Min lady cave – så här ser den ut

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vilken film vi ser fram emot i år som baseras på en bok.

Men jag börjar med Mias bonusfråga: Hur ser ditt skrivbord ut, eller där du sitter och bloggar? Som ni ser är det kaos ibland, och litet bättre ordning ibland.
.
I höst ser jag fram emot filmatiseringen av spänningsromanen Tre sekunder av Roslund/Hellström.
.
Och så ser jag fram emot uppföljaren till Fantastiska vidunder och var man hittar demThe crimes of Grindelwald som kommer i december.
.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Helgfrågan – om att ge böcker låga betyg

I veckans Helgfråga ställer Mia frågan: Vilken bok har fått ditt lägsta betyg? Jag skall ge exempel på det, men först litet om att sätta betyg överhuvudtaget på böcker.

Bokbloggare gör på litet olika sätt när de bedömer böcker. Vissa ger bara ett betyg och beskriver läsupplevelsen med några enstaka ord, andra skriver långa analyser och (kanske de flesta) kombinerar betyg med en analys av böckerna.

Det blir mycket mer konkret med ett sifferbetyg. Men litet jobbigt är det att själv ge betyg, det går inte att gömma sin slutsats bakom orden. Siffran blir så drastisk ibland, man sticker verkligen ut hakan, till skillnad från när man håller sig till ord. Skriver man ett omdöme med bara ord blir det inte lika uppenbart när en viss bok inte fallit en i smaken.

Jag tycker personligen att det är väldigt jobbigt att skriva om böcker av svenska författare när böckerna inte fallit mig i smaken. Jag vill självklart inte göra någon ledsen. Å andra sidan är det vuxna människor som författat de böcker jag läser, och som vuxen är man van vid och borde kunna ta kritik. Positiv kritik och hyllningsord är trevligt, men egentligen borde väl de författare som skrivit böcker som inte riktigt gått hem hos läsarna, vara glada över att få veta vad vi inte tyckte om. Hur skall man annars kunna utvecklas och bli bättre på det man gör, det gäller ju alla, inte bara författare.

Skriver man om böcker måste man vara ärlig. Är man hela tiden positiv till allt man läser är man varken sann mot sig själv eller sina bloggläsare. Visserligen har jag förståelse för att de flesta betyg hamnar ganska högt, det gör de i alla fall hos mig, eftersom man antagligen vet med sig vad man gillar att läsa och väljer böcker utifrån det, men ibland måste man ju rimligtvis ramla över böcker som inte riktigt motsvarar förväntningarna.

Det här är en sådan bok. Den fick omdömet 1 av mig. När jag sätter ett så lågt betyg är jag extra noga med att motivera hur jag har resonerat. Det har jag gjort här: Calendar Girl. Förförd: januari, februari, mars.

Den här boken fick betyget 3, vilket är godkänt enligt mitt sätt att bedöma, men eftersom jag var ganska kritisk till upplägget av berättelsen skrev jag en lång analys om varför jag var kritisk och vad jag hade önskat istället. Här skrev jag om den: Min bästa väns fru.

Jag ger dock väldigt sällan låga betyg som 1 och 2. Oftast gillar jag det jag läser och ger omdömet 3-5, beroende på hur välskriven boken är jämfört med andra böcker i samma genre. Jag jämför inte böcker från olika genres med varandra.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

 

Nya böcker att se fram emot i januari – februari

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken ny bok, (som utkommer jan-feb 2018), ser du mest fram emot att läsa?
.
Om jag måste välja en enda bok, så blir det Three things about Elsie.
.
Det här är mina favoriter av de nyutkomna böckerna. Jag läser just nu Kristina Appelgrens nya pusseldeckare, Den fjärde pakten, som utspelar sig i universitetsmiljö. Det är den första bok jag läser av henne och jag är riktigt nöjd med hur boken har börjat.
.
Jag har insett att jag läser en hel del böcker av svenska författare, och det fortsätter jag gärna med. Ett av undantagen förra året var Joanna Cannons debutroman, Problemet med får och getter, om ett litet samhälle som tvingas konfrontera sitt förflutna, och om två flickor som lär sig vad det innebär att höra hemma någonstans. Det var en så fin berättelse, så jag kan inte vänta på översättningen av författarens nya roman, Three things about Elsie, som handlar om minnen, vänskap och åldrande.
 .
En bok i facklitteraturgenren som jag har har planerat att läsa är Den vilda jakten på ett bättre jag. Så här beskrivs den:
.

Forskarna Carl Cederström och André Spicer försöker under ett års tid att systematiskt förbättra olika delar av sin tillvaro. I januari ökar de sin produktivitet, i juni maximerar de sin sexuella njutning och i september ska de bli miljonärer. Experimentet förvandlas snart till ett sätt att leva, där de investerar stora mängder tid och pengar i att bli den optimala versionen av sig själva.
.
Den vilda jakten på ett bättre jag är en rolig och självutlämnande skildring av självhjälpsindustrin och vad den gör med oss. I slutet av året tvingas författarna ställa frågan: Vad var meningen med allt?
.

Smilla Luuk intervjuade jag när hon var nominerad till Lilla Augustpriset 2016. Nu har hon kommit ut med en receptbok för årets alla högtider, Smilla firar glutenfritt. Kan det bli lika bra med glutenfritt? Det skall jag utvärdera och berätta om här i bloggen.

 
Mias bonusfråga: Lever du efter något motto eller några kloka ord?
.
Motton är något jag nog bara tänker på och får styrka ifrån när livet är kämpigt. Som mottot: Det är i motvind en drake stiger. Eller: Livet handlar inte om att vänta på att stormen skall passera, det handlar om att lära sig att dansa i regnet. Eller det på bilden här ovanför. Det tycker jag är riktigt bra.
 .
Mitt eget motto, som jag alltid levt efter, är att: Ta ut all glädje i förväg, så är du säker på att få uppleva den minst en gång!
 .

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!