Det växte ett träd i Brooklyn (del 2), av Betty Smith

.
Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Andra delen om Francies liv börjar när hon fyller tretton. Samma år dör hennes pappa, och mamman är havande med ett nytt syskon. Trots att skolan betyder allt för Francie har hon inget annat val än att börja arbeta. Ändå vägrar Francie att släppa drömmen om att bli författare. Med okuvlig nyfikenhet och mod arbetar hon sig från det smutsiga fabriksgolvet till en tidningsredaktion på Manhattan. Sedan drabbas hon av kärleken – det största hindret av alla för fortsatta studier.
.
Mina intryck och utvärdering

Förlaget har valt att dela upp Det växte ett träd i Brooklyn i två delar. I den första delen kunde vi följa Francies väg mot tonåren. Det var en fullkomligt trollbindande uppväxtskildring, där vi fick ta del av livet i Brooklyn genom Francies iakttagelser och upplevelser.

Att börja läsa den andra delen var som att utan avbrott kliva rakt in i berättelsen igen. Jag sjönk omedelbart in i samma sinnesstämning som när jag läste den första delen. Allt är på plats. De detaljerade person- och miljöbeskrivningarna, den osentimentala, raka och realistiska tonen. Prosan, å vad jag njuter av den! Jag tycker så mycket om det här långsamma berättandet. Jag förflyttas effektivt sjuttio år tillbaka i tiden, till en helt annan plats.

Vi får fortsätta att följa Francie och hennes familj och släktingar, och en hel del andra personer som alla är intressanta på sina egna vis. Jag skrattar för mig själv åt många av vardagshändelserna i boken. Som den om Francies moster som tar över sin mans arbete som mjölkutkörare då han är sjuk, och hästen Drummer som efter den mjukare behandlingen vägrar att utföra sina sysslor med någon annan än henne på kuskbocken. Den varma tonen genomsyrar hela Brooklyn-berättelsen från början till slut.

Det är omväxlande hjärtevärmande och hjärtskärande, och jag ler inombords minst lika många gånger som jag blir bedrövad. Livet är ingen dans på rosor, det är hårt och slitsamt och sällan rättvist. När livet inte kan tyckas bli svårare, då händer det vi alla redan anat och livet blir om möjligt än svårare. Men precis som det stora träd som vuxit upp ur trottoaren utanför Francies fönster, består Francies släkt av starka kvinnor som inte låter sig kuvas eller besegras. Med sin jordnära och sakliga inställning till livet, fattar Francies mor beslut som är till hela familjens bästa, men som kommer att påverka Francies möjligheter till vidare skolgång på ett negativt sätt.

Om du också har skyhöga förväntningar efter att ha läst den första delen, var inte orolig. Du kan lugnt luta dig tillbaka och låta dig svepas med i historien med ett nöjt leende på läpparna.


Mitt betyg: 5/5

.
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2017-08-10
Serie: Det växte ett träd i Brooklyn (del 2)
Förlag: Bookmark
Originaltitel: A Tree Grows In Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson
Nyöversättning: Ulrika Gustafsson
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789188345875
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 32 – Det växte ett träd i Brooklyn

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag har precis läst ut andra delen av Det växte ett träd i Brooklyn. Mina intryck och utvärdering av boken finns här, men kortfattat kan jag berätta för er som inte läst den än – den var fullkomligt trollbindande, precis som första delen. Ni vet hur det ofta är med böcker, man läser dem och är helt uppfyllda av dem därför att de är så bra. Och ändå glömmer man dem. Det är möjligt att jag kommer att glömma en del ur Brooklyn-serien också, men jag kommer aldrig att glömma stämningen som den förmedlar. Det är jag säker på.

Citatet är från sidan 11:

Den här lördagseftermiddagen stod Francie och iakttog Joanna där hon gick fram och tillbaka, och hon undrade på vilket sätt hon skulle vara en läxa. Joanna var stolt över sitt barn. Var det det som var läxan? Joanna var bara sjutton år och snäll och vänlig, och hon ville att alla skulle vara snälla och vänliga mot henne. Hon smålog mot de bistra, gifta kvinnorna, men leendet dog bort när hon såg deras ogillande. Hon smålog mot de små barnen som lekte på gatan. Några av dem smålog tillbaka. Hon smålog mot Francie. Francie ville småle tillbaka men hon gjorde det inte. Var det det som var läxan, att hon inte fick vara vänlig och le tillbaka mot flickor som Joanna?

De anständiga fruarna som stod där med händerna fulla av grönsakskassar och bruna papperspaket med kött tycktes ha lite att göra den här eftermiddagen. De stod där i klungor och viskade med varandra. Viskningarna upphörde när Joanna kom förbi och började igen så fort hon hade passerat.

För varje gång Joanna gick förbi blev hon rödare om kinderna, hon höll huvudet högre och kjolarna fladdrade trotsigare. Hon tycktes bli vackrare och stoltare där hon gick. Hon stannade oftare än hon behövde för att lägga täcket till rätta. Hon gjorde kvinnorna galna när hon smekte barnet över kinden ömt och smålog mot det. Hur vågade hon! Hur vågade hon, tänkte de, handla som om hon hade rätt till allt det där?

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten