Tvärflöjt med julröda naglar

bella flöjt

Isabella började spela tvärflöjt den här terminen och tycker att det är så roligt. Och jag tycker att det är roligt att hon vill spela ett instrument. Musik är viktigt på så många sätt, känslomässigt, socialt och även fysiskt, eftersom hjärnan utvecklas av att spela ett instrument. Dessutom tycker jag att det hör till den allmänna bildningen att kunna spela åtminstone litet, så när barnen får chansen att ta lektioner i musik i skolan tycker jag att det är bra när de vill utnyttja den möjligheten.

Här har hon julröda naglar. Förbjudet enligt mig när hon går i skolan, jag tycker att hon är för liten fortfarande. Så jag lovade henne att vi skulle måla hennes naglar när skolan var slut för terminen. I går fick hon de julröda naglarna som hon ville :)

 

Om att vänta på inspiration

calvin-and-hobbes-mood

Ha ha, visst är det väl så…  ;)

Har man ständigt piskan på sig att bli klar med saker är det inga problem, då gör man det. Men har man ingen piska, utan bara sin egen drivkraft, är det en helt annan sak. Det gäller allt från att bli klar med saker på sitt arbete, att ta sig till gymmet, att rensa bland barnens urvuxna kläder till att kratta löv.

Har man riktig tur kan säkert inspiration sammanfalla med att man just då behöver bli klar med en viss sak. Men oftast  tycker jag inte att det går att vänta på inspiration, den kommer så småningom, när man väl är igång. Ta träning till exempel. Vem känner sig inspirerad att åka tre mil för att pressa sig att lyfta tunga vikter en grådisig och ruggig dag? Inte jag i alla fall. Men tar man sig i kragen och gör det kommer inspirationen redan när man är igång med första övningen, och sedan mer och mer för varje träningspass. I morgon skall jag masa mig iväg till gymmet :)

Mitt foto vann!

5 juli (15)

Jag fick just veta att jag vunnit två biljetter till föreställningen ”Min bror & jag – om rädslan, lusten och kärleken till livet” på Oscarsteatern i november!

Så här beskrivs föreställningen på hemsidan
Välkommen till en gripande och hejdlöst rolig föreläsningsföreställning om vänskap, prestation och kärleken till livet. Med ämnen som cancer och skilsmässa som utgångspunkt spinner de en väv av komiska, dråpliga och smärtsamt igenkännbara situationer. Är livet något som kan fixas, lösas och rättas till? Finns det steg- för steg-listor till ett lyckligt liv? Eller är svaret enklare än så? Är livet redan igång och redo att levas… och upplevas?