Recension: Lite död runt ögonen, av David Ärlemalm

Två år har gått sedan Sofia hittades död i sin säng av sin fyraåriga dotter Bodil och Bodils pappa, Arto. Arto har tvingat sig själv att ta sig ur sitt missbruk för att ensam kunna ta hand om Bodil, men det är svårt att ändra på invanda beteenden. När Arto felaktigt anklagas för att sälja droger till ungdomar på den skola där han arbetar i köket, faller han in i sitt invanda livsmönster med lögner, kriminalitet och våld.

Sofia var den starkare av de två vuxna. När hon blev gravid lyckades hon ta sig ur sitt eget missbrukande liv, skaffa sig en utbildning, ett arbete och en lägenhet vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Trots att hon älskar Arto bryter hon med honom för att skydda dottern när Arto gång på gång misslyckats med att ge upp sitt missbruk. Hur stark hon faktiskt var, hur mycket hon tvingades stå ut med och hur mycket hon trots allt ändå älskade Arto framkommer längre fram i berättelsen. När hon hittas död med sprutan fortfarande i armen är det obegripligt för alla i deras närhet.

Sofia finns bara med i korta återblickar och i samtal, men hennes historia är den som berör mig starkast, näst efter dottern Bodils livsöde. De sociala myndigheterna har Arto och Bodil under viss uppsikt, särskilt som det kommer in en orosanmälan från skolan och socialsekreterarna också inser att Arto fortfarande har problem. De anar att allt inte fungerar som det borde i den lilla familjen, och enligt lag skall barnets bästa alltid sättas främst. Men det är ett stort beslut att bedöma en förälder som olämplig. Hur normaliserat måste ett otryggt liv hinna bli, och hur trasigt måste ett barn bli innan någon ingriper? Räcker det att vakna i tårar natt efter natt, år efter år utan att förtvivlan släpper, att reagera med att slå klasskompisarna med knytnävsslag i ansiktet när de kallar hennes döda mamma för knarkare, att fråga pappans nya vän om hon också är knarkare, att pappan är omgiven av människor som vill skada honom och gör det? Arto älskar sin sexåriga dotter, och han behöver henne. Det är hon som får honom att hålla sig flytande och inte gå under. Det är ett tungt ansvar att lägga på ett barn.

Författaren skildrar skickligt vardagen med helt vanliga frukostar med korvsmörgåsar och mjölk och promenader hand i hand med dottern till förskoleklassen. Som läsare vill jag det allra bästa för Arto och hans dotter och önskar att deras liv skall vara precis så vanligt som det bitvis tycks vara. Men de fina stunderna varvas genom hela berättelsen med de mörka.

Författaren skildrar på ett väldigt trovärdigt sätt hur komplex en människa är. Berättelsen är subtil och fåordig och överlämnar till läsaren att göra sin egen bedömning, det ger en känsla av äkthet. Till att börja med vet jag inte vad jag skall tycka om Arto. En förolämpning kan få honom att misshandla personen blodig och sedan lämna platsen oberörd. Han ljuger för alla och sviker. Jag undrar om han har något samvete överhuvudtaget. En kväll när han inte lyckas få barnvakt ger han dottern en tablett gömd i en chokladbit, så att han skall kunna lämna henne ensam på natten när han är ute och stjäl bilar. Både vänner, lärare och socialsekreterare vill så gärna tro honom när han bedyrar att allt är bra. Att han inte gör något med flit, men ändå blir det hela tiden fel. Alla vill de att det skall ordna sig för den lilla familjen, så de ser men blundar för det de ser.

Är Arto en god och lämplig far för Bodil, eller är han och det liv de lever en direkt fara för henne? Den frågan var den centrala för mig genom hela berättelsen. Delvis är det också en spänningsroman. Invävt i berättelsen är en kriminalhistoria. Personligen tycker jag inte att den tillför så mycket. Den skiljer sig från den övriga berättelsen genom att vara snabbare berättad med fokus mer på handlingen än på relationerna, föräldraskapet och hur de olika personerna utvecklas, de val de gör och vilka konsekvenser de får.

Jag upplever framförallt Lite död runt ögonen som en väldigt insiktsfull och gripande relationsroman om en familj på samhällets skuggsida. Språket är sparsmakat och passar innehållet alldeles perfekt. Släktingar och vänner kan förvänta sig Lite död runt ögonen i present från mig.

