Det här blir nog mitt allvarligaste inlägg under den här fotoutmaningen. Att vara ”familjens svarta får” innebär att man avviker från det som är normalt i sin familj. Jag har alltid varit engagerad i rätten att själv få välja hur man vill leva sitt liv, rätten att få gå sin egen väg och att få utvecklas åt det håll man själv vill.
I min egen familj är det, än så länge i alla fall, ingen som avviker och kan räknas som det svarta fåret. Men för mig är det inte negativt att vara det svarta fåret. Jag hoppas tvärtom att våra barn kommer ha mod att gå sina egna vägar och, om man nu vill kalla det så, bli vår familjs svarta får, om de kommer fram till att de vill andra saker än vad vi andra vill. Man måste få följa sitt eget hjärta och sin egen drivkraft, så länge det inte drabbar någon annan.
I äldre tider föreställer jag mig att det inte var enkelt att gå sin egen väg, att det skapade en trygghet att följa resten av familjen. Det kunde nog till och med få konsekvenser för familjens överlevnad om någon valde att gå sin egen väg. Tyvärr finns det många platser i dag där det synsättet lever vidare. Även i vårt land, och då tänker jag särskilt på de hedersrelaterade brott som sker mot flickor som inte vill följa sin familjs normer om hur man skall leva och med vem. Enligt sina familjer kan man nog säga att Fadime och Pela ansågs vara familjens svarta får. De ville leva sina liv efter sina egna värderingar och vara tillsammans med den de själva valde, och blev mördade av sina familjer på grund av detta.
Det här fotot får symbolisera vad jag menar. Det är ok att vara avvikande, som den här bukettens olika sorters pioner, och det är vackert.
Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!
♥
