Fame gillar också min nya weekendväska

Jag fick den här snygga väskan i ett samarbete med Bagasi. Jag har redan testat den på en dagsutflykt i Stockholms skärgård, och till det var den perfekt. Jag hade plats för badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster, en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde den dagen.

I dag tänkte jag ta några närmare bilder på väskan, men ni vet kanske hur katter är? De gillar alla skrymslen som de kan krypa in i, så Fame var snabb att krypa ned i weekendväskan. Men då ser ni ju å andra sidan hur rymlig den faktiskt är. Bredvid  väskan står den necessär som följer med väskan. Superfin den också, i mocka.

Här kan du läsa inlägget och se bilderna från ångbåtsturen till Gällnö, inklusive tips på hur du bokar biljetter, var du kan äta, fika, övernatta och bada. Jag har fått flera roliga kommentarer på inlägget i bloggen och på Instagram, om att den fina weekendväskan liknar de gamla väskorna som barnmorskorna hade med sig ut till kvinnorna i stugorna som skulle föda, eller en läkarväska. Någon tyckte att den liknar Pippi Långstrumps kappsäck. Den här är dock inte fylld med pengar, dessvärre ;)

En skinnväska passar alltid en litet mer dressad, välklädd stil. Men jag har använt den till en mer avslappnad stil i jeans och sneakers, och jag tycker att den fungerar lika bra till det. Weekendväskan finns i skinn och kanvas i olika storlekar och färger. Jag gillar min mörkbruna, men även den bruna i skinn och kanvasväskan i färgen british racing green. Och så har Bagasi jättefina ryggsäckar också, och datorväskor, skötväskor och en hel del mer.

Supersnygg och klimatsmart weekendväska som håller minst en livstid eller två. Hellre en litet mer påkostad väska som håller länge än många olika tycker jag. Den här väskan är handsydd i väldigt mjukt och följsamt skinn. Jag gillar den verkligen. Ni kommer säkert att få se den i fler inlägg. Dels var den med på utflykt till Väddö, där vi åt på Bonden & Burgaren och på Bondens Glasskalas, dels kommer jag att packa till mig i den när vi reser till Gotland.

Nu är det dags att ta cykeln till Leiftra och ge henne lunchhö. Har jag berättat att hon fick tummen upp av veterinären för en vecka sedan? Nu kan jag börja träna upp henne igen, sakta sakta. Tittar runt hos er senare i kväll!

♥

Små citroner gula och hur vi ser på film

Jag tittade igenom arkivet med alla inlägg i bloggen, och påmindes om det här tillfället från juli 2013. Jag hade precis läst boken Små citroner gula och var nyfiken på om filmen som också kom ut det året var lika mysig. Patrik skulle handla på vägen hem och jag messade en inköpslista, som jag avslutade med: Hyra film? Små citroner gula? Han kom hem utan film, men med två citroner…

.

Intressanta fakta om filmtittande från Svenska Filminstitutet

Gamla inlägg och bilder är tidsdokument som i efterhand kan väcka en hel del tankar. Bara en sådan sak som att man för sex år sedan hyrde filmer i butik och sedan lämnade tillbaka. Vi gjorde det ganska ofta. Kan man ens hyra dvd-filmer i butik fortfarande? Det måste jag kolla upp nästa gång jag är på ICA.

Hos oss streamar vi eller laddar ned filmer från HBO och Netflix, ibland från Viaplay, C More och Filmstaden. Vi ser i princip aldrig på vanliga Tv-kanaler eftersom det mesta går att streama. Bio går vi på flera gånger per år, om det är filmer som kommer bäst till sin rätt i stort format och med kraftfullt ljud. Och om vi inte vill vänta på att filmerna går att streama. Filmfestival har jag varit på en enda gång, Popcornfestivalen i Stockholm.

Det jag ofta saknar hos streaming- och nedladdningstjänsterna är de litet smalare filmerna. Tidigare såg jag sådana filmer på Zita och Victoria i Stockholm, eller köpte filmerna. Som filmer av Pedro Almodóvar. Nu har jag tyvärr fastnat i de stora produktionerna.

Hur ser ni på film?

 

Somriga dagar med blommor från dikeskanten och för stora rädisor

Blåklockor känner jag igen, och blåklint. Men vad heter den gula blomman i buketten, känner ni igen den?  Ganska oansenlig, men den doftar väldigt gott. Som smultron.

Nästa år skall jag bara odla potatis i pallkragarna. Det borde jag väl inte misslyckas med. Stoppa mig om jag nämner att jag skall odla några andra grönsaker eller rotfrukter, för jag har inte tillräcklig lust eller kunskap till det, uppenbarligen…

Titta bara på de här rädisorna, som vuxit sig alldeles för stora. Jag smakade på en av de största för att se om de var så träiga som jag läst att de blir när de växer iväg för långt. Träigt var det inte, men beskt och inte alls gott. Varför odlar jag ens rädisor när jag inte tycker om dem?

Jag skyller inte enbart ifrån mig, men en anledning till att jag missat att hålla koll på pallkragarna är att det regnat så mycket den senaste tiden att jag inte tyckt att jag behövt vattna. Men jag måste nog inse att odlingsintresset är i princip obefintligt. Jag önskar att det vore större, men jag är nog mer för att skapa med bokstäver än med växter. Och mer för att umgås med min häst, i ur och skur ♥

Jag cyklar till henne tre gånger om dagen för att ge henne hö, vitaminer och  mineraler. Jag passerar pallkragarna, och ändå har jag missat att se hur det växer i dem. Det säger väl allt.

På väg hem i morse fotade jag grimman som hängde hos grannarnas hästar. Så somrigt och fint med det höga gräset och blommorna.

Här hamnade blombuketten från dikeskanten. Även en snabbt ihopslängd lunch av vad man har i kylskåpet blir godare med jordgubbar från eget land och med en vas med vilda blommor.

Hoppas att ni också har somriga, fina dagar. Och glöm inte att berätta vad den gula blomman i buketten heter om ni känner igen den!

♥