Titta bara! Det är en inbjudan till författarträff med Alexandra och Alexander Ahndoril nu i oktober som jag ser väldigt mycket fram emot.
Bakom den blurrade delen i fotot står Keplers helt nya kriminalroman om Joona Linna. Den senaste boken slutade så ruggigt, så jag har väntat ivrigt på den här uppföljaren för att få svar på alla frågor.
Nästa fredag finns boken i butik, och då får jag visa bilder på den och också berätta mer om författarträffen. Och då kommer också min recension.
♥
Äntligen har jag träffat Mia igen och Anni för första gången! Dessutom kom Marie fram och hälsade, vilket också var jätteroligt! Anni föreslog att vi skulle ses hos Mr Cake, vilket var en perfekt plats. Jag har velat gå dit sedan caféet öppnade för något år sedan. Det är Roy Fares och Mattias Ljungberg som driver det. Båda har blivit valda till Årets kock.
Roy Fares satt litet avsides i caféet och arbetade vid sin dator. Av någon anledning tror man (åtminstone jag) att kända personer startar upp verksamheter, men de arbetar inte där själva.
Mr Cake ligger i Arkitekturskolans gamla lokaler på Rådmansgatan 12A, Östermalm. Deras öppettider är mån-fre 7.30-18, lör 9-17, sön 9-16. Från Tekniska Högskolan tar det bara några minuter att gå.
Jag trodde att jag skulle kunna passa på att läsa under de två timmar det tar för mig tur och retur med buss till stan, men så blev det tyvärr inte. Det gnisslade och skakade och krängde så att jag mådde illa på riktigt både dit och hem. Men titta så fin innergård jag gick förbi på vägen mot caféet!
Det var fortfarande frukosttid, så personalen hade inte börjat ta fram luncherna. Jag antar att det var därför det såg ganska tomt ut bakom glasen.
Under tiden jag väntade på Anni och Mia drack jag en god cappuccino i så snygg kopp. Jag älskar både inredningen och porslinet de valt till Mr Cake, som kändes hippt designat och hemtrevligt på samma gång. Ser ni så fint motiv jag fick i skummet – en svan!
Min overnight oats med chiasylt på hallon kostade 56 kronor, en omelett med ost och skinka kostade 76 kronor och havregrynsgröt med äppelkompott kostade 56 kronor. Det är sådant jag lagar och äter hemma till nästan ingen kostnad alls. Jag spanade på gästerna och funderade på om det var ett engångsbesök eller om de var stamgäster. Väldigt många kopplade in sig på sina datorer och satt där i flera timmar, så jag gissar att de var stammisar. Jag tycker att vårt matkonto är högt, trots att vi lagar i princip allt från grunden och inte äter halvfabrikat. Tänk om vi skulle äta ute oftare.
Det fanns så mycket gott, och fint, att suktas av. Här ligger de omtalade Red velvet croissanterna med cream cheesefyllning. Så goda!
Jag köpte med mig en del bakverk hem, och de höll sig otroligt bra. Till och med de berömda croissanterna höll sig krispiga och mjuknade inte trots att vi åt dem en dag senare. Så här snygga blir de när de färgas med rödbetspulver och kakao, dekoreras med vit choklad och fylls med cream cheese.
Lemon Meringue pajen var också så god, och den med toppig maräng är en key lime pie. Jag köpte med mig två olika slags munkar. Den här smakar som Snickers och innehåller salted caramel, choklad och jordnötskräm.
Jag ville att familjen skulle få smaka på godsakerna och kunde inte välja vad som skulle passa dem bäst, så jag köpte med mig litet av varje. När det handlar om god mat och gott fika går jag bananas, så är det bara.
Det finns munkar och så finns det munkar. De här var perfekta. Inte för feta, inte för sockriga, inte sega och vilken god fyllning sedan! Plus snygga att se på.
Alla bilderna är fotade med min mobiltelefonkamera, men visst kan man se hur fint maten serverades? Jag valde en falafelsallad med baba ganoush och rödbetshummus. Det var så gott och smakrikt. Och serverat på det fina porslinet igen. Känner ni igen det får ni gärna tipsa om var man kan köpa det.
Det var så roligt att träffa Anni och Mia efter alla år som vi haft kontakt genom bloggarna. Vi hade så mycket att prata om och tiden rann iväg. Efter fyra timmar var jag tvungen att tvinga mig till bussen för att hinna hämta mina döttrar i skolan. Men jag är säker på att vi kommer att ses fler gånger :)
♥
Numera tas det många bilder vid dop och bröllop, eftersom det är så enkelt att ta med sig och använda mobiltelefonens kamera. Så när jag tar fram min systemkamera får jag nästan prestationsångest.
Jag är väl inte den enda som får höra att ”du som har så fin kamera måste ju ta fina bilder”. Visst har kameran betydelse, men mest handlar det ändå om hur bra kompis man är med sin kamera och kan hantera den. Jag skulle inte automatiskt bli en bättre bilförare om jag bytte bil från min Hyundai Santa Fe till en Porsche Panamera Turbo SE-Hybrid Sport Turismo. Samma sak är det med fotografering.
När jag hade laddat över bilderna till datorn och såg dem på stor skärm blev jag så besviken. Det enda jag såg var gryniga bilder med alldeles för mycket skuggor. Med någon dags distans har jag ändrat mig och nu tycker jag om bilderna. Nu fokuserar jag inte på grynigheten i bilderna, utan på hur de skildrar den jättemysiga dagen. Lille Max var så söt och sprudlande glad precis hela dagen ♥
Jag satt på tredje raden, vilket blev litet för långt från Erica, Mattias och Max, så jag lyckades inte få till skärpan i det svaga ljuset i kyrkan. Men de här bilderna är nog ändå mina favoriter från dopdagen. De visar hur lugnt, obekymrat, glatt och trevligt det var under hela dagen. Och visst undrar man vad det är som är så roligt i psalmboken ;)
Några ögonblicksbilder från kyrkan. Det var många små barn med på dopet, så det var inte helt tyst i kyrkan. Perfekt när man vill ta bilder, eftersom ljudet från kameran försvinner i sorlet.
Allt var så fint och välordnat med fina dekorationer och fin dukning med församlingshemmets gamla, fina porslin. Vi var väldigt många, drygt sjuttio stycken, så det hade krävts mycket förberedelser.
Vi bjöds på smörgåstårta och många olika sorters kakor och annat fikabröd som Erica och den närmaste släkten hade hjälpts åt att baka. Litet tråkigt att se hur vissa föräldrar låter sina barn ta fem olika bakverk samtidigt, och sedan låter dem ta en enda tugga på varje och lämna resten. Eller ännu värre, låter dem smula sönder kakorna. Jag hade lust att blänga ilsket på föräldrarna, men min litet klokare familj sade åt mig att låta bli, så jag höll god min.
Till förra namngivningskalaset kunde jag inte göra något kort med mitt finger i bandage, men till Max använde jag papper, dekorationer, en stämpel och färgpennor sedan min tid med scrapbookingbutiken.
När Ludvig hade sitt namngivningskalas tog det ungefär fyra timmar med bil till Värmland, och fyra timmar hem igen. Den här gången tog vi bilen två kilometer till vår sockenkyrka. Vårt hus ligger på andra sidan åkrarna, precis på den plats som skyms av den gröna skylten. Jag gissar att det kommer att bli fler resor mellan Uppland och Värmland nu när det fötts en ny generation i släkten.
Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.
♥
Just nu - Just här 