Det var en gång (81/365)

Nästa år skall jag nog vara med i fotoutmaningen 365 foton igen. Efter ett halvårs uppehåll börjar jag bli litet sugen på att utmana mig igen, och det är ju så inspirerande att se andras bilder och jämföra idéer och tekniker till samma tema.

Ni som tittat in i min reseblogg har redan sett den här rariteten, en Citroën DS. Den stod på parkeringen vid ett av de slott vi besökte under vår Frankrikeresa. Så läckert att se sjuttio år gamla bilar som är så välskötta och fina. När vi kom hem läste jag på om den här bilmodellen, och det var riktigt kul kuriosa. Som att man måste ta av bakskärmen när man skall byta backdäck. Och att man kan fortsätta att köra om man tappar ett bakhjul, eftersom bilen kan rulla på tre hjul. Fransmän och teknik ♥

logga2017

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

♥

Mat och dryck i Frankrike

Nu finns det ett nytt inlägg i resebloggen med bilder på mat och dryck under vår resa i Frankrike. Här är en bild på en galette, en av de två sorternas franska pannkakor. Den här fick jag serverad med ugnsrostade grönsaker och skinka, och det var så gott! Jackie valde den andra sortens pannkaka, nämligen en crêpe, serverad med varm chokladsås, glass och grädde.

Välkommen att titta in!

♥

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 32 – Det växte ett träd i Brooklyn

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag har precis läst ut andra delen av Det växte ett träd i Brooklyn. Mina intryck och utvärdering av boken finns här, men kortfattat kan jag berätta för er som inte läst den än – den var fullkomligt trollbindande, precis som första delen. Ni vet hur det ofta är med böcker, man läser dem och är helt uppfyllda av dem därför att de är så bra. Och ändå glömmer man dem. Det är möjligt att jag kommer att glömma en del ur Brooklyn-serien också, men jag kommer aldrig att glömma stämningen som den förmedlar. Det är jag säker på.

Citatet är från sidan 11:

Den här lördagseftermiddagen stod Francie och iakttog Joanna där hon gick fram och tillbaka, och hon undrade på vilket sätt hon skulle vara en läxa. Joanna var stolt över sitt barn. Var det det som var läxan? Joanna var bara sjutton år och snäll och vänlig, och hon ville att alla skulle vara snälla och vänliga mot henne. Hon smålog mot de bistra, gifta kvinnorna, men leendet dog bort när hon såg deras ogillande. Hon smålog mot de små barnen som lekte på gatan. Några av dem smålog tillbaka. Hon smålog mot Francie. Francie ville småle tillbaka men hon gjorde det inte. Var det det som var läxan, att hon inte fick vara vänlig och le tillbaka mot flickor som Joanna?

De anständiga fruarna som stod där med händerna fulla av grönsakskassar och bruna papperspaket med kött tycktes ha lite att göra den här eftermiddagen. De stod där i klungor och viskade med varandra. Viskningarna upphörde när Joanna kom förbi och började igen så fort hon hade passerat.

För varje gång Joanna gick förbi blev hon rödare om kinderna, hon höll huvudet högre och kjolarna fladdrade trotsigare. Hon tycktes bli vackrare och stoltare där hon gick. Hon stannade oftare än hon behövde för att lägga täcket till rätta. Hon gjorde kvinnorna galna när hon smekte barnet över kinden ömt och smålog mot det. Hur vågade hon! Hur vågade hon, tänkte de, handla som om hon hade rätt till allt det där?

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

♥