Recension: Problemet med får och getter, av Joanna Cannon

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En återvändsgata i en förort i East Midlands i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan, men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade, utan bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Den energiska, livfulla Grace och den tystlåtna, tankfulla Tilly inspireras först av den lokala kyrkoherden till att söka Gud efter svar, och knackar sedan dörr på jakt efter ledtrådar. Det visar sig att alla på gatan tycks ha något att dölja, skäl till att inte riktigt passa in. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sådant som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig. I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv stegvis uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.
.

Så tyckte jag om boken

Problemet med får och getter är författaren och psykiatrikern Joanna Cannons debutroman, och vilken strålande start hon gör! Det här är en underbar relationsroman som får mig att småle genom nästan hela boken. Prosan är en ren njutning att läsa och kryddas med en stor dos av underfundig humor. Personporträtten är trovärdiga och lyfter fram de olika karaktärernas både goda och betydligt sämre sidor, och miljön beskrivs på ett sätt så att jag verkligen känner den tryckande värmen och den pressade stämningen på den lilla förortsgatan i England.

Ett samtal med ortens kyrkoherde får barnen Grace och Tilly att inse att bara de hittar Gud, kommer de med Guds hjälp hitta fru Creasy som har försvunnit, och allt kommer att bli som vanligt på gatan där de bor. Vi får följa Grace och Tilly när de på barns rättframma och okonstlade vis ställer frågor till invånarna på deras gata, och ser och upplever saker som inte så lätt kan förklaras, särskilt inte om man bara är tio år. Det här avsnittet ut boken skildrar just det. Kyrkoherden läser ur Bibeln och barnen försöker tolka vad det betyder.

”Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.
– Får igen, sade Tilly.
– Jag vet, svarade jag. De är överallt. Jag höll fram Liquorice Allsorts-påsen, men hon skakade på huvudet.
Därefter skall han säga till dem som stå på hans vänstra sida: Gån bort från mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.
Tilly puffade på mig med ponchon.
– Varför tycker han så illa om getterna?
Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig och I gåven mig icke att dricka.
– Jag vet inte riktigt, sade jag. Han verkar bara gilla får.”

Barnens efterforskningar varvas med avsnitt om invånarna i vart och ett av husen på gatan. Snart blir det tydligt att det som syns utåt sällan motsvarar verkligheten. Alla bär på hemligheter som de försöker dölja och som kan få obehagliga och rent av ödesdigra konsekvenser om de uppdagas. Successivt inser barnen att det inte heller är så lätt att se skillnad på får och getter, på vilka som är goda och vilka som är onda, och att det kanske inte går att dra en skarp linje mellan dem.

”- Hur vet man vilka de är, sade Tilly. De som inte passar in?
Mrs Roper sög ut litet mer te ur kakan.
– Det ser man hur enkelt som helst. De har egendomliga små vanor, beter sig märkligt. Umgås aldrig med andra. De ser till och med annorlunda ut.
– Gör de? sade jag.
– Du kommer att förstå när du blir äldre. Man ser dem på långt håll. Man lär sig att gå över till andra sidan av gatan. Hon pekade på fotpallen. Ge mig askkoppen, Brian. Jag har så ont i benen att jag knappt kan röra mig.
– Det kanske är därför de inte umgås, sade Tilly, för att alla andra är på andra sidan gatan.”

Kombinationen att vara både författare och psykiatriker visar sig vara en väldigt lyckad sådan. Joanna Cannon har skapat en oförglömlig psykologisk spänningsroman som med små medel, utan att vara övertydlig alls, får mig att reagera med både glädje och sorg, ilska, frustration och hopp. Problemet med får och getter är en roman med stort djup, men trots det så förvånansvärt lättläst. Jag vill läsa mer av Joanna Cannon.

Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2016-11-28
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Originaltitel: The trouble with goats and sheep
Översättare: Klara Lindell
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789188447074
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

14 thoughts on “Recension: Problemet med får och getter, av Joanna Cannon

    1. Den är väldigt mysig 🙂 Jag blev litet tveksam till vad jag skulle tycka om att den delvis handlar om hur två barn upplever och tolkar det som sker på gatan där de bor, men jag hade inte behövt oroa mig alls, det är så proffsigt och trovärdigt skrivet. En lättsam bok med mycket djup.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s