Näst bästa hushållsmaskinen, efter kaffemaskinen – Roborock S5 Max
Varför har vi inte köpt en sådan tidigare, med tanke på våra stora golvytor och med djur, barn och fritidsintressen som drar in skräp, hår och damm..?
Nu börjar jag varje morgon med att lyfta in den i rummen på nedervåningen, där det snabbast blir skräp och damm från djur och skor. Under tiden den arbetar med golven plockar jag ur och i diskmaskinen, torkar av köksbänkarna, äter frukost och arbetar. Jag måste lyfta upp gardinerna som hänger ned på golven och stänga dörrarna mellan rummen så att den inte fastnar på trösklarna, men det är allt. Ungefär 7.30 är det rent och städat på hela nedervåningen när resten av familjen kommer upp :)
Nu får ni se litet av hur vi bor också. Och att vi fortfarande inte fått tillfälle att slänga pepparkakshusen ;) Kanske i helgen om Milo är här då, han måste få vara med eftersom han har byggt och dekorerat ett av husen.
Fame har bara tagit det lugnt. Själv har jag haft fullt upp med avhandlingen, läsa manus och skriva lektörsutlåtande, skjutsa döttrarna till skolor och till tandregleringen, fira Erica som fyllde 30, gratulera min lillebror som fyllde 45, beställa, hämta och köra hem matkassar till oss och till mina föräldrar, rida, cykla och lyssna på ljudbok och beställa böcker till en person som är väldigt sjuk och som behöver all uppmuntran och omtanke hon kan få.
Det är konstigt med snällhet. Att det kan bli fel att vara snäll. Jag berättade för några att jag skulle skicka böcker till en person som var en del av mitt liv för väldigt många år sedan, och som nu är väldigt sjuk. De blev genast skeptiska och undrade om det inte kunde missförstås. Alla handlingar kan väl alltid missförstås om man är på det humöret, men är inte grundtanken att man vill visa sin omtanke när man ger en present? Är det bättre att inte göra någonting alls, trots att man faktisk bryr sig om, och trots att man vill visa det? Tänk så många uteblivna hälsningar och besök det sannolikt ligger bakom den där rädslan att snällhet kan tolkas fel, att det är bättre att inte göra någonting alls. Jag skickade i alla fall paketet i dag och hoppas att mottagaren förstår att jag vill visa min omtanke och att jag bryr mig om.
När jag läser manus sitter jag helst här i soffan arbetar med bläckpenna och överstrykningspenna. Jag antecknar i kanten, stryker under och skriver ned de synpunkter jag har på texten. När manuset är läst sätter jag mig i arbetsrummet och arbetar vid datorn. Jag lägger ned mycket tid på varje manus, jag vet ju att det är någon som lagt ned hela sin själ och hjärta på det. Shelly och Doris håller sig i närheten av mig.
Förra veckan var det snö utanför fönstret, nu är det barmark och plusgrader. Kanske dags att slänga pepparkakshusen… ;)
Avokado kan vara miljöbovar om man köper i butik utan att känna till odlarens vattenförbrukning, varifrån frukterna kommer, bekämpningsmedel och transport. De här är ekologiska och har fått 400 l vatten/kg, att jämföra med apelsiner som får ca 600 l vatten/kg. De odlas inte i Mexiko eller Sydamerika utan i Spanien, de flygs inte hit utan transporteras med lastbil. Bäst av allt är att alla är så här fina = inget svinn!
Det kan tyckas många, men jag äter en rostad skiva surdegsbröd med skivad avokado och havssalt varje morgon. De här beställde jag från Crowd Farming och gården La Atalaya, och i morgon kommer nästa sändning från Finca Solmark, med avokado och citrusfrukter. Det skall bli spännande att jämföra kvaliteten!
Trött, svettig och väldigt nöjd och lycklig efter ett lärorikt och roligt ridpass! Fina Arn. Jag önskar nästan att han var min.
I helgen läste jag ytterligare ett manus och under eftermiddagen skickade jag in mitt utlåtande. Det är väldigt lärorikt att läsa andras texter, så som de är i sin råa form, innan någon annan har läst och kommit med förbättringsförslag.
Men nu är det läggdags för mig. I morgon skall jag träna tidigt tillsammans med Erica när vi är i princip helt ensamma på gymmet, och sedan ägna resten av dagen åt avhandlingen. Kanske cykla på kvällen, för att få chans att lyssna vidare på andra delen om Familjen Bridgerton. Sov gott!
Ps. Förresten har vi köpt en ny hushållsmaskin, som nog kommer på andra plats för mig, näst efter kaffemaskinen, över mest oumbärliga hushållsmaskiner. Jag skall fota och visa i morgon. Kan ni gissa vad det är?
Vintern har varit fantastisk i år, jag hade velat ha den kvar en månad till. Men på ett dygn var den försvunnen och utbytt mot vårväder. Jag kände mig först litet snuvad på snön, krispigheten, knarret under skorna och ljuset som bländade när det reflekterades mot snön. Vintern kommer nog tillbaka på besök några gånger innan det verkligen blir vår, men nu har jag ställt om och och är inriktad på vår. Försvinner vintern så där abrupt kan den gärna hålla sig borta till november.
Den här vyn har mött mig när jag lämnat döttrarna vid sina skolor och varit nästan hemma igen. Där ute på fältet bor vi, i dimbanken bakom skogsdungen med torpstugan.
… snön glittrade som silver…
Syrenhäcken och syrenträdet som inte fick blomma alls förra året. Alla blomanlag torkade ihop av något klibbigt sekret. Jag misstänker den svärm med stora myrliknande insekter med vingar som fullkomligt invaderade syrenerna. Det får inte hända i år igen. Att komma ut och känna doften från syrenerna tillhör årets höjdpunkter. Ibland stannar vi upp på väg till bilen på morgonen och bara andas in syrendoften innan vi åker mot skolor och arbete.
Soluppgång över pallkragarna. Vårsådden kändes avlägsen för en vecka sedan med all snö, men i dag när all snö har smält bort och vi har plusgrader redan på morgonen, sade Jackie på väg till bilen att det till och med doftade vår. Snart skall jag börja så tomater och andra grönsaker som behöver komma igång inomhus innan de planteras ut i pallkragarna någon gång i början av juni.
Ännu en bild av vägsträckan som jag kör flera gånger i veckan. På vintern är den vacker med snö på granar och tallar, på våren av dikeskanter fulla med blåsippor och vitsippor, på hösten av färgpalettens alla nyanser på de lövade träden.
Just nu - Just här 