i förhållande till vilken betydelse de har för handlingen. Jag är fortfarande inte klar över om de har någon direkt betydelse för den här berättelsen.

Språket är okomplicerat och berättelsen lättläst. Det som händer skaver och jag läser boken i ett svep, jag måste få veta hur allt mystiskt som händer hänger ihop. Berättarstilen är dock litet för övertydlig för min smak. Jag föredrar att få personligheter och känslor gestaltade snarare än klart uttryckta. Jag vill inte få allt förklarat in i minsta detalj och hade önskat att författaren vågat lita på att läsarna kan dra egna slutsatser utifrån det som sker och hur karaktärerna agerar. Ett exempel från boken, där jag hellre förstått hur huvudpersonen mår utifrån hur hon agerar, än att få det skrivet på näsan:

Jag hade blivit erbjuden ett eftertraktat arbete och jag hade lyckats förmå mig själv att tacka ja till det. Inte så pjåkigt för en deppig tjej från Örebro, som led av posttraumatiskt stressyndrom och var till brädden fylld av skuldkänslor och obearbetad sorg.

Blodlokan har framförallt gjort mig nyfiken på fortsättningen. Jag vill veta om alla de citerade tidningsartiklarna kommer att få större betydelse i kommande delar. Jag vill veta om den här obehagliga härvan, till skillnad från de autentiska förebilderna, kommer att få rättsliga följer och de drabbade upprättelse. Och så vill jag veta vilken betydelse det kommer att få för handlingen, att huvudpersonen har en militär utbildning. Eftersom den är något som författaren återkommer till många gånger i Blodlokan, måste den ju rimligen få betydelse i kommande delar.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 448
Utgivningsdatum: 2018-01-16
Serie: Motståndstrilogin (del 1)
Förlag: Bookmark
Omslag: Elina Grandin
ISBN: 9789188545732
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Säg att du är min, av Elisabeth Norebäck

 

Säg att du är min är en nästan tegelstenstjock psykologisk thriller om ett ungt par som i ett obevakat ögonblick förlorar sin ettåriga flicka. Flickan återfinns aldrig. Efter två år av ofattbar sorg och skuldkänslor bestämmer sig de unga föräldrarna för att acceptera att flickan fallit i vattnet och dragits med av strömmarna. Förhållandet klarar inte de hårda mentala påfrestningar de utsätts för, de går skilda vägar och bildar senare nya familjer.

Stella, den försvunna och kanske drunknade flickans mamma, utbildar sig till psykoterapeut. Hon tvingas lära sig att leva med ovissheten om vad som hände med barnet, men till skillnad från alla andra i hennes närhet som tror att flickan är död, fortsätter Stella tro att flickan lever. Att hon finns där ute någonstans. En dag kommer det in en ung kvinna, Isabelle, på hennes mottagning. Efter det blir ingenting sig likt. Stella är övertygad om att Isabelle är hennes försvunna dotter. Hon blir besatt av att ta reda på hennes bakgrund och sätter både förhållandet till sin man och till sin son, liksom sin yrkesutbildning, på spel i jakten på sanningen. När ingen tror henne blir hon mer och mer desperat. Hon börjar känna sig betraktad och upplever att någon vill henne illa. I snabb takt närmar sig Stella kanten för sin mentala hälsa. Genom tre berättares röster drar den här fullkomligt nagelbitande historien igång, om Stella som förlorade sitt barn, om Isabelle som nyligen förlorat sin pappa och om Isabelles överbeskyddande mamma.

Säg att du är min är författarens debutroman, som såldes till tjugosju länder redan innan den gavs ut i Sverige. Det är lätt att förstå det stora intresset för romanen. Den har visserligen en i mitt tycke onödigt lång inledning. Jag hinner läsa närmare 150 sidor innan det blir riktigt spännande, men då uppfyller romanen alla kriterier för vad man kan önska av en riktigt nervkittlande historia. Elisabeth Norebäcks berättelse går under huden. Boken är omöjlig att lägga ifrån sig, och jag läser den från början till slut under en och samma dag så fort jag får en ledig stund.


Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 420
Utgivningsdatum: 2017-09-05
Form: Elina Grandin
Förlag: Polaris
ISBN: 9789188647054
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Recension: Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Jag-lät-dig-gå-326x520

.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 421
Utgivningsdatum: 2016-01-12
Förlag: Lind & Co
Översättning: Mia Gahne
ISBN: 9789174614817
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet

Strålkastarna glittrar i den blöta asfalten, ljusen bländar dem gång på gång. Det är den sortens novemberväder som får alla att skynda sig. En femårig pojke studsar glatt pratandes fram bredvid sin mamma. När de är nästan framme släpper pojken för ett ögonblick sin mammas hand och springer över gatan mot sitt hem. Bildäcken tjuter mot asfalten, pojkens kropp träffar vindrutan och slungas mot gatan. Det är över.

