Ny spänningsroman i brevlådan, och reflektioner om vad som gör en spänningsroman bra

Dubbelexponering, av författaren Sebastian Avindell – en spänningsroman som kom som en överraskning i veckan. Jag blev nyfiken och läste direkt prologen. Detta verkar vara en blodig historia 🩸 Enligt omslaget är det första delen i en ny deckarserie; Östgötamorden.

Just nu är jag otroligt kräsen när det gäller spänningsromaner. Kortfattat vill väl alla läsare att böcker skall vara välskrivna, underhållande och gärna originella, men vad de kriterierna innebär kan förstås vara ganska personligt.

Många spänningsromaner följer samma upplägg, vilket gör att jag tappar intresset eftersom jag tidigt inser vem som gjorde det. Inte alltid varför, dock. Jag gillar inte heller när upplösningen måste förklaras på slutet, till exempel genom att de utredande poliserna går igenom fallet med varandra och på det sättet knyter ihop trådarna. Jag vill få ledtrådar serverade på ett smart sätt efterhand som historien utvecklar sig, så att jag visserligen blir överraskad, men alla bitar skall falla på plats på slutet så att det känns helt logiskt, och absolut inte konstruerat. Tvärtom skall slutet kännas så självklart när bitarna fallit på plats, att jag själv känner mig litet dum som inte lyckats inse vem som gjorde det och varför. Och jag vill absolut inte läsa en klyscha som avslutande mening. Hellre ett ganska abrupt slut än att göra det sentimentalt med någon filosofisk fundering som bara har som syfte att avrunda när författaren har svårt att sätta punkt.

Vad önskar ni av en spänningsroman? Har ni någon favoritförfattare som lyckas uppnå kriterierna välskrivna, originella och underhållande spänningsromaner?

Skolavslutning och farväl till klasskompisar och lärare sedan nio år tillbaka

I går var det skolavslutning för Bella som gick ut andra året på gymnasiet och för Jackie som gick ut nian. ☀️ 🇸🇪

Sång och musik, tröjor med porträtt från ettan och nian, ros från ett barn i ettan, betyg från fantastiska lärare till fantastiska ungdomar, skolgården full av finklädda familjer och så sol över alltsammans!

Nästan hela klassen på bild, och Jackie med närmaste vännerna Sol och Lukas. Jag skulle skämta med klassen och säga, inga tårar på bild nu, och så blev jag själv så rörd av tillfället att jag blev alldeles tårögd, vilket fick alla att le så här mycket :)) Där har ni knepet för att få alla att se glada ut på bild!

De tre lärare som Jackie haft i flest ämnen fick blommor och hennes mentor fick även en present. Jag tycker att man skall vara uppriktig om både det som fungerar dåligt och det som fungerar bra, även med lärare. Jag har haft möten med skolan några gånger om saker som fungerat dåligt, och när jag träffade Jackies mentor för någon vecka sedan tackade jag honom för ett fantastiskt engagemang och arbete med eleverna. Han har lärt dem studieteknik och anpassat kraven efter deras förmåga. Jag har många gånger varit väldigt imponerad av de uppgifter de utfört. De har skrivit uppsatser som skulle bli godkända på högskolenivå, och Gustav har peppat och lett dem när de sålt kläder och annat, och de har anordnat skoldisco med mera för att samla ihop pengar till en resa. Det blev fyra dagars resa till Berlin och en dag på Gröna Lund. Dessutom bjöd skolan på en dag på Yasuragi Spa i Stockholm.

Till kvällen hade jag bokat bord på Poké Burger i norrtälje. Deras hamburgare är otroligt goda, liksom förrätterna och dryckerna. Dessutom arbetade Tindra den här kvällen, vilket var extra trevligt.

En fin dag med många känslor.