Vilken härlig helg!

Jag vaknar alltid först och går upp innan alla andra, det är så mysigt att starta dagen i lugn och ro. På helgerna får Shelly, katterna och hästarna sin mat, och sedan är det min tur att äta favoritfrukosten. På lördagarna har det blivit rutin att jag tittar på inkännande och duktiga Jenny Strömstedt och Marcus Oscarsson som svarar och förklarar på frågor om politik.

Rehabträning på gymmet – rufsig i håret, men glad efter träningen :)

Mammutarna har haft vintervila under tiden det varit snö och is, eftersom de dels varit för unga för att tränas seriöst, dels gått barfota utan skor och broddar. Men nästa vecka börjar inridningen av Hannibal som blir fyra år i år. Så kul och spännande!

Har jag visat utsikten från sovrummet? Vi bor på en ås, och nedanför den har det varit helt översvämmat precis som vanligt. Där gick den gamla Vikingaleden från Östersjön till Uppsala, det har jag berättat tidigare. Jag älskar den här platsen, dels huset med sin historia och olika människoöden och liv, dels omgivningen som beboddes av vikingar för tusen år sedan. Det är omtumlande att tänka på.

På åkrarna framför oss har svanar, tranor och grågäss börjat landa i hundratal, det känns hoppfullt att se dem komma tillbaka på våren och jag blir lycklig av att höra deras kacklande.

Något annat som gör mig lycklig är att ha huset fullt med prat och skratt när alla de fyra ungdomarna är hemma. I helgen var Milo och Jonathan här hela helgen, och jag blir glad av att sitta och arbeta och höra deras prat och skratt i rummet bredvid när de spelar biljard eller hämtar något att äta i köket.

Vissa saker återkommer varje år vid ungefär samma tid, men känns ändå speciellt varje gång! Som att bära bort granriset från krukorna vid trappan, bära ned julbocken till ladugården, se de första fjärilarna och bina. De här bilderna är från förra året, men i helgen gjorde jag exakt samma sak.

Jag och Shelly tog en promenad till byn, och det märktes att det var vårväder. Den promenaden tog flera timmar eftersom jag träffade och pratade med både nya personer som jag inte träffat tidigare och med min familj. Jag pratade jakt och höns med Hanna, träning och hundar med Bosse, trädfällning med Andreas, diverse med mamma och med Lasse, Therese, Emil, Johanna och Rasmus och beställde vaniljbullar från Inger och Arne. Trevligt med liv och rörelse!

Hela helgen har jag haft abstinens efter att ha bett om ett uppehåll på en månad med mina lektörsuppdrag. Det är så otroligt roligt att läsa svenska och engelska manus, bedöma deras kvaliteter och brister och skriva lektörsutlåtanden. Att analysera och skriva om stora textmängder är otroligt intressant och spännande. Men, nu blir det en paus för att kunna ge mitt eget manus fullt fokus. Deadline den 15 april.

Det här var inte i helgen, men i tisdags. Jag lägger in den här bilden som ett minne eftersom bloggen är en slags dagbok. Det var nämligen sista gången jag var hos Therese på Hair Team i Uppsala. Hon byter bana helt och hållet, och jag kommer att sakna våra samtal. Jag har träffat henne oftare än jag träffat de flesta vänner som inte är min familj. Vi har känt varandra i tolv år, och vi ses och pratar om allt under de två timmar jag är där, så vi känner varandra väl. Jag får väl åka och titta på Vedumkök när jag är i Uppsala, Therese lovade att bjuda på fika :)

Toodeloo!

Uppe med tuppen och gräver fram oss ur snön

Bättre att förekomma än att förekommas, är mina nya ledord. I går gick jag och lade mig vid nio för att orka upp vid halv fem i morse. Trappan behövde både grävas och hackas fram under snö och is. Shelly var med, som alltid ♥

Stallfönstren… Rätt så vackert ändå, eller hur?

Bilen var en enda snöhög, men efter litet uppvärmning och arbete med isskrapan och en mjuk borste var den redo för att skjutsa Bella till bussen och Jackie till ICA, där hon praoar den här veckan. Spaden och sopborsten användes inte till bilen ;)

Jag hade bokat snöröjning, och det var tur. Snöslungan har inte en chans mot packad blötsnö som frusit till skare, men med traktor och snöplog är det inga problem.

Snö i stora drivor. Den här årstiden är jag verkligen glad att Elektriker-Ola kopplade in vår utebelysning, och dessutom föreslog två stora spotlights på stallet med rörelsedetektorer. Tack, Ola! Efter nitton år behöver jag inte treva fram i mörkret morgnar och kvällar vintertid.

Syrenhäcken som bidar sin tid. I juni blir allt fokus på den, när den är full med doftande lila och vita syrenblommor.

Jag behövde gräva bort snö framför stalldörrarna. Det var mycket värre på den norra sidan, så det blåste säkert därifrån. Gräver jag inte bort det direkt, fryser det till is, och sedan är det omöjligt att öppna dörrarna.

Hannibal och Ragnar var inne i går och i natt, skyddade från blötsnö och vindar. I morse var de rejält uttråkade och ville ut!

Hoppas ni klarade er bra under snökaoset. Våren är en dag närmare ♥

Hej igen!

Tiden räcker inte riktigt till när det är mycket som händer i livet, så inläggen här i bloggen har varit sällsynta. Men kanske är jag tillbaka nu. Jag hoppas det. Jag skjutsade Bella och Jonathan till bussen i morse, och möttes av det här när jag kom hem. Ofta är det blåsigt och onödigt kallt här på Upplandsslätten, men när det är så här dramatiska soluppgångar kommer verkligen vidderna till sin rätt!

Vi är med hästar igen ♥ Två unghästar som gått i hästflock i ett respektive tre år, ohanterade. De var båda två hingstar tills för en månad sedan. Det mesta har hittills gått bra. Hannibal som flyttade hem först, har lärt sig att gå in i stallet utan att bli rädd, att stå i en box (han har bara gått utomhus tidigare), att ha träns och longeringsgjord, att bli ledd, att bli longerad, att stå stilla på stallgången, att komma när jag ropar. Ja, sådant som ingår när man tämjer en häst som levt mer eller mindre vild i en hingstflock hela sitt liv.

Det värsta som hänt är väl att Hannibal bestämde sig för att slita sig från mig, och jag bestämde mig för att inte tillåta det. Så jag släppte inte grimskaftet, utan släpade med tjugo meter på mage bakom honom innan jag tvingades ge mig och såg honom trava lugnt iväg ut på vägen. Men nu har jag vidtagit åtgärder så det inte händer igen :)

Jag läser väldigt mycket, men inte så många romaner. Men det kommer ett gäng recensioner inom kort. Jag läser däremot många manus som jag skriver lektörsutlåtanden om. Väldigt lärorikt, intressant och roligt, men dessvärre inga manus jag kan berätta mer om här. Förhoppningsvis blir vissa av dem utgivna så småningom.

Hoppas ni också mår bra ♥