Ps. Fotot i bakgrunden är från slutet av 1980-talet, när jag som nittonåring hyrde en lägenhet på Södermalm i Stockholm, där Lite död runt ögonen utspelar sig. Flera av mina grannar var missbrukare och det var ofta blod i trappuppgången. Mannen med hunden var en av mina grannar, och han och flera andra fick mig att inse vad missbruk gör med en människa och att ingen är enbart självisk, men för den som är fast i missbruk blir allt annat underordnat när saker ställs på sin spets.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 264
Utgivningsdatum: 2020-01-15
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789137154763
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Min lördag med körsbärsblommor och vimmel i Stockholm

Rastlösa tonåringar efter tio dagars påsklov, vad gör man då? Jag föreslog en tur till stan för att fota körsbärsblomningen i Kungsträdgården. Det var inte så populärt, men när jag lovade att vi skulle gå runt i butiker och att jag inte skulle ledsna efter en timme, så var vi överens.

Vi tog bilen till Söderhall, där vi bytte till buss.

Jag började lyssna på Camilla Stens nya skräckroman. Den är hittills ruggigt bra. Men i kväll skall jag läsa vidare i min bok istället, ljudböcker passar nog inte mig riktigt. Jag tappar koncentrationen och sitter och tänker på hur jag skulle betona stavelserna i meningarna.

Tunnelbana till Kungsträdgården. Det skulle vara kul att ta med kameran och åka runt till olika tunnelbanestationer och fota målningarna. Den här var speciell. Varför är det symboler för kärnkraft i taket..?

Det blommade för fullt i Kungsträdgårdens alléer. Vi var långt ifrån ensamma där.

BP brukar smygfota människor i folkvimlet, och jag gjorde detsamma. Kul att se hur så många poserade med körsbärsblommorna som bakgrund. Många hade kläder som matchade blommorna, undrar om det var medvetet eller en slump. Det blev nog fina bilder.

För mig blev det många oskarpa bilder. Lättare att fota andra än sig själv.

Jag hade med mig mitt teleobjektiv, Canon EF 200/2,8 L II USM, och fotade bland annat Bella som fotade blommorna. Det här objektivet använder jag sällan, men så roligt det var att fota med det, och bilderna fick en fin oskarp bakgrund, så som jag vill ha det.

Undrar vad Jackie lyssnade på..?

Jackie fotade, och Bella filmade och redigerade ihop en film, som jag visade här.

Efter en stund kom Jackies bästa vän och hennes mamma.

Vi försökte ta en gruppbild, men det gick sådär…

Kul hade vi i alla fall :))

Till slut fick vi till en bild där alla är med åtminstone.

Och sedan började strosandet runt i butiker. Helgen efter att många fått lön och fint väder. Ni kan ju ana hur packat med människor det var. Men jag hade lovat att inte gnälla, och jag lyckades ganska bra ;) Tjejerna provade kläder och jag väntade och fotade.

Årets badmode: gult med knyt och högmidjad bikinitrosa. Retrotrenden fortsätter tydligen i sommar. Något ni kan tänka er?

Vidare till Götgatan på Söder där vi åt god glass…

… och tittade på folklivet. Men vad har hänt med Götgatan? För evigheter sedan brukade jag åka hem den här vägen från Kungsholmen till Skånegatan på Söder, jag minns det som att det var full biltrafik här då. Nu susade folk förbi på skateboards och elsparkcyklar.

Jag har litet svårt att förstå att Fjällrävens ryggsäckar har blivit en trendig accessoar. När jag var ungdom var Fjällrävenprylar något som de äkta frisksportarna använde, och de brukar oftast tänka mer på funktionalitet än hipfaktor.

På vägen tillbaka funderade vi på att hyra elsparkcyklar. Det får bli nästa gång, i en mindre trafikerad del av stan, som Djurgården kanske. Det verkar väldigt kul, om man vet i förväg var man får köra och inte.

Genom Gamla Stan på vägen tillbaka. Läckra, smala gränder. Men så trist med klottret på väggarna. I Italien och Frankrike har jag aldrig sett klotter på husväggarna, hur kommer det sig att det är så mycket hos oss?

Visst är det Magnolia? Vi blev så överraskade att se ett sådant träd mitt i stan, i full blom. Under det var det tydligen ingen som ville ta bilder.

Timmarna gick fort, och plötsligt var det kväll och vi var fortfarande kvar i stan.

Det var Kulturnatt Stockholm och kön ringlade sig långt förbi Operan.

Bella och detaljer. Vi skulle få skjuts till vår bil av Tussi och Sol, och i garaget där de hade parkerat bilen såg Bella det här misstaget, gör ni?

På de andra pelarna hade de lyckats bättre.