”När jag vaknar dröjer det några sekunder innan jag kommer på vad det är som känns så konstigt. Allting är sig likt, ändå är allting annorlunda. Innan jag har hunnit slå upp ögonen fylls mitt huvud av ett dånande oväsen, som ett tunnelbanetåg som dundrar förbi. Och sedan börjar det igen: scenerna ur färgfilmen som varken går att pausa eller stänga av ljudet på.”

Historien berättas ur flera personers perspektiv. Vi får bland annat följa Jenna Gray, som flyr av sorg från sin hemstad och lämnar allt från sitt tidigare liv kvar. Hon hamnar i en liten by i Wales där hon kämpar för att glömma sitt förflutna och skapa sig ett nytt liv, men hemska minnen jagar och sliter i henne. Hon försöker upprätthålla en någorlunda normal fasad utåt samtidigt som hon hela tiden lever på gränsen till sammanbrott. Byns invånare är nyfikna på vem Jenna är, men hon håller alla på avstånd och släpper ingen in på livet. Hon vill inte att någon skall veta vem hon är och vad som hände den där fruktansvärda novemberkvällen. Hon kämpar för att försöka glömma det som var och lära sig att leva vidare. Efterhand lyckas hon skapa sig en enkel tillvaro i den lilla byn och upptäcker ett sätt att försörja sig på sin konst. Hon börjar sakta, sakta tro på en framtid.

Parallellt med historien om Jenna får vi följa det polisiära arbetet, då Ray Stevens och hans unga kollega Kate Evans försöker hitta den som orsakade pojkens död. De har inga ledtrådar alls, men är beredda att offra mycket för att ställa den skyldige inför rätta och skipa rättvisa åt pojkens mamma.

 

Vad jag tyckte

För att vara en deckare är det här en ganska lågmäld historia, berättad i ett långsamt tempo. De psykologiska aspekterna och personbeskrivningarna får stort utrymme i boken, och det är med de beskrivningarna som jag tycker att författaren lyckas allra bäst. Successivt växer bilder av de olika personerna i boken fram. Stämningen byggs upp steg för steg, och man anar mer och mer att allt inte är vad det ger intryck av att vara.

Jenna, som till att börja med är fullständigt nedbruten, men som till sist börjar kunna tänka på en framtid. ”Ska jag berätta en historia för dig, Patrick? Historien om Jacob och olyckan. Om att tvingas fly för att jag inte kunde föreställa mig något annat sätt att överleva än att börja om. Om att vakna varje natt och skrika eftersom jag aldrig kan bli fri från det som hände.”

Ray, som med åren börjat förlora det brinnande engagemang han en gång kände för sitt arbete, men som med den betydligt yngre och mer entusiastiska Kate som kollega får ny energi, på både det professionella och privata planet. ”Han hade lovat Mags att han inte skulle komma hem sent, men han skulle ju kunna offra en halvtimme och ändå vara hemma i skaplig tid. Innan han hann ändra sig öppnade han nedersta skrivbordslådan och tog upp mappen med Jacobs fall. Det gick en hel timme innan han kom sig för att titta på klockan.”

Ray känns mänsklig med sina fel och brister. Författaren har tecknat ett trovärdigt personporträtt av en medelålders familjefar som får en nytändning på jobbet och i livet. Han dras till Kate, som är som ett eko av honom själv i samma ålder, och som en yngre version av hans fru. Personligen tycker jag inte om honom, han ger intryck av att vara en självupptagen man i medelålderskris. Det blir en pulshöjare i sig, att följa Rays tankegångar och handlingar och hoppas på att han kommer att göra rätt val. ”De stod så nära varandra att han kunde ana doften av Kates parfym. Han kände hur hjärtat började bulta i bröstet. Kysste han henne nu fanns det ingen återvändo.”

Boken är väldigt välskriven, och det tillsammans med de trovärdiga personbeskrivningarna gör att jag ger den ett högt betyg. Det som drar ned intrycket litet är att själva händelseförloppet inte känns helt trovärdigt.

Jag är övertygad om att den här boken kommer att filmatiseras. Historien, karaktärerna och miljöerna är som gjorda för det. Det skulle bli en fantastiskt bra psykologisk thriller.