Recension: Problemet med får och getter, av Joanna Cannon

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En återvändsgata i en förort i East Midlands i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan, men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade, utan bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Den energiska, livfulla Grace och den tystlåtna, tankfulla Tilly inspireras först av den lokala kyrkoherden till att söka Gud efter svar, och knackar sedan dörr på jakt efter ledtrådar. Det visar sig att alla på gatan tycks ha något att dölja, skäl till att inte riktigt passa in. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sådant som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig. I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv stegvis uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.
.

Så tyckte jag om boken

Problemet med får och getter är författaren och psykiatrikern Joanna Cannons debutroman, och vilken strålande start hon gör! Det här är en underbar relationsroman som får mig att småle genom nästan hela boken. Prosan är en ren njutning att läsa och kryddas med en stor dos av underfundig humor. Personporträtten är trovärdiga och lyfter fram de olika karaktärernas både goda och betydligt sämre sidor, och miljön beskrivs på ett sätt så att jag verkligen känner den tryckande värmen och den pressade stämningen på den lilla förortsgatan i England.

Ett samtal med ortens kyrkoherde får barnen Grace och Tilly att inse att bara de hittar Gud, kommer de med Guds hjälp hitta fru Creasy som har försvunnit, och allt kommer att bli som vanligt på gatan där de bor. Vi får följa Grace och Tilly när de på barns rättframma och okonstlade vis ställer frågor till invånarna på deras gata, och ser och upplever saker som inte så lätt kan förklaras, särskilt inte om man bara är tio år. Det här avsnittet ut boken skildrar just det. Kyrkoherden läser ur Bibeln och barnen försöker tolka vad det betyder.

”Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.
– Får igen, sade Tilly.
– Jag vet, svarade jag. De är överallt. Jag höll fram Liquorice Allsorts-påsen, men hon skakade på huvudet.
Därefter skall han säga till dem som stå på hans vänstra sida: Gån bort från mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.
Tilly puffade på mig med ponchon.
– Varför tycker han så illa om getterna?
Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig och I gåven mig icke att dricka.
– Jag vet inte riktigt, sade jag. Han verkar bara gilla får.”

Barnens efterforskningar varvas med avsnitt om invånarna i vart och ett av husen på gatan. Snart blir det tydligt att det som syns utåt sällan motsvarar verkligheten. Alla bär på hemligheter som de försöker dölja och som kan få obehagliga och rent av ödesdigra konsekvenser om de uppdagas. Successivt inser barnen att det inte heller är så lätt att se skillnad på får och getter, på vilka som är goda och vilka som är onda, och att det kanske inte går att dra en skarp linje mellan dem.

”- Hur vet man vilka de är, sade Tilly. De som inte passar in?
Mrs Roper sög ut litet mer te ur kakan.
– Det ser man hur enkelt som helst. De har egendomliga små vanor, beter sig märkligt. Umgås aldrig med andra. De ser till och med annorlunda ut.
– Gör de? sade jag.
– Du kommer att förstå när du blir äldre. Man ser dem på långt håll. Man lär sig att gå över till andra sidan av gatan. Hon pekade på fotpallen. Ge mig askkoppen, Brian. Jag har så ont i benen att jag knappt kan röra mig.
– Det kanske är därför de inte umgås, sade Tilly, för att alla andra är på andra sidan gatan.”

Kombinationen att vara både författare och psykiatriker visar sig vara en väldigt lyckad sådan. Joanna Cannon har skapat en oförglömlig psykologisk spänningsroman som med små medel, utan att vara övertydlig alls, får mig att reagera med både glädje och sorg, ilska, frustration och hopp. Problemet med får och getter är en roman med stort djup, men trots det så förvånansvärt lättläst. Jag vill läsa mer av Joanna Cannon.

Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2016-11-28
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Originaltitel: The trouble with goats and sheep
Översättare: Klara Lindell
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789188447074
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: De mörkermärkta

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk  kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden. När polisinspektör Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.
.

Så tyckte jag om boken

Jag, som är en ivrig förespråkare för trovärdighet i de böcker jag läser, blev först skeptisk när jag läste vad den här boken handlar om. En kriminalroman med övernaturliga inslag. Men jag gillar att utmana mig själv och började läsa. Sedan var jag fast. Det är enormt spännande och när jag hade läst halva boken var det omöjligt att släppa taget om den, jag måste läsa vidare för att få veta vad som skulle hända. Några gånger blev jag tveksam till de övernaturliga handlingar som inträffar i boken, men precis när det hände fångade författarna upp mig igen genom spänningsmomentet och det enorma drivet i berättelsen.

Språket är rakt och okomplicerat och passar boken bra. Författarna har dessutom en förmåga att skapa väldigt tydliga bilder av vad som sker i boken. Många avsnitt är riktigt obehagliga, och jag kommer på mig själv med att blunda med det ena ögat och ändå försöka läsa trots att jag kisar med det andra. Jag kommer att tänka på en svensk teveserie som sändes i början av 2000-talet; De drabbade. På samma sätt som i De mörkermärkta fanns det en mystisk kraft, personer med övernaturliga förmågor, en mörk och en ljus sida. En riktig rysarhistoria med inslag av fantasy. De mörkermärkta har potential för att bli en lika spännande teveserie som De drabbade.

De mörkermärkta är den första delen i en planerad trilogi, och jag ser fram emot att läsa de kommande delarna i serien. Jag vill veta mer om vad som hände i det förflutna och jag vill veta mer om det inre mörker som påverkar vissa utvalda personer i boken. Jag vill framförallt veta mer om huvudpersonen Iris Riverdahl och hur hon kommer att utvecklas i de kommande böckerna. Att det kommer att ske en spännande utveckling, inte minst hos Iris, är alldeles uppenbart. Det känns nästan övernaturligt bara det, att jag läser en sådan här bok, som vanligtvis inte skulle göra något större intryck på mig – och verkligen gillar den. Jag är positivt överraskad och imponerad av författarna som lyckades med det.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 407
Utgivningsdatum: 2017-03-29
Förlag: Piratförlaget
Formgivning: Niklas Lindblad
ISBN: 9789164204998
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Två överraskande och välkomna bokpaket

I dag blev jag glatt överraskad av två bokpaket, ett från Piratförlaget och ett från Lavender Lit. Efter det som hände i Stockholm i går, och hur orkeslös jag känner mig i dag, var det här extra välkomna överraskningar. När man själv är av den pyssliga sorten, som tycker om att slå in paket litet extra fint, är det dessutom roligt att själv få paket som ägnats litet extra omtanke ♥

Från Piratförlaget kom Där Satan har sin tron, av den norska och välkända författaren Unni Lindell. En spännande psykologisk thriller, som dessutom är den första boken med Marian Dahle i huvudrollen. Den blir perfekt att läsa under Påskekrim.
.

Från Lavender Lit kom den här spännande och fint inslagna boken; Min bästa väns fru. En relationsroman om skuld, skam, kärlek och åtrå. Författaren, Peo Bengtsson, skriver om antihjältar, sådana vi är utan försköningar. Det låter väldigt lovande tycker jag. Nästan litet ärligt franskt. Man kan ju inte bara läsa kriminalromaner under påsken, så jag kommer att variera läsningen under nästa vecka med den här relationsromanen också!

Recensioner kommer förstås i bloggen när det är är recensionsdagar, om 1-2 veckor.