Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Böcker jag ser fram emot i höst.
Att bara välja fem böcker är nästan omöjligt, men de här fem ser jag fram emot alldeles extra mycket under augusti-oktober.
Jag såg de första avsnitten av Springfloden när första säsongen visades på SVT år 2016, sedan kunde jag inte vänta längre på att få veta hur det skulle gå, så jag läste boken och tittade vidare på teveserien efteråt. Jag fastnade direkt för den här deckarstilen och har läst alla de fyra böckerna i serien och nu längtar jag efter både den femte boken i serien och andra säsongen av teveserien som börjar den 16 september.
En ny tid som kom i början av året var den första romanen av två om makarna Bagge. Hösten 2018 kommer Jessens bok Doktor Bagges anagram ut på svenska. I den får läsaren följa Lilly Bagges make, doktor Bagge, och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag ser fram emot att läsa den, och få inblick i en åtminstone till det yttre väldigt stram, korrekt och okänslig person. Jag är så nyfiken på att få veta hur han såg på sin hustru, om det fanns verkliga känslor för henne eller om han hade känslor för någon annan.
Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival fick jag läsa Pascal Engmans debutroman Patrioterna, och vilken debut! Full fart, spänning och ett intressant tema, och dessutom något helt oväntat. Jag skall få läsa uppföljaren också, Eldslandet, och hoppas att den är lika bra.
Vigdis Hjorth är en ny författare för mig. Jag blev nyfiken på ämnet för romanen, Arv och miljö, och vill absolut läsa den. Men i går läste jag en artikel där skribenten anser att författaren upprepar sig i varje bok, så till den grad att man kan börja fråga sig var gränsen skall gå för att romanen skall anses vara en kopia. Intressant. Å andra sidan har jag inte läst något av Vigdis Hjorth tidigare, så för mig blir det en helt ny historia.
Elizabeth Strouts roman, Vad som helst är möjligt, har jag fått hem och skall läsa inom kort, kanske till och med i kväll. Jag läste Mitt namn är Lucy Barton förra året. En mörk, men samtidigt livsbejakande, lyhörd och förlåtande berättelse om att växa upp under eländiga förhållanden, om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan. Mest handlar det kanske om att kunna förlåta och att försonas med sitt förflutna. Handlingen i den här nya romanen verkar luta åt samma håll, vilket lovar gott.
Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.
♥