På vägen hem passerade vi Rimbo. Olaglig mopedåkning med en kille som skjutsar och som dessutom håller en annan kille i handen. De försökte vinka förbi mig, men jag måste ju ta en bild först ;)

Det var min lördag, den sista i april. Vi hade det så mysigt under tio timmars Stockholmsutflykt, och fick dessutom ihop 13.862 steg i soligt väder.

I dag är det valborgsmässoafton och vi har inga konkreta planer alls. Har ni något planerat för kvällen och/eller för morgondagen som ju är helgdag?

 

Ps. Om ni vill veta vad som hände mig i dag när jag köpte en tidning, Situation Stockholm, så kan jag berätta det litet senare.

Bloggdate hos Mr Cake – och de berömda red velvet croissanterna

Äntligen har jag träffat Mia igen och Anni för första gången! Dessutom kom Marie fram och hälsade, vilket också var jätteroligt! Anni föreslog att vi skulle ses hos Mr Cake, vilket var en perfekt plats. Jag har velat gå dit sedan caféet öppnade för något år sedan. Det är Roy Fares och Mattias Ljungberg som driver det. Båda har blivit valda till Årets kock.

Roy Fares satt litet avsides i caféet och arbetade vid sin dator. Av någon anledning tror man (åtminstone jag) att kända personer startar upp verksamheter, men de arbetar inte där själva.

Mr Cake ligger i Arkitekturskolans gamla lokaler på Rådmansgatan 12A, Östermalm. Deras öppettider är mån-fre 7.30-18, lör 9-17, sön 9-16. Från Tekniska Högskolan tar det bara några minuter att gå.

Jag trodde att jag skulle kunna passa på att läsa under de två timmar det tar för mig tur och retur med buss till stan, men så blev det tyvärr inte. Det gnisslade och skakade och krängde så att jag mådde illa på riktigt både dit och hem. Men titta så fin innergård jag gick förbi på vägen mot caféet!

Det var fortfarande frukosttid, så personalen hade inte börjat ta fram luncherna. Jag antar att det var därför det såg ganska tomt ut bakom glasen.

Under tiden jag väntade på Anni och Mia drack jag en god cappuccino i så snygg kopp. Jag älskar både inredningen och porslinet de valt till Mr Cake, som kändes hippt designat och hemtrevligt på samma gång. Ser ni så fint motiv jag fick i skummet – en svan!

Min overnight oats med chiasylt på hallon kostade 56 kronor, en omelett med ost och skinka kostade 76 kronor och havregrynsgröt med äppelkompott kostade 56 kronor. Det är sådant jag lagar och äter hemma till nästan ingen kostnad alls. Jag spanade på gästerna och funderade på om det var ett engångsbesök eller om de var stamgäster. Väldigt många kopplade in sig på sina datorer och satt där i flera timmar, så jag gissar att de var stammisar. Jag tycker att vårt matkonto är högt, trots att vi lagar i princip allt från grunden och inte äter halvfabrikat. Tänk om vi skulle äta ute oftare.

Det fanns så mycket gott, och fint, att suktas av. Här ligger de omtalade Red velvet croissanterna med cream cheesefyllning. Så goda!

Jag köpte med mig en del bakverk hem, och de höll sig otroligt bra. Till och med de berömda croissanterna höll sig krispiga och mjuknade inte trots att vi åt dem en dag senare. Så här snygga blir de när de färgas med rödbetspulver och kakao, dekoreras med vit choklad och fylls med cream cheese.

Lemon Meringue pajen var också så god, och den med toppig maräng är en key lime pie. Jag köpte med mig två olika slags munkar. Den här smakar som Snickers och innehåller salted caramel, choklad och jordnötskräm.

Jag ville att familjen skulle få smaka på godsakerna och kunde inte välja vad som skulle passa dem bäst, så jag köpte med mig litet av varje. När det handlar om god mat och gott fika går jag bananas, så är det bara.

Det finns munkar och så finns det munkar. De här var perfekta. Inte för feta, inte för sockriga, inte sega och vilken god fyllning sedan! Plus snygga att se på.

Alla bilderna är fotade med min mobiltelefonkamera, men visst kan man se hur fint maten serverades? Jag valde en falafelsallad med baba ganoush och rödbetshummus. Det var så gott och smakrikt. Och serverat på det fina porslinet igen. Känner ni igen det får ni gärna tipsa om var man kan köpa det.

Det var så roligt att träffa Anni och Mia efter alla år som vi haft kontakt genom bloggarna. Vi hade så mycket att prata om och tiden rann iväg. Efter fyra timmar var jag tvungen att tvinga mig till bussen för att hinna hämta mina döttrar i skolan. Men jag är säker på att vi kommer att ses fler gånger :